Monthly Archives: January 2016

Förintelsen: Vadå, ”aldrig igen”? Och vilka var egentligen de andra 9 miljonerna?

f176c-dittatura_dell_euro

Merkel och Scheuble bygger ett Fjärde Rike i Europa

Vadå “aldrig igen”? Och vilka var egentligen de andra 9 miljonerna?

Två frågor som alla i dagens Europa har all rätt att fråga sig och framförallt fråga sina regeringar och sin media.

Nu, så här på förintelsedagen; varför vet vi så väldigt lite om de 9 miljoner övriga européer som förintades i dessa läger?

Att minnas förintelsens offer är mänskligt och oerhört viktigt, men varför minns vi endast den delen av offren som var judar? Att hela västvärlden förbiser majoriteten av de övriga offrens identitet och endast talar om de 6 miljoner som var judar, är för många av de antinazistiska demokraternas och motståndsmännens barn, barnbarn och anhöriga direkt stötande. De kräver förstås att deras offer och förluster också skall uppmärksammas och hedras så att uppmaningen “aldrig mer” även kan gälla ideologisk och socialekonomisk förföljelse och förintelse

Det beräknas ha dött över 15 miljoner människor i de 23 största tyska förintelselägren och i de över 1 200 underlägren mellan åren 1939 och 1945. 6 miljoner var judar och 9 miljoner var inklusive romerna främst européer från Ryssland, Baltstaterna, Östeuropa och Balkan. Oavsett om någon inte vill hålla med om siffrorna, så är det denna fördelning av dödsoffren som gäller. 1/3 var judar och 2/3 var till sin majoritet utpekade nazistmotståndare.

Den 27 januari 1945 befriades fångarna från Auschwitz-Birkenau koncentrationsläger och därför uppmärksammas detta med en internationell förintelsedag så att ”vi aldrig skall glömma” och låta detta hända igen.

assets_large_t_420_53835802

Satiriska teckningar på hur grekiska rebeller framgångsrikt och respektlöst saboterade nazisternas och fascisternas planer förekom frekvent i de Amerikanska, Engelska och Franska tidningarna mellan 1940 och 1944.

Men de 9 miljoner människor som mördades och som inte var judar, har vi för länge sedan glömt och därför förföljs idag människor med demokratiska åsikter eller s.k vänsteråsikter igen. Civil- och människo-rätts rörelser och demokratiska aktivistgrupper misstänkliggörs och demoniseras igen i Europa, precis som då. Borde inte Förintelsedagen hedra minnet av förintelsens ALLA offer?

Alla som idag öppet talar emot eller motsätter sig EU:s nyliberala kolonialism, alltså raserandet av både civila och mänskliga rättigheter, och som istället föredrar demokrati och rättvisa – framför de politiska och finansiella oligarkierna – är ideologiska ättlingar till majoriteten av de icke-judar som förintades i de tyska lägren då. 

Då kallades de alla ”kommunister”, men mycket långt ifrån alla var verkligen kommunister. De klassades så därför att Röda Armén var de som piskat nazisterna värst, så alla motståndsrörelser i Europa oavsett karaktär “färgades röda” av nazisterna. Tyvärr har den feltolkningen följt med in i våra dagar. Inte minst genom den nuvarande Europeiska medians försorg, d.v.s. nyliberalismens propagandamaskineri. I verkligheten var motståndsrörelserna i Europa, i sin grund socialistiska och demokratisk-patriotiska.

Väldigt många av de intellektuella, poeterna, artisterna, förläggarna, skribenterna, motståndsmännen och rebellerna i de kämpande, fria delarna av Europa då var liberaler, demokrater, socialister och vanliga arbetare, bönder och bybor som tog till vapen främst som nazistbekämpande patrioter. Ja, t.o.m. vissa konservativa nazimotståndare fanns bland de 9 miljoner icke-judiska offren. Det handlade om människor som helt enkelt inte var beredda att lämna över sitt land till Hitler utan strid, och detta var också den absolut vanligaste drivkraften till att man anslöt sig till motståndsrörelsen.

Som första nation befriades Grekland den 10 Augusti 1944, då EAM/ELAS själva och utan stöd från vare sig allierade eller Sovjet, slutligen tvingade ut nazisterna från landet. Faktiskt, så var det enda landet där judar aktivt kunde bekämpa Nazisterna, den grekiska motståndsrörelsen ELAS. Och tusentals grekiska judar gjorde detta också.

Det största och mest effektiva verkliga motståndet emot nazisterna under 2:a världskriget var faktiskt inte de allierades arméer i Europa, utan motståndsrörelserna och deras betydande sabotage- och motstånds-krigsföring, främst i Östeuropa, Grekland, Frankrike, Belgien och Norge. Och det är just den utvecklingen som dagens nyliberaler och nynazister vill strypa redan innan de demokratiska krafterna hinner organisera sig i en genuin och effektiv befrielsekamp igen, precis som då. Därför slätar man skamligt nog över de 9 miljoner offren som inte var judar i dagens förintelseminne.

I enlighet med tidsandan låg dock nazisternas och den Europeiska och Amerikanska finanselitens ”kommunist-paranoia till grund för den västeuropeiska allmänhetens uppfattning av dessa motståndsrörelser, så för icke-judarna blev samlingsnamnet för nazistmotståndet i Europa, ”kommunister” , vare sig de var kommunister eller ej. Den groteska generaliseringen görs än idag av högerextrema och högkonservativa och har gjorts sedan 1945. Till sådan grad att de europeiska parlamenten och den europeiska median idag har anpassat sig till den fascistiska logiken. Att vara demokrat och aktivt värna om civila och mänskliga rättigheter och rättvisa ses av EU-oligarkins parlament som “upprorsmakeri”.

Så nu när Europa och Tyskland återigen blivit en hemvist för nazistideologin och dess krigshets återigen sprids, är det av absolut största vikt att var och en vågar stå rakryggat och ta upp några specifika frågor enligt rubrikens frågeställningar. I synnerhet då nyliberalismens och nynazismens propagandaapparat inte någonsin tänker göra det. Inte sedan 1939, har den så kusligt samstämmiga Tysk-Europeiska politiken och median varit en så uppenbar anstiftare till ökad rasism, samhällssplittring, fattigdom, massakrer på civila, inbördeskrig, folkmord och krigsbrott. Libyen, Grekland, Ukraina, Syrien, Yemen är några av exemplen. Endast Grekland har av dessa klarat sig undan krig. Än så länge. 

Jag är sannerligen inte ensam om att efterlysa att några ytterligare frågeställningar kring förintelsen lyfts idag vid sidan av den Europeiska, Bryssel- och Berlin-styrda media apparaten. Som exempelvis:

  • Varför accepterar dagens EU-medborgare så enkelt politiska åtgärder, ekonomiska modeller och medial propaganda som uppenbarligen föder nazism, fascism och rasism?
  • Vilka verkliga åtgärder vidtar det civila samhället i Europa idag för att inte muslimerna och de av Europeisk media utpekade syndabockarna, skall behöva uppleva samma skräckvälde som bl.a. judarna och nazistmotståndarna gjorde under slutet av 30-talet och första hälften av 40-talet i Europa?
  • Vilka var egentligen de 9 miljoner icke-judar som förintades under 2:a världskriget och varför just dessa?

 

Kosmas Loumakis

Stockholm 27-01-2016

 

Greek islanders to be nominated for Nobel peace prize

International group of academics to propose those on frontline of refugee crisis be commended for their ‘empathy and self-sacrifice’

1583

Greek islander Antonis Deligiorgis, left, pulls an Eritrean woman, Wegasi Nebiat, from the sea off Rhodes last year. Photograph: Argiris Mantikos/AP

Greek islanders who have been on the frontline of the refugee crisis are to be nominated for the Nobel peace prize with the support of their national government.

Of the 900,000 refugees who entered Europe last year most were received –scared, soaked and travelling in rickety boats – by those who live on the Greek islands in the Aegean Sea.

The islanders, including fishermen who gave up their work to rescue people from the sea, are in line to be honoured with one of the world’s most esteemed awards. Eminent academics from the universities of Oxford, Princeton, Harvard, Cornell and Copenhagen are drafting a submission in favour of awarding the prize to the people of Lesbos, Kos, Chíos, Samos, Rhodes and Leros.

The nomination deadline is 1 February, but those behind the plan have already met the Greek minister for migration, Yiannis Mouzalas, who they say has offered his government’s full support. A petition on the website of the grassroots campaign group, Avaaz, in favour of the nomination has amassed 280,000 signatures. According to the petition: “On remote Greek islands, grandmothers have sung terrified little babies to sleep, while teachers, pensioners and students have spent months offering food, shelter, clothing and comfort to refugees who have risked their lives to flee war and terror.”

While the official nomination letter is yet to be finalised, it is understood the academics, whose identities will be revealed in the coming days, will implore the Nobel committee members to accept their nomination.

They will say that it must be noted that a people of a country already dealing with its own economic crisis responded to the unfolding tragedy of the refugee crisis with “empathy and self-sacrifice”, opening their homes to the dispossessed, risking their lives to save others and taking care of the sick and injured.

In December, the image of Antonis Deligiorgis, a 34-year-old Greek army sergeant, rescuing an Eritrean refugee from the turbulent waters off Rhodes, was singled out as a striking illustration of the valour of those in the islands.

click on image to watch video from The Guardian

Only individuals or organisations are eligible to win the prize so it is likely that the “solidarity networks” on the islands – groups of volunteers who organised to help the refugees – or individuals within groups will be the official nominees. A precedent was set in 1976 when Betty Williams and Mairead Corrigan won the prize for their efforts in seeking peace in Northern Ireland. It was seen as a reward for all those who sought reconciliation during the most troubled years.

The volunteer networks on the Greek islands have provided accommodation, hygiene packs, food, dry clothes and help with the next steps for refugees. However, it is claimed that the instincts of the majority of islanders set the tone across Europe towards the refugees’ plight.

Spyro Limneos, an activist in Greece for Avaaz who distributed aid on the islands, said: “The people involved in the solidarity networks organised and helped the desperate when the governments weren’t even willing to recognise that the there was a crisis.

“By opening their hearts the islanders sent a powerful message that humanity is above races, above nations.

“I will never forget seeing young girls being rescued from a boat on Leros. They were smiling. They didn’t have suitcases or any possessions except their end-of-year school certificates written in Arabic. They laid those down in the sun to dry out. It was a combination of tragedy and hope.”

One of the organisers of the Solidarity Networks, Matina Katsiveli, 61, a retired judge who lives on Leros, welcomed the move but said there was “reward enough in the smiles of the people we help”.

Grekiska öbor kan nomineras till Nobels fredspris

bigOriginal

En grupp akademiker vill nominera invånarna i den grekiska övärlden till Nobels fredspris. Anledningen är deras insats i flyktingkrisen, skriver The Guardian.

Förra året gjorde 900.000 migranter den riskfyllda resan över Medelhavet. Majoriteten av dem togs emot av invånarna i den grekiska övärlden som hjälpte till att rädda dem ur havets vågor.

Nu förbereder en grupp akademiker vid universiteten i Oxford, Princeton, Harvard, Cornell och Köpenhamn en nominering av invånarna på Lesbos, Kos, Chíos, Samos, Rhodos och Leros till Nobels fredspris.

Gruppen anser att det bör uppmärksammas att invånarna – trots Greklands svåra ekonomiska problem – svarar på flyktingkrisen med ”empati och självuppoffring”. Öbor har öppnat sina hem och tagit hand om sjuka och skadade. I vissa fall har fiskare slutat jobba för att koncentrera sig på att rädda migranter.

Foto:
Flyktingar tas emot på Lesbos. Foto: AP

”På avlägsna grekiska öar har mormödrar sjungit vettskrämda små barn till sömns, medan lärare, pensionärer och studenter i månader har erbjudit mat, skydd, kläder och tröst till flyktingar som har riskerat livet för att fly krig och terror”, skriver kampanjgruppen Avaaz som vid skrivande stund har fått in nästan 290.000 underskrifter på sin hemsida.

Nomineringen ska vara inne senast den 1 februari.

Marit Sundberg, DN

 

källa

What, “never again”? And who were really the other 9 million?

f176c-dittatura_dell_euro

Merkel and Schäuble are building a Fourth Reich in Europe

What “never again”? And who were really the other 9 million?

Two questions that all Europeans today have every right to ask, their governments and their media.

Now, on Holocaust Day; Why do we know so little about the 9 million other Europeans who were exterminated in these camps?

Remembering the Holocaust is human, and extremely important, but why do we only remember the part of the victims that were Jews? That the entire Western world ignores the majority of the other victims identities and only talks about the 6 million that were Jews, is downright offensive to the anti-Nazi Democratic Resistance fighters children, grandchildren and relatives. They of course demand that also their sacrifices and losses should be recognized and honored, so the call “never again” can apply also to ideological and socio-economic persecution and annihilation.

It is estimated that over 15 million people died in the 23 largest German extermination camps and the over 1,200 sub-camps, between 1939 and 1945. 6 million were Jews and 9 million were including the Romes, mostly Europeans from Russia, the Baltic States, Eastern Europe and the Balkans. If someone does not want to agree with the figures, still this is the accurate percentage of distribution of deaths. One third were Jews and two thirds were mainly Nazi opponents.

On 27 January 1945 prisoners from the Auschwitz-Birkenau concentration camp was freed and therefore we honor the memory of the victims with an international Holocaust Day, so that “we shall never forget,” and “never let it happen again”.

assets_large_t_420_53835802

Satirical drawings of how the Greek rebels successfully and disrespectfully sabotaged the Nazi and Fascist plans, were frequent in the American, English and French newspapers between 1940 and 1944.

But the 9 million people who were murdered and who were not Jews, we have forgotten long ago, and therefore people with democratic views, or so called left-wing views, are today again persecuted. The new civil and human-rights movements and democratic activist groups are discredited and demonized again in Europe, just as they were then. Shouldn’t the Holocaust Day honor the memory of ALL the victims of the Holocaust?

All those who today openly talk against or oppose the EU’s neoliberal colonialism, ie the destruction of civil and human rights and who prefer democracy and justice instead of the political and financial oligarchies, are the ideological descendants of the majority of the non-Jews who were exterminated in the German camps because they were against Nazism.

Then, they were all called  “communists”, but very far from all were really Communists. They were classified as that because the Red Army was the one that whipped the Nazis the worst, so all resistance movements in Europe regardless of character were “colored red” by the Nazis. Unfortunately, this incorrect interpretation followed into our days. Not least through the current European media’s auspices, ie, the neo-liberal propaganda machinery. In reality, the resistance movements in Europe then, in their basics, were democratic-patriotic.

Very many of the intellectuals, poets, artists, publishers, writers, resistance fighters and rebels in the fighting, free parts of Europe, were liberals, democrats, socialists and ordinary workers, farmers and villagers who took up arms, primarily as an anti-Nazi and anti-occupation, patriotic act. Yes, even some conservative Nazi opponents, were among the 9 million non-Jewish victims. It was about people who simply were not willing to handover their country and themselves to Hitler without a fight, and this was by far the most common driving force for joining the resistance movements then.

Greece was the first liberated nation, in August 10, 1944, by EAM/ELAS themselves and without support of either the Allies or the Soviets, who finally forced the Nazis out of the country. In fact the only country in all of Europe where Jews, on massive scale, really could fight the Nazis was in the Greek resistance ELAS. And thousands of Greek Jews did this too.

The largest and most effective real resistance against the Nazis during World War 2 was actually not the allied armies in Europe, because they got quite whipped the first three years of the war. The English Army which was used to colonize so their strategy was to fight an “imperial war” also on European ground instead of fighting a “liberation war”. An imperial war is slow and demands a takeover of the infrastructure, the resources and the administration of the country. Therefore the resistance movements in Eastern Europe, Greece, France, Belgium and Norway, that in some cases were working together with Allie units, and in other cases with the Red Army, was the most effective and real resistance against the Nazis throughout the war. And it is precisely this development that today’s neoliberals, conservatives and neo-Nazis want to strangle before the democratic forces have time to organize themselves in a genuine and effective liberation struggle again, just like then. Therefore in today’s Holocaust Day they will once again shamefully smooth over the 9 million victims who were non-Jews.

In accordance with the time-spirit however, the Nazi and the European and American financial elite’s “communist paranoia”, formed the basis for the Western European public opinion of these resistance movements, so “communists” became the collective name for Nazi resistance in Europe, whether they were communists or not. This grotesque generalization is made also today, by the extreme right, the right-wing conservatives and the neoliberals, and has been ever since 1945. To the extent that the European Parliaments and the European media today have adapted themselves to this fascist logic. Being a democrat and actively defend the civil and human rights and justice, is seen as being “seditious” by the EU-oligarchy’s parliaments.

So now, when Europe and Germany once again become the continent of the Nazi ideology and its warmongering is spread again, it is of crucial importance that each and one of us dares to stand tall and raise the specific issues from the headline. In particular, when the neoliberal, neo-Nazi propaganda is never going to do it. Not since 1939 has the so creepy concordant German-European policy and the European media been such an obvious instigator of increased racism, social fragmentation, poverty, civilian massacres, civil wars, genocide and war crimes. Libya, Greece, Ukraine, Syria, Yemen, are some of the examples. Of those only Greece has avoided war… So far.

I am certainly not alone in calling for few further questions concerning the Holocaust day, alongside the European, Brussels and Berlin-run, media apparatus. Such as:

  • Why does today’s European citizens so easily accept policies, economic models and media propaganda that so obviously gives birth to Nazism, fascism and racism?
  • What real actions is the civil society in Europe today taking, so that Muslims and the by the European media designated scapegoats, should not experience the same terror the Jews and the Nazi-resisting Europeans did during the late 30’s and the 40’s in Europe?
  • Who were really the 9 million non-Jews who were exterminated during the 2nd World War and why these?

 

Kosmas Loumakis

Stockholm 27-01-2016

Εκδήλωση του Ε.ΠΑ.Μ. Ιλίου για τον πόλεμο στη Συρία

ba.epam_iliou

(μέρος Α’)

(μέρος Β’)

Τα μέλη του Ενιαίου Παλλαϊκού Μετώπου Ιλίου διοργάνωσαν ανοικτή εκδήλωση-συζήτηση με θέμα:

«Ο πόλεμος στην Συρία , πόλεμος στην πόρτα μας».

Η εκδήλωση πραγματοποιήθηκε την Κυριακή 17 Ιανουαρίου 2016 στο θέατρο Μελίνα Μερκούρη στο Ίλιον (Αγ. Φανουρίου 99) με ομιλητές τους:

► Κωνσταντίνο Ήσυχο
(πρώην υφυπουργός Άμυνας, πολιτικό στέλεχος ΛΑ.Ε)

► Κωνσταντίνο Γρίβα
(δρ.γεωπολιτικής στρατηγικής, σχολής Ευελπίδων)

► Λεωνίδα Χρυσανθόπουλο
(πρέσβης ε.τ , μέλος της Π.Γ. του Ε.ΠΑ.Μ)

• Σε ποιο βαθμό επηρεάζει η Συριακή κρίση την Ελλάδα;
• Τι συμβαίνει με τον Κουρδικό παράγοντα και ποιές οι βλέψεις της Τουρκίας;
• Πώς εμπλέκονται Ελλάδα και Κύπρος και πως οι διάφορες λύσεις στο Συριακό θέμα θα μπορούσαν να επηρεάσουν το γεωπολιτικό σύστημα του υδάτινου άξονα (ΜΑΥΡΗ ΘΑΛΑΣΣΑ – ΣΤΕΝΑ – ΑΙΓΑΙΟ – ΑΝ. ΜΕΣΟΓΕΙΟΣ);
• Ποιός ο γεωπολιτικός ρόλος της Ελλάδας;

…είναι κάποια από τα ερωτήματα που δόθηκαν, σε πολύ μεγάλο βαθμό θεωρούμε, απαντήσεις.

πηγή : https://www.youtube.com/user/sioulasxr

baner-A4

Noam Chomsky: Democracy Is a Threat to Any Power System

To mark The Nation’s 150th anniversary, John Nichols was joined in conversation by the eminent radical intellectual Noam Chomsky at the Tucson Festival of Books in Arizona on March 15. Discussing issues ranging from media accountability and voter participation, to money in politics and income inequality, Chomsky offered insight into the greatest challenges of our time.

“The race towards disaster is being carried out with almost euphoric intensity,” said Chomsky. Chomsky maintains that meaningful change requires a democratic awakening. “Democracy is a threat to any power system,” he said.

%d bloggers like this: