Ukraina under upplösning på beställning av USA-EU och instrumentet är ökningen av den fascistiska extremhögern


nazis-ukrainedd

in English

στα Ελληνικα

av Dimitris Kazakis

Om du vill veta vem som på alla sätt stärker uppgången av fascistiska och nazistiska extremhögern i Europa, behöver du inte göra annat än att titta på vad som händer just nu i Ukraina. Både USA och Tyskland har under EU’s täckmantel vackert finansierat  återuppståndelsen av den 14.e Waffen SS divisionen i Ukraina som hade bildats av nazistiska ukrainska nationalister under den nazistiska tyska invasionen av Sovjetunionen.

Denna hord av barbarer som namnges i de historiska krönikorna under det 2:a världskriget som det Ukrainska SS, deltog i massutrensningar av civila, hundratals byar brändes ner av dem så som Distomo i Grekland men först och främst i det egna Ukraina, och även i Vitryssland. Den grymhet med vilken de agerade överträffade i många fall deras kamraters från Tyskland.

Det är för övrigt därför de med rätta fördömdes för sitt agerande, inte bara av den röda armén och partisanerna som var verksamma bakom Hitlers linjer, men också av de allierade. Den som greps med insignier och symboler ur denna enhet skickades direkt till 210px-Dyvizia_Galychyna_svgOrganization_of_Ukrainian_Nationalists-M_svgkrigsrätt och dömdes omedelbart till arkebusering för avskyvärda brott mot civila. *Många av deras insignier har klart svenska rötter och svenska ultrahögern och nynazister visar öppet sitt stöd till de Ukrainska nazisterna (Denna artikel belyser sanningen om vilka som finansiellt, organisationsmässigt och logistiskt också stödjer den svenska såväl som den Europeiska ny-nazismen och högerextremismen).

Historien om dagens kraftmätning

Denna hord var inte den enda. Det ukrainska Galiciens största stad Lvov var historiskt den östra delen av kungariket av Galicien, som fram till första världskriget var knutet till det österrikisk-ungerska kejsardömet. Det österrikisk-ungerska imperiet hade infogat Galicien under uppdelningen av kungariket Polen under 1800-talet. Men på grund av att utsatthet för exploatering och förtryck var relativt mild i regionen Galicien i jämförelse med den tsaristiska regimen, flyttade många polacker tillsammans med andra etniska och religiösa minoriteter dit för att fly från de tsaristiska pogromerna som ägde rum med regelbunden basis.

Huset Habsburg av Österrike tillät att de migrerade till det inlämmade Galicien och så blev området en stor blandning av olika populationer ur religiöst, etniskt, språkligt perspektiv och så vidare. Polska nationalister hävdade Galicien för sin räkning. Och eftersom österrikarna ville bemöta deras verksamhet, stärkte man på alla sätt den ukrainska nationalismen som en rival. En ukrainsk nationalism med en stark tysk karaktär. Mycket snabbt blev Galicien slagfältet för mätningen mellan den polska och den ukrainska nationalismenen med befolkningar som upplevde utrensningar så att de rivaliserande lägren skulle uppnå den eftersökta “renheten” enligt sina egna etniska standarder.

Den 23 juni 1917 grundas Ukraina som en del av den ursprungliga ryska republiken, där det ryska folket för några månader sedan, i februari, hade störtat tsaren. Efter störtandet av den provisoriska regeringen i Petrograd av bolsjevikerna den 7 november (25 oktober enligt den julianska kalendern), 1917 och överföringen av all makt till sovjeterna, publicerades den 15 (2) november samma år Deklarationen för de ryska folkens Grundläggande Rättigheter, som erkände “rätten för folken i Ryssland till sitt självbestämmande, tills graden för avskiljning och skapandet av en självständig stat.” Några dagar senare , det vill säga den 20 (7) November, utropade det Centrala Ukrainska Rådet baserat i Kiev den Ukrainska Folkrepubliken.

Ukraina etablerades som en självständig stat

22 (9) januari 1918 publicerade det Ukrainska Centrala Rådet, Deklarationen för Ukrainas Självständighet, grunden från vilken Folkrepubliken Ukraina bildades med socialistiska referenser och imperativ, men direkt fientlig mot bolsjevikerna. Med fördraget i Brest-Litovsk, som undertecknades mellan främst Tyskland och Sovjetryssland den 3 mars 1918 kom Ukraina under det Tyska rikets kontroll. För första gången, och för att hjälpa de mest extrema nationalistiska elementen i Ukraina, pressar Tyskland Österrike att lämna östra Galicien i de ukrainska nationalisternas kontroll.

Med direkt hjälp av tyskarna och österrikarna den 24-26 april 1918 kullkastar kosackernas ataman Paul Skoropantski  det Centrala Rådet och inför en brutal diktatur. Galge och avrättningar kommer upp på dagordningen. Aristokratins alla gamla privilegier återställs. Paramilitära grupper hotar att bränna byarna som motsätter sig och de sprider skräck hos befolkningen. Med Tysklands och Österrikes kapitulation, störtas Skoropantskis regim i december 1918.

Folkrepubliken Ukraina återupprättas med det nya Centrala Rådet som leddes av Simon Petliura, som passade på att ta makten i skydd av fransmännen som landsteg i Odessa i november 1918 för att täcka vakuumet som tyskarnas kapitulation hade lämnat efter sig.

Det Ukrainska Rådet deltar i 19 länders invasiva krig mot Sovjetryssland, som leds av ententen (överrenskomelsen). Men de på varandra följande nederlagen och det växande folkliga missnöjet, leder Rådet – på förslag av Frankrike och England – att bilda en allians med Polens diktator Pildouski i April 1920 för att fortsätta kriget mot Sovjetryssland.

Den 18 Mar 1921 undertecknade fredsfördraget i Riga mellan Polen och Sovjetryssland under vilket Galicien, som enligt fördraget i Brest-Litovsk ägdes av Ukraina, nu anslöts till den första. Från och med då fram till andra världskriget genomför polackerna vilda etniska rensningsaktioner mot lokalbefolkningen som vägrade att betrakta sig som polacker, liksom mot alla som motsatte sig delningen av regionen i latifundier till förmån för polska aristokrater.

Framväxten av nazistiska ukrainska nationalister

1929 grundades enligt uppgift i Ukrainska Galicien Organisation för Ukrainska Nationalister (OUN), huvudsakligen bestående av anhängare av enskild terrorism och paramilitära aktioner. Deras ideologi varierade från en extrem nationalistisk rasuppfattning om det ukrainska blodets renhet, till öppet fascistiska och nazistiska övertygelser. Fram till början av nazisternas invasion mot Sovjetunionen den 22 juni 1941, var denna organisation inriktad på pogromer emot polacker, ryssar, judar och i allmänhet emot alla som inte hade “rent” Ukrainskt blod och vidare också i enskilda terrordåd mot det polska etablissemanget.

Vid förberedelserna av nazist-aggression mot Polen, men även under själva ockupationen hjälpte OUN särskilt till med sabotage och mordförsök. Detta byggde goda relationer mellan ukrainska nationalister och tyska nazister. För att säkerställa samarbetet, hade de senare till och med lovat att överlämna makten över hela det polsk-ockuperade Galicien till dem. Något som inte blev av då Riebentrof-Molotov fördraget kom emellan i September 1939 i vilket Nazityskland erkände Sovjetunionens herravälde över Galicien som Polen infogat från Ukraina 1921.

Emellertid så avbröts inte OUN’s samarbete med nazisterna. Istället intensifierades det och användes av nazisterna som en femte kolonn mot Sovjet i västra territoriet av Ukraina. Och därför, så som tedde sig naturligt med den nazistiska invasionen av Sovjetunionen, tog OUN tillfället att den 30 juni 1941 deklarera den ukrainska staten etablerad i Lviv, huvudstad i den Ukrainska Galicien med Stepan Banderas som ledare.

Denna Deklarations-akt nämner bland annat följande: “Den nybildade ukrainska staten kommer att ha ett nära samarbete med det Nationalsocialistiska Stortyskland, under ledning av ledaren Adolf Hitler som bildar en ny ordning i Europa och världen och hjälper det ukrainska folket att befria sig från Moskvas ockupation. Det ukrainska folkets revolutionära armé, som etablerat sig på ukrainsk mark, kommer att fortsätta att kämpa tillsammans med den allierade tyska armén mot ockupationen av Moskva såväl för en suverän och enad stat, som för en ny ordning i världen.”

Även om den nya ukrainska staten var rent nazistisk, hade de tyska nazisterna andra planer för Ukraina. De såg det som brödkorgen åt det tyska 4:e riket som översvämmats av tyska bosättare. Och därför erkände man inte den nybildade staten igen förren först när det var för sent för dem, 1944 då de var under vild flykt undan den Röda armén. Trots detta fungerade OUN  som den politiska vaggan för det ukrainska SS och de hjälpte i hög grad de nazistiska tyskarnas rekrytering av reguljära och irreguljära delar av volontärer som kämpade tillsammans med dem och utmärkte sig som få SS-enheter med grymheter mot folken i Ukraina, Vitryssland, Polen, Tjeckien, Slovenien och Österrike.

Resterna av dessa enheter, efter att de bytt namn till den Ukrainska Nationella Arméns 1:a division, såg till att kapitulera till Anglo-amerikanerna den 10 maj 1945. Amerikanerna smugglade både ukrainska nazister, men också tyska nazistiska officerare ur divisionen och såg till att befria dem från åtal för de otaliga anklagelser för krigsförbrytelser och då främst mot civila i områdena de agerat i. På detta sätt, återupplivades gamla OUN och används som ett medel för rekrytering och utbildning av provokatörer som ofta skickats för sabotage och omstörtande verksamhet i det sovjetiska Ukraina.

Ukraina efter Sovjetunionens upplösning

När Sovjetunionen upplöstes och Ukraina kom i händerna på den tidigare parti-oligarki som på en natt förvandlats till “demokrater” och förvandlade landet till sin privata tomt. Och så skedde överallt i den f.d gällande socialismen, f.d partimedlemmar samarbetade med gamla oliktänkande agenter ifrån väst för att plundra så som inte gick för sig i de länder som ärvde parti-autokratins förskoning. Detta hände i Ukraina, som 1993 gick in IMF’s omloppsbana för att helt kollapsa den sociala sammanhållningen i landet och krascha ekonomin.

Förstörelsens arkitekt Viktor Jusjtjenko, den första direktören i den oberoende enligt västerländsk prototyp nybildade centralbanken i Ukraina. Jusjtjenko som överhuvud för centralbanken var ansvarig för avregleringen av den nationella valutan i samband med “chockterapin” som infördes av IMF i oktober 1994.

I november 1994 skickade Världsbanken förhandlare för att undersöka en reform av jordbruket i Ukraina. Med avreglering av handeln (som var en del av finansieringspaketet från IMF), fungerade överskottet av spannmål från USA och “livsmedelsbiståndet”  som dumpning av den inhemska marknaden, vilket bidrar till en destabilisering av en av de största och mest produktiva ekonomierna i världen i vete (t ex jämförbart med mellanvästern amerikanska delstater).

Fram tills 1998, hade avregleringen av spannmålsmarknaden resulterat i en minskning av spannmålsproduktionen med 45% jämfört med nivån 1986-1990. Kollapsen av djuruppfödning, fågel- och mejeriprodukter var ännu mer dramatisk.

Den ackumulerade nedgången i BNP som en följd av det finansiella paketet och “strukturreformerna” från IMF var över 60%  perioden 1992-1995. Det handlade om tillfälliga uppoffringar som krävdes för att Ukraina skulle kunna skaffa sig en ljus framtid, sa man åter och åter igen från IMF. Misslyckandet med de “ekonomiska paketen” skyldes på, var annars, de korrupta politiska ledarna i Ukraina.

1999, efter kraftiga påtryckningar från Washington, blir centralbankschefen Jusjtjenko utsedd till premiärminister i Ukraina. Efter sin utnämning, Jusjtjenko satte genast i gång ett omfattande utbud av konkurs flera industriföretag i landet, under ledning av IMF. Efter sin utnämning, satte Jusjtjenko genast i gång en omfattande konkurs-turné på de flesta industriella företagen i landet, under IMF’s ledning. Han försökte också att undergräva den bilaterala handeln med olja och naturgas mellan Ryssland och Ukraina på uppdrag av Internationella valutafonden, som hade krävt att handeln skall göras i dollar och inte i utbyte av varor.

Förstörelsen av den industriella infrastrukturen i landet och det massiva utbytet med den viktigaste handelspartnern, Ryssland, ledde till en klimax av massutvandring av den ukrainska befolkningen, men också att “marknadsföra” Ukraina till väst genom den numera mest kända exportvaran, Ukrainskor som i ‘myriader’ föll offer för människohandel med vita kroppar.

Detta faktum tillsammans med att utförsäljningen av landet generaliserades, kostade till slut den oranga regeringen valet. Presidentvalet under 2010 vann Viktor Janukovitj, en typisk politiker ur ett korrupt etablissemang, som för att hantera den massiva folkliga vreden och kollapsen av landet undan västs aptit, blev tvungen att vända sig österut mot Ryssland.

Nazisterna i USA’s och EU’s tjänst

Den 21 november 2013 avsäger sig regeringen  från undertecknandet av samarbetsavtalet som föreslogs av Europeiska unionen. Oppositionen reagerar med protester i Kiev och den västra delen av landet, som snabbt får ett upproriskt utseende. Den uppmanar till tidiga president-och parlamentsval, och vägrar att bilda regering när de kontaktas av president Janukovytj när premiärminister avgår. Dessa händelser döptes till Euromaidan, innan Eurorevolution, av Radio Free Europe, som drivs av USA’s State Department.

Vid första anblicken verkar övergången vara ett försök att organisera en andra “orangea revolution.” Men den 1 januari 2014 byter makten händer på gatorna. Nazistpartiet “Frihet” organiserade fackeltåg i Kiev till minne av Stepan Bandera, den nazistiska nationalistiska ledaren som allierade sig med nazisterna mot Sovjet. Och vilken Jusjtjenko, västs gunstling, före sitt fall ville smörja som nationell hjälte i Ukraina, mottagandes reaktionerna från den större delen av sina landsmän, och många judiska, polska och ryska organisationer. I manifestationen deltog över 15.000 nazister med hakkors och symboler från det gamla ukrainska SS. Sedan dess har huvudstaden täckts med antisemitiska slagord och terrorism råder mot alla som anses vara “utomstående” eller “pro-ryska” av nazisterna.

Denna nazistorganisation kom till med pengar från till största delen USA’s och Tysklands ambassader, efter att man först organiserade den första ockupationen av Lviv för att säkerställa fri passage till väst för leveranser av pengar, vapen och alla sorters förnödenheter. I dag på gatorna i Kiev konfronterar den vacklande regeringen det återupplivade ukrainska SS med träning, vapen och pengar från Tyskland, USA och EU. Intentionerna från de ”demokratiska” västs staber är inte längre en enkel statskupp. De söker fullständig upplösning av Ukraina, dess sönderstyckning för att inte längre dess folk skall kunna undfly västs kontroll.

I Kiev och på andra håll agerar redan nazister med väpnade grupper och med särskilt utbildade kommandosoldater i väst, veteraner från “inbördeskrigen” i Syrien och Libyen i syfte att inte låta de repressiva krafterna från den ukrainska regeringen få övertaget. Och så färgas gatorna med oskyldigas blod. Å andra sidan verkar den ukrainska regeringen oförmögen att handskas med en sådan situation som eskalerar snabbt emot öppen militär intervention med stöd utifrån.

De väpnade styrkorna i landet har för länge sedan upplöst av den tidigare “orangea revolutionen” och de “finansiella paketen” från IMF, så att de nu inte är i stånd att stå emot den beväpnade nedmonteringen av landet. De väpnade styrkorna i landet har för länge sedan upplöst av den tidigare “orangea revolutionen” och de “finansiella paketen” från IMF, så att de inte är nu i stånd att stå emot nedmonteringen av beväpnade landet. Lägg till att mycket nuvarande och tidigare militär personal har upptäckt att det är mycket lönsamt att slåss från det moderna ukrainska SS linjer.

Hotet mot Rysslands “mjuka buk”

Med allt detta tenderar Ukraina  att utvecklas till en viktig attackkorridor mot Ryssland. Utbredningen av nazister i Ukraina kommer att markera inte bara slutet på själva Ukrainas, men också början på väpnade infiltrationsverksamheter i gränsen till Ryssland. Precis så som USA brukar göra  i Syrien, Iran och i allmänhet i vilket land somhelst som man har för avsikt att linda i lågorna av ett artificiellt inbördeskrig. Ur den meningen kämpar i dag i Ukraina såväl nazisterna som de stora arbetsgivarna i Washington, Berlin och Bryssel för att ta revansch för von Paulus armés nederlag, som i slutändan misslyckades med att skära av Ryssland från  energikällorna i Kaukasus.

Bortsett från faktum att denna utveckling från långt håll luktar utbrett storkrig, är frågan: hur långt bort är Grekland från att smaka på samma recept som Ukraina på sin egna mark? I ett tillstånd av social och ekonomisk kollaps jämförbar med den i Ukraina? Hur långt bort?

Upplagd på grekiska av Dimitris Kazakis 24 Feb kl 09:26 på EPAM’s hemsida

Översatt på svenska av Kosmas Loumakis i enlighet med originaltexten

___________________________________________________________

När artikeln skrevs var fortfarande regeringen i Ukraina vid makten så några av kommentarerna i slutet av artikeln utgår från den horisonten.

*Fotnot, i relevans till Sverige av översättaren.

About athenianvoice

Kosmas Loumakis - Sociological consultant, analyst, field operative and tactical field coordinator of national and regional social projects in Sweden. Was contracted for almost two decades by governmental bodies and NGO's, in governmental gang crime and extremism preventive efforts. Have produced a number of socio pedagogic action plans and developed methods, field tactics and strategies for gang crime and extremism preventive projects.

Posted on March 2, 2014, in Artiklar på Svenska, Hot and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. Leave a comment.

Comments are closed.

%d bloggers like this: