Förintelsen: Vadå, ”aldrig igen”? Och vilka var egentligen de andra 9 miljonerna?


f176c-dittatura_dell_euro

Merkel och Scheuble bygger ett Fjärde Rike i Europa

Vadå “aldrig igen”? Och vilka var egentligen de andra 9 miljonerna?

Två frågor som alla i dagens Europa har all rätt att fråga sig och framförallt fråga sina regeringar och sin media.

Nu, så här på förintelsedagen; varför vet vi så väldigt lite om de 9 miljoner övriga européer som förintades i dessa läger?

Att minnas förintelsens offer är mänskligt och oerhört viktigt, men varför minns vi endast den delen av offren som var judar? Att hela västvärlden förbiser majoriteten av de övriga offrens identitet och endast talar om de 6 miljoner som var judar, är för många av de antinazistiska demokraternas och motståndsmännens barn, barnbarn och anhöriga direkt stötande. De kräver förstås att deras offer och förluster också skall uppmärksammas och hedras så att uppmaningen “aldrig mer” även kan gälla ideologisk och socialekonomisk förföljelse och förintelse

Det beräknas ha dött över 15 miljoner människor i de 23 största tyska förintelselägren och i de över 1 200 underlägren mellan åren 1939 och 1945. 6 miljoner var judar och 9 miljoner var inklusive romerna främst européer från Ryssland, Baltstaterna, Östeuropa och Balkan. Oavsett om någon inte vill hålla med om siffrorna, så är det denna fördelning av dödsoffren som gäller. 1/3 var judar och 2/3 var till sin majoritet utpekade nazistmotståndare.

Den 27 januari 1945 befriades fångarna från Auschwitz-Birkenau koncentrationsläger och därför uppmärksammas detta med en internationell förintelsedag så att ”vi aldrig skall glömma” och låta detta hända igen.

assets_large_t_420_53835802

Satiriska teckningar på hur grekiska rebeller framgångsrikt och respektlöst saboterade nazisternas och fascisternas planer förekom frekvent i de Amerikanska, Engelska och Franska tidningarna mellan 1940 och 1944.

Men de 9 miljoner människor som mördades och som inte var judar, har vi för länge sedan glömt och därför förföljs idag människor med demokratiska åsikter eller s.k vänsteråsikter igen. Civil- och människo-rätts rörelser och demokratiska aktivistgrupper misstänkliggörs och demoniseras igen i Europa, precis som då. Borde inte Förintelsedagen hedra minnet av förintelsens ALLA offer?

Alla som idag öppet talar emot eller motsätter sig EU:s nyliberala kolonialism, alltså raserandet av både civila och mänskliga rättigheter, och som istället föredrar demokrati och rättvisa – framför de politiska och finansiella oligarkierna – är ideologiska ättlingar till majoriteten av de icke-judar som förintades i de tyska lägren då. 

Då kallades de alla ”kommunister”, men mycket långt ifrån alla var verkligen kommunister. De klassades så därför att Röda Armén var de som piskat nazisterna värst, så alla motståndsrörelser i Europa oavsett karaktär “färgades röda” av nazisterna. Tyvärr har den feltolkningen följt med in i våra dagar. Inte minst genom den nuvarande Europeiska medians försorg, d.v.s. nyliberalismens propagandamaskineri. I verkligheten var motståndsrörelserna i Europa, i sin grund socialistiska och demokratisk-patriotiska.

Väldigt många av de intellektuella, poeterna, artisterna, förläggarna, skribenterna, motståndsmännen och rebellerna i de kämpande, fria delarna av Europa då var liberaler, demokrater, socialister och vanliga arbetare, bönder och bybor som tog till vapen främst som nazistbekämpande patrioter. Ja, t.o.m. vissa konservativa nazimotståndare fanns bland de 9 miljoner icke-judiska offren. Det handlade om människor som helt enkelt inte var beredda att lämna över sitt land till Hitler utan strid, och detta var också den absolut vanligaste drivkraften till att man anslöt sig till motståndsrörelsen.

Som första nation befriades Grekland den 10 Augusti 1944, då EAM/ELAS själva och utan stöd från vare sig allierade eller Sovjet, slutligen tvingade ut nazisterna från landet. Faktiskt, så var det enda landet där judar aktivt kunde bekämpa Nazisterna, den grekiska motståndsrörelsen ELAS. Och tusentals grekiska judar gjorde detta också.

Det största och mest effektiva verkliga motståndet emot nazisterna under 2:a världskriget var faktiskt inte de allierades arméer i Europa, utan motståndsrörelserna och deras betydande sabotage- och motstånds-krigsföring, främst i Östeuropa, Grekland, Frankrike, Belgien och Norge. Och det är just den utvecklingen som dagens nyliberaler och nynazister vill strypa redan innan de demokratiska krafterna hinner organisera sig i en genuin och effektiv befrielsekamp igen, precis som då. Därför slätar man skamligt nog över de 9 miljoner offren som inte var judar i dagens förintelseminne.

I enlighet med tidsandan låg dock nazisternas och den Europeiska och Amerikanska finanselitens ”kommunist-paranoia till grund för den västeuropeiska allmänhetens uppfattning av dessa motståndsrörelser, så för icke-judarna blev samlingsnamnet för nazistmotståndet i Europa, ”kommunister” , vare sig de var kommunister eller ej. Den groteska generaliseringen görs än idag av högerextrema och högkonservativa och har gjorts sedan 1945. Till sådan grad att de europeiska parlamenten och den europeiska median idag har anpassat sig till den fascistiska logiken. Att vara demokrat och aktivt värna om civila och mänskliga rättigheter och rättvisa ses av EU-oligarkins parlament som “upprorsmakeri”.

Så nu när Europa och Tyskland återigen blivit en hemvist för nazistideologin och dess krigshets återigen sprids, är det av absolut största vikt att var och en vågar stå rakryggat och ta upp några specifika frågor enligt rubrikens frågeställningar. I synnerhet då nyliberalismens och nynazismens propagandaapparat inte någonsin tänker göra det. Inte sedan 1939, har den så kusligt samstämmiga Tysk-Europeiska politiken och median varit en så uppenbar anstiftare till ökad rasism, samhällssplittring, fattigdom, massakrer på civila, inbördeskrig, folkmord och krigsbrott. Libyen, Grekland, Ukraina, Syrien, Yemen är några av exemplen. Endast Grekland har av dessa klarat sig undan krig. Än så länge. 

Jag är sannerligen inte ensam om att efterlysa att några ytterligare frågeställningar kring förintelsen lyfts idag vid sidan av den Europeiska, Bryssel- och Berlin-styrda media apparaten. Som exempelvis:

  • Varför accepterar dagens EU-medborgare så enkelt politiska åtgärder, ekonomiska modeller och medial propaganda som uppenbarligen föder nazism, fascism och rasism?
  • Vilka verkliga åtgärder vidtar det civila samhället i Europa idag för att inte muslimerna och de av Europeisk media utpekade syndabockarna, skall behöva uppleva samma skräckvälde som bl.a. judarna och nazistmotståndarna gjorde under slutet av 30-talet och första hälften av 40-talet i Europa?
  • Vilka var egentligen de 9 miljoner icke-judar som förintades under 2:a världskriget och varför just dessa?

 

Kosmas Loumakis

Stockholm 27-01-2016

 

About athenianvoice

Kosmas Loumakis - Sociological consultant, analyst, field operative and tactical field coordinator of national and regional social projects in Sweden. Was contracted for almost two decades by governmental bodies and NGO's, in governmental gang crime and extremism preventive efforts. Have produced a number of socio pedagogic action plans and developed methods, field tactics and strategies for gang crime and extremism preventive projects.

Posted on January 27, 2016, in Artiklar på Svenska, Hot and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. Leave a comment.

Comments are closed.

%d bloggers like this: