Valet 2014: Är svaret på problemen, nya politiska partier eller en vital folkrörelse? – Del II


Del II behandlar specifikt för Sveriges del, faktum att den rätta handlingen är viktigare än enbart handling, de politiska partiernas begränsade förmåga att verkligen göra något inom det nuvarande politiska systemetfolkrörelsernas vitalitet och politiska kraft och medborgarens aktiva roll i en verklig samhällsförändring.

_____________________________________________________________________

Jag har anågra allvarliga funderingar över nya politiska partiers egentliga möjligheter, till något relevant demokratiskt förändringsarbete INOM det nuvarande politiska systemet. EU’s plundringspolitik och de problem som också det svenska samhället kommer att ställas inför p.g.a detta, kräver att partiernas (nya som gamla) framtida handlingar och strävanden skall kunna granskas och bedömas av det svenska folket, enligt grundprinciperna för Livets Hållbarhet, enligt grundprinciperna för sann  Demokrati och sann Rättvisa och enligt FN-deklarationen för De Grundläggande Mänskliga Rättigheterna och Behoven.

_____________________________________________________________________

av Kosmas Loumakis

535373_293501334068003_205204719564332_655925_1562683155_n

En vital och fokuserad folkrörelse är mycket effektivare för snabb, radikal förändring än ett nytt politiskt parti, i synnerhet när ett samhälle befinner sig i kris.

Jag och många med mig, försäkrar jag, är oerhört svårcharmade av politiska partier eller enstaka ”expertutlåtanden” numera. Vi måste övertygas om att de nya politiska aktörerna verkligen är “ekologiskt läskunniga” (se delI) och socialt uppmärksamma och insiktsfulla om vi skall bedöma deras förslag som intressanta. Inget politiskt parti, gammalt som nytt klarar det förtroendetestet i nuläget, ifrån en helt vanlig svensk medborgare så som undertecknad, som alltså behagar ställa verkliga krav på sina politiker och inte vill hålla på med symptombehandling när det är sjukdomen som akut måste behandlas. Jag vill inte att det skall uppfattas som om jag med denna artikel fördömer de nya eller de gamla partiernas goda förslag, utan endast att jag med stort allvar bryr mig om att goda förslag och realistiska lösningar, dels verkligen skall vara hållbara för samhället, men också skall kunna förankras väl hos svensken och inte enbart ‘slängas i hans knä’ som en obegriplig modell, från ‘dem som vet bättre’.

Handla, men se till att handla rätt

Om den ekologiska läskunnigheten och den sociala insikten skulle existera i ett samhälle återstår det också att kunna handla rätt därefter, annars är det ju bara tomma, orkeslösa teorier som endast syftar till att bekräfta vår duktighet för oss själva och inget annat.

Att i nuläget agera för agerandets skull och hävda att man “åtminstone gör nåt”, är bevis på desperation. Man måste också agera rätt om det skall spela någon som helst roll.

Den där skrönan som dessutom många som vill “göra något” tror på, den att man måste förändra innifrån, oavsett om det man söker att förändra i själva verket visat sig vara en Hydra,.. står mig upp i halsen (därför att det inte finns tid för snurriga gissningar nu). Den skrönan bygger på okunskap, eftersom radikal förändring av oligarkiska eller plutokratiska system, aldrig någonsin har åstadkommits innifrån det gällande politiska systemet. Inte ens av nya partier, aldrig utan en folkligt förankrad rörelse som utifrån pressar, i det här fallet, Hydran ut ur demokratins institutioner. Denna mycket viktiga ‘historialektion’ borde man känna till och ta lärdom av, om man vill kunna erbjuda Sverige något av egentligt värde i dessa frågor! Om man däremot bara vill ta svenskarna i handen som omyndiga barn, använda deras röster och leda dem till att supporta ens egna samhällsklass och dess behov, har man i själva verket ytterligare försenat den “nödvändiga” handlingen och därmed avsevärt ökat risken för stort lidande och smärta hos folket (eftersom utvecklingen i Europa inte kommer att bromsa in tills Sverige behagar upptäcka de verkliga hoten). Det existerar en tidsbrist i nuläget eftersom det plutokratiska och numera diktatoriska Europa försöker legalisera alla de odemokratiska och okonstitutionella övergreppen, samt sudda ut mänskliga rättigheter, civila rättigheter från våra medvetanden och ut ur ”vår civilisations” institutioner.

Milt uttryckt, är jag alltså mycket försiktig med att tro att något politiskt parti i verkligheten kan göra något av egentligt värde för den svenska medborgaren inom det politiska system och det politiska klimat som gäller idag (detsamma gäller i hela Europa). Ett nytt parti kommer inte särskillt långt utan att det “eskorteras” väl av en vital och relevant folkrörelse som generator. För mig är frågan till er/oss i Sverige som strävar efter en radikal förändring: Är det nya partier eller en ny folkrörelse med ett starkt och uttalat relevant mål som svenskarna verkligen behöver? Vilket är snabbast och vilket kan skaffa sig brett folkligt stöd fortast? När det handlar om ett akut behov av att rengöra demokratin och rättvisan enligt sitt ursprungs principer, samt lyfta livets hållbarhet till en politisk prioritet, har man nämligen inte råd eller tid med parti-politiska skiljeväggar, smutskastningskampanjer, ego-debatter eller byråkratiska kvarnar som ALLA partier inom det nuvarande politiska systemet tyvärr måste finna sig i om man vill vara kvar på “plan”.

Man behöver fort UPPLYSA och ENA folket i de stora frågorna och då är självklart rätt strategi avgörande för framgång. Upplysning som i hjärtat övertygar folk är INTE den som kommer genom reklambyråernas parti-politiska marknadsföringskampanjer, utan istället genom dem som visar tillbörlig respekt för medborgarens egna förnuft och slutledningsförmåga – genom dem som lyckas uttrycka det som folket KÄNNER. Det som de facto visat sig vara oslagbart, är att upplysa svenska folket via ett vitalt och brett upplysnings- och informations-arbete utfört av nätverk av insatta och livserfarna eldsjälar som tydligt visar att de har större respekt för vanligt folks djupa oro än sina politiska motståndare, sin partiledning, propaganda-median och den statliga byråkratin. Ett nytt parti inom det nuvarande politiska systemet kommer att anpassas och ’tillrättaläggas’ enligt det i allra högsta grad accepterade normsystemet för politisk överlevnad, på den svenska politiska arenan (där svensk mass-media utgör ’skvallertanterna’ som hjälper eller stjälper det ”nyinflyttade” partiet).

Oavsett om det handlar om FC Barcelona eller Åshöjdens BK så kan man inte spela bra fotboll på en plan som lutar starkt åt ena hållet och som har massvis med djupa fallgropar över hela planen och där majoriteten av ”publiken” tror att det är så man bäst spelar fotboll och att det är så fotbollsplaner måste se ut…

Så ser nästan alla de Europeiska nationernas politiska fotbollsplaner ut idag och på dessa planer spelar det föga roll hur bra fotboll man spelar eller hur bra lag eller taktik man har. Huruvida man verkligen KAN använda sig av den taktiken och de spelarna eller om man överhuvudtaget KAN spela fotboll alls på sådana fotbollsplaner, spelar ju onekligen större roll, än faktumet att man HAR dem. Inom dagens politiska system kan man INTE arbeta för demokrati och rättvisa på ett värdefullt sätt, då systemet självt numera bygger på plutokrati och orättvisa. Om det inte var så, skulle vi inte ha yttrandefrihet, och samtidigt politiker som fullkomligt kan strunta i vad vi yttrar, eller rösträtt som grovt påverkas av en propagerande media och som egentligen endast kan avgöra åt vilket håll vi skall gå i den rigida, stela, ogästvänliga och utifrån låsta labyrinten. Därför efterlyser jag istället för nya partier, EN VITAL, VÄL SYNLIG OCH VÄXANDE FOLKRÖRELSE KRING EN ELLER TVÅ AV DE HETASTE FRÅGORNA (sann demokrati och rättvisa och den ekologiska läskunninghet som bas för båda).

Att försöka på allvar arbeta för sann demokrati och sann rättvisa inom det nuvarande politiska systemet, är enligt min åsikt som att försöka starta ett friluftsfrämjande i Kumla-bunkern, som att försöka styra en skuta fast den står i torrdocka, som att försöka förmedla kärlek till ett pappersark. Inom det nuvarande vedertagna politiska systemet kommer vilket nytt välmenande parti som helst att bli rigit och till slut också gå främst de egna ambitionernas och administrationernas ärenden istället för medborgarens. Inom dagens politiska system är det att vara bankernas “bitches” som är politikernas självklara läggning och man kan inte komma in som en ny “bitch” i “bordellen” och vägra ha sex med kunderna och tro att man effektivt kan arbeta emot prostitution och trafficking därifrån. Oavsett om man verkligen vill förändra från början, så kommer man att aktivt delta i att föda detta plutokratiska, odemokratiska system. Man kommer att tvingas förhandla grovt med sin uttalade etik och när man inte kan hålla det man lovat, kommer man också att få utstå misstro, cynism, utskällningar och till slut avsky från folket. Tvärtom så måste detta plutokratiska, politiska system svältas ut och inte födas mer… Låt det tyna bort samtidigt som ”det nya” vitaliseras och ges liv genom sprudlande relevanta folkrörelser bortom de politiska hyenornas ”fotbollsplaner” och bankernas och företagens mäniskofientliga parasit-kultur. Folkrörelser som lyfter de viktigaste sakfrågorna bortom politikers eller partiers lust och förmåga att nonchalera.

Folkrörelserna ger Demokratin muskler och parti-politiken ger den åksjuka

Min nyligen bortgågna vän, kollega och mentor, Anders Carlberg kände sig tvungen att i början av 90-talet lämna parti-politiken efter 30 år för att han verkligen skulle kunna åstadkomma något politiskt i den fråga han brann för,… de ungas situation i Sverige. Han menade att parti-politiskt arbete i Sverige blivit som att gå i varm tjära, man fastnar och blir av med skorna vid varje steg. Han föredrog att arbeta politiskt men utanför parti-politiken, gentemot det politiska etablissemanget och det gjorde han enligt min åsikt på ett mästerligt sätt. Så fick han många sossar att skämmas över sin bristande sociala insikt och vissa moderater att tvingas gräva i sina plånböcker, i sina budgetar men också i sina hjärtan och visa mänsklighet genom att stödja Fryshusets grundideologi, pedagogik och människosyn, som synbart genomsyrar majoriteten av verksamheterna. Så fick han förvaltningschefer att se ut som stela prydnadskrukor, så gav han obeskrivlig inspiration och handlingskraft till eldsjälar över hela landet, och så lockade han stora sponsorer som inte hade lust att hamna utanför eller anses likgiltiga inför sociala problem bland ungdomar i det svenska samhället. Vi på Fryshuset såg klart och tydligt inom både höger- och vänster-falangernas toppar, dem som verkligen brydde sig och dem som verkligen INTE brydde sig. Sverige idag behöver först och främst att de som bryr sig enas i en förankrad folkrörelse kring ett par mycket viktiga frågor. Anders hade kunnat fortsatt i 30 år till med sin parti-politiska kamp och vi hade fortfarande väntat på ett förverkligande av ett initiativ som Fryshuset.

I princip ingenting av reelt värde inom nytänkandet kring sociala och pedagogiska frågor för unga görs idag i Sverige utan att Fryshuset utgör en slags kunskapsbas, en tanke-smedja man konsulterar, samarbetar med, fortbildar sig i, finner stöd och hämtar kraft hos.

Ingen regering har sedan mitten av 90-talet kunnat nonchalera de allra vitalaste åtgärderna från Fryshuset, eftersom vi därifrån skapade en begynnande folkrörelse, där tusentals frivilliga eldsjälar, socialsekreterare, fältassistenter, lärare, fritidsledare, socialpedagoger, idrottsledare, föräldrar, småföretagare, storföretagare, forskare och aktiva i idrottsföreningar, musikföreingar och andra relevanta föreningar över hela landet anslöt sig. Det syntes klart och tydligt att det inte spelade någon större roll vilken politisk färg man tillhörde om bara sakfrågan gavs tillräcklig uppmärksamhet, och just DEN inställningen och insikten är början till reel förändring när ett samhälle är i kris. Jag har personligen tillsammans med Anders och ytterligare fyra kollegor, suttit med både Carl Bildt, Ulf Adehlson, Mona Sahlin, Ylva Johansson och flera andra ministrar vid skilda tillfällen och förklarat hur det psyko-sociala klimatet ser ut i storstädernas förorter och hur man rent socialpedagogiskt kan påverka detta klimat i positiv riktning. Dessa samtals innehåll vet jag, skulle INTE vara möjligt och INTE förekommit, om jag och mina kollegor representerat ett politiskt parti istället för en förening med en begynnande folkrörelse i ryggen. Märk väl att de sökte upp Fryshuset när det svenska samhället högljutt krävde åtgärder och det är ju alltid en förnämligt utgångsläge om man har radikala och i verkligheten beprövade förslag på lut.

Ungdomskravallerna under två sommrar i Kungsträdgården i mitten på 80-talet var en anledning (Ingvar Carlsson vände sig till Fryshuset då och gav sitt fulla förtroende för  grundfilosofin) och Stureplans-morden utanför Sturecompagniet i Dec 1994 var en annan (det var då Bildt sökte vår hjälp). Det är de vitala folkrörelserna som gör det verkliga förändrings-arbetet och inte de politiska partierna (i synnerhet inte inom dagens politiska system). Det en folkrörelse ser på en sommar, tar upp till ett decennium för ett parti-poltiskt system att se och ytterligare en mandatperiod för att sätta igång relevanta åtgärder. Mycket få svenskar har i modern tid visat på ett bättre sätt än Anders, att det vitalaste, snabbaste och mest slagkraftiga politiska arbetet gör man genom folkrörelser som “håller efter” parti-politiken. Folkrörelser som har äkta folklig resonans, behöver ju för det mesta inte befatta sig med någon stram politisk praxis, med paj-kastning, falska löften, media-slickning och röstfiske, utan kan enbart hålla sig till sakfrågan och politiskt pressa partierna till effektiva beslut genom fakta, upplysningskampanjer, kontinuerliga rapporter, vetenskapliga rön och praktiska goda exempel kring de specifika sakfrågorna. De måste ge efter och tillfälligt mjuka upp den byråkratiska trögheten, då de förstår att “when the shit hits the fan” så kan hundratusentals röster komma i gungning p.g.a just dessa två frågor. Fryshuset & Co (besläktade föreningar, organisationer, vakna politiker och kändisar) gjorde exempelvis förortsproblematiken och integreringen av invandrare in i det svenska samhället till valfrågor på 90-talet och inget parti som brydde sig om valsiffrorna kunde uttala sig negativt eller ens nonchalant kring dessa frågor, utan att hamna i politikens soptunna (se Ny Demokrati). Vissa partier red skickligt på trenden som Fryshuset & Co lyft fram och vann t.o.m pluspoäng på detta (se Folkpartiet). Personligen höll jag mellan 1993 och 2005 över 2000 föreläsningar om “gängkriminalitet, medborgar-ansvar och samhällsmobilisering” i hela landet från Gällivare till Ystad och från Tjörn till Visby. Jag har personligen sett, hört och känt det sociala klimatet i över 600 orter och ca 1300 högstadie och gymnasie-skolor i landet, talat med lärare, elever, föräldrar, skolpsykologer, rektorer, fältassistenter, poliser och föreningsfolk i orterna och vet mycket väl hur detta klimat kan inspireras, entusiasmeras och påverkas med en lokal förankring i en eller flera föreningar per ort som aktivt driver en rikstäckande, brännhet samhällsfråga.

Enligt min uppfattning och erfarenhet, så borde de som strävar efter att starta nya partier istället lägga all sin kraft på att arbeta brett över hela landet som en folkrörelse, förankra ideerna hos folket, vitalisera “de nya ideerna” så att säga. Man måste inspirera svensken så att dessa viktiga frågor verkligen blir hans/hennes hjärtefrågor och inte endast heta valfrågor som glöms bort genom retoriska frivolter, bortförklaringar, påstådda nya förutsättningar och en dirigerad media-debatt kring kärnfrågorna. Det behövs en bred medborgarfront som utanför det politiska systemet pressar på med en eller två av de viktigaste övergripande frågorna (sann demokrati och sann rättvisa med livets hållbarhet som syfte). Det finns oerhört duktigt föreningsfolk och en armé av eldsjälar i det här landet som mycket väl känner till hur både idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, var och en för sig, blev mycket större än något parti någonsin blivit i Sverige och mycket uthålligare än något parti eftersom de överlevt nästan alla partiernas uppgång och fall. Dessa tre rörelser har antingen hjälpt eller stjälpt alla de stora politiska partierna under svensk modern historia, de har lyft ignorerade frågor högt upp på dagordningen, lagt ribban för debatter och de har avgjort val. Detta skedde därför att de föreningar som hade sett DE VERKLIGA BEHOVEN och identifierat FRÅGORNA som rörde folket i det dåvarande Sverige (30-, 40-, 50- och 60-talet) valde att arbeta politiskt också UTANFÖR partipolitiken för de frågorna,.. de som mest rörde hela det svenska folket. Man förstod helt enkelt det demokratiska värdet i förenad ’lobbying’ som ‘håller efter’ politikerna. Studieförbunden och Folkhögskolorna blev deras folkbildningsredskap och tankesmedjor, och i princip alla folkhögskolor drivs idag med någon av de stora folkrörelserna som huvudman. Då var det fattigdomen, svälten, den kritiska bristen på fysisk hälsa, arbetsgivarnas och markägarnas ointresse inför arbetarnas och bondesamhällets verkliga problem och ett omfattande och utbrett alkoholmissbruk som plågade svensken. Så de stora folkrörelserna växte ur ett påtagligt behov som medborgarna organiserat sig kring. Nu är det bristen på sann rättvisa och sann demokrati och den ekologiska analfabetismen, som utgör de överhängande hoten emot den svenska medborgarens tillvaro. Det MÅSTE existera en folkligt förankrad rörelse innan ett politiskt parti kan bli en betydelsefull faktor om ett positivt radikalt förändringsarbete skall kunna äga rum. Detta är en “socialpolitisk naturlag” för oss som sysslade med reel, praktisk och demokratisk, samhällsförändring när alla andra satt handfallna i sina kontor och gissade sig till möjliga lösningar (i de brännheta frågor vi redan arbetade med när hela svenska folket krävde åtgärder och politikerna och de teoretiska ”experterna” svamlade bort sig i TV-rutan kring kriminologiska och psykiatriska förklaringsmodeller).

Jag vet att vi är många som idag i själva verket utgör just denna begynnande folkrörelse, eftersom informationen om bankster-elitens pyramidspel och politikernas verkliga lojaliteter, har nått ut och ”uppvaknandet” sker i ökad takt. Det behövs ett ”paraply” att samlas under (folkrörelse),… INTE deltaljfrågor att splittras kring (parti-politik). Nu är tiden absolut mogen för initieringen av en aktiv folkrörelse som naturligt kommer att befrukta den svenska folksjälen kring värdefrågor och föda det relevanta politiska partiet eller den relevanta folkliga aktionen. Ett parti som skulle kunna t.o.m ta täten i ett nytt, framtida friskt politiskt system, som väl synligt i praktiken skyddar både grundprinciperna för livets hållbarhet och demokratins och rättvisans grundprinciper.

De högerextremistiska partierna över hela Europa har tyvärr förstått vitaliteten i folkrörelse-strategin och därför försöker de idogt bete sig och agera som folkrörelser, de ordnar läger, de ordnar fritisdsysselsättningar, de försöker öppna egna dagis och kaféer (ex. i Grekland) och de åker land och rike kring och försöker sprida sina ideer samtidigt som de förstås låtsas förstå folks missnöje, besvikelse och vrede. Dessa politiska ‘asätare’ har valt att klättra politiskt på just dessa fenomen trots att deras grundideologi bygger på en perverterad elitism, intollerans och en fascistisk syn på stat och medborgare. De ser endast demokratin som en repstege till makt som man sedan bränner ner, så att ingen annan skall kunna klättra upp och ta makten ifrån en. Tänk om de som vill ha sann demokrati och sann rättvisa gick samman och verkligen stod de vanliga människorna bi och fanns DÄR när människorna behöver stöd istället för att vilja lösa problemet från ett parti-kansli i Stockholm? Där SD finns ute bland folk borde en ny demokratisk folkrörelse finnas mångfalt genom de tusentals redan befintliga föreningarna (ca 140 000 ideela föreningar existerar i landet) som skulle kunna ansluta sig till rörelsen p.g.a att den driver en eller två brännheta frågor. Ordnar de 1 sommarläger, ordnar man 10 sommarläger på olika orter, ordnar de 1 loppmarknad ordnar man 10 loppmarknader under samma helg. När de ordnar en fest ordnar man en festival. Man kräver sin plats i media utan att lisma eller köpslå med sin integritet, utan att behöva underkasta sig otillbörlig media-dirigering och man ser till att alltid uttala sig offentligt, att folkbilda på ideel basis och man ser till att bli tjatig med huvudargumenten när sakfrågan tas upp i media. Det är så man sätter iland det som kan bli en vital och viktig folkrörelse och det är så man ger demokratin muskler, inte genom politiska debatter i riksdagen! Det partipolitiska arbetet och kammardebatterna håller sig inom det som anses vara vedertagna, accepterade ramar i det gällande politiska klimatet och det gör också utskottsarbetet. I den miljön blir demokratin åksjuk, den slumrar till som den gjorde på 80-talet och ibland hamnar den till och med i koma, som den gjort idag.

Folkrörelserna kan röra sig utanför det politiska systemets ramar och ändå driva en eller två frågor politiskt p.g.a sitt antal i medborgare som vid folklig medvind, utan problem kan överskrida de största partiernas röster i både antal och decibel. I just detta har Sverige bättre förutsättningar än de flesta andra länderna i västvärlden, och inte på grund av någon ytlig duktighet som parti-slipsarna och “Borg-arna” marknadsför, utan p.g.a en ännu levande folktradition som under sin storhetstid krävde av idrottsföreningar, arbetsplatser och näringsliv att de även skall respektera medborgarens kroppsliga, mentala och sociala behov utöver sin ordinära verksamhet. Den absolut viktigaste ’naturprodukten’ som svensken har ärvt av sina förfäder från 1900-talet är varken järnmalmen eller skogsindustrin,.. det är denna folkliga tendens till ett rikt föreningsliv och starka folkrörelser. Tänk på detta!

Så slutligen, innan ni börjar jubla över ny partiers friska nytänk, kolla upp, innan ni lägger er röst på dem, om de har för avsikt att påpeka att ”fotbollsplanen” lutar kraftigt, att den är full av fallgropar och att det inte går att spela fotboll på sådana planer. Kolla också upp om de i sitt partiprogram visar att de är ekologiskt läskunninga och om de uttrycker detta genom en detaljerad värdegrund och en genomtänkt människosyn som respekterar de grundläggande mänskliga behoven och rättigheterna. Via en vaken och vital folkrörelse kan medborgarens framtidstro sprudla och han/hon kan ingjutas nytt liv och vitalitet. När det sker måste oftast ALLA de politiska partierna hålla i hatten och hänga med eller försvinna ut i politikens soptunna.

Nu är det, det politiska etablissemangets oligarkiska och tyvärr numera kroniskt ingrodda cynism kring människans grundläggande behov och principerna för livets hållbarhet, som utgör åkomman och då är en vital folkrörelse med ett politiskt mål och en socialpedagogisk precision den bästa, och den mest relevanta ’medicinen’, och dessutom utan skadliga bieffekter.

Som några av er nog anat vid det här laget om ni följt mina inlägg om Grekland, så är jag upptagen i den politiska kampen i Grekland, så jag har svårt att i den grad jag skulle vilja just nu praktiskt delta i det som jag ser som det viktigaste arbetet för Sverige i modern tid. EU trappar sedan en tid upp ett väpnat militant polisförtryck på sina håll i Grekland och den modellen är precis den som kommer att lanseras som modellen som skall skydda bankernas och storföretagens plundringståg i hela Europa. Jag är fast besluten att INTE handfallet endast se på när mina två hemländer och de båda folk jag älskar högt misshandlas p.g.a ny-kolonialisternas “korståg” för kontroll. Grekland är nere för räkning nu, men inte alls knockat, medans Sverige fortfarande har sin match framför sig. Jag lovar att jag inte kommer att vara frånvarande ifrån en uppriktig, MOGEN och fokuserad strävan och en folkligt förankrad kamp för ett verkligt demokratiskt och rättvist Sverige när den matchen går av stapeln. Jag tar mig friheten att själv avgöra vad jag anser vara en uppriktig, mogen och fokuserad kamp och undanber mig därför parti-inviter. Det är inte valet som avgör svenskens match utan det svenska folkets förmåga till insikt i de övergripande mänskliga frågorna jag beskriver i denna aertikel.

Allt det jag försökt säga här kan förstås bara vara av någon relevans om man håller med om att det politiska systemet numera är strukturellt skevt och plutokratiskt orienterat och därför INTE KAN göra så mycket annorlunda än vad det gör idag.

Om man  däremot tvärt emot vad jag tycker, anser att det nuvarande politiska systemet är OK och att man inom detta politiska system som ett nytt parti (eller gammalt för den delen), menar att man kommer att kunna driva de viktiga mänskliga frågorna, vi står inför, kan ni bortse från de tankar och erfarenheter jag försökt åskådliggöra härovan och jag önskar då de nya partierna lycka till och vi kanske ses på nära håll i framtiden, fast med mig på andra sidan av det nuvarande politiska systemet, på svenskens sida.

Tack för ordet

Kosmas

Introduktion

Artikel Del I

_____________________________________________________________________

About athenianvoice

Kosmas Loumakis - Sociological consultant, analyst, field operative and tactical field coordinator of national and regional social projects in Sweden. Was contracted for almost two decades by governmental bodies and NGO's, in governmental gang crime and extremism preventive efforts. Have produced a number of socio pedagogic action plans and developed methods, field tactics and strategies for gang crime and extremism preventive projects.

Posted on April 8, 2013, in Artiklar på Svenska, Hot and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 5 Comments.

  1. satira48:
    Det är alltid en relativt liten grupp av insiktsfulla som måste dra det tunga lasset till att börja med,,,(jag beskriver formen i artikeln) I takt med att de sociala orättvisorna och dess effekter blir alltmer påtagliga blir också fler ‘drabbade’ och det brukar ha effekten att fler engagerar sig… Tyvärr så kan man inte i ett samhälle som lärt sig att “skita i andra och sköta sig själv” begära annat. De som förstår har ett osedvanligt stort historiskt ansvar nu att inte bara informera, utan också inspirera och entusiasmera andra till handling. Demokratin är stympad idag och knappt vid liv, så naturligtvis behöver den konstgjord andning och den ger man inte bäst genom att ställa krav på individen, utan genom att visa på goda exempel… Man ställer istället krav på demokratins institutioner (regering, rättvisa och media) och de som arbetar inom dem genom att alltid och upprepat peka på deras övertramp och på deras oförmåga att klara uppgiften demokratin kräver av dem.

  2. Om hela Europa faller utan att folken styr det fallet blir den ‘rörelsen’ inte alls att rekomendera!… Europa faller inte bara si sådär med folken som chipsätande åskådare, utan EU’s ‘försvar’ också medför en totalitär, militärdiktatur… Vore ytterst naivt att tro något annat! Här handlar det om att folken måste ta makten ifrån dem som missbrukar den och det finns demokratiska metoder för det… Detta sker emellertid i sydeuropa nu så håll ögon och öron öppna kring rörelser i Portugal, Grekland, Spanien och Italien… Vi har sett det ni inte kan se ännu…

  3. Eller att hela Europa ramlar och av det föds en folkrörelse

  4. Faller inte dessa partier automatiskt vid globaliseringstanken bejakad av så många men i praktiken en ren diktatur med samma gamla elit som styrt världen så länge Kosmas?

  5. Så sant, så sant. Den stora frågan är emellertid HUR får vi gemene svensk att lyfta ändan från soffan och involvera sig i en sådan folkrörelse, utan att skapa ett parti som de pliktskyldigast lägger sin röst på? Valdagen är ju den enda dag som majoriteten svenskar över huvudtaget engagerar sig i någonting som har med demokrati att göra.
    Jag vågar påstå att över 90% av de som har läst den här artikelnserien redan ingår i folkrörelsen “de vakna”, eller i folk- media- och politiker-mun “foliehattarna”. Så hur engagerar vi de andra?
    De få av de andra som började läsa, orkade förmodligen inte igenom mer än ett par stycken i det första utskicket. De orkar inte se på Youtube om inslaget inte är på svenska eller svensktextat för “det är för jobbigt”.
    Jag instämmer i allt du säger, men hur hittar vi en morot som får majoriteten människor att lägga energi på en förändring?
    Jag har inte hittat svaret på den frågan, och därför tror jag att enda vägen är ett parti som välter det nuvarande höger/vänsteragerandet på ända. Det stora problemet är trots allt att få svensken (i vårt fall) att ingå i en folkrörelse.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: