Valet 2014: Är svaret på problemen, nya politiska partier eller en vital folkrörelse? – Introduktion


 

 

Jag publicerade här denna artikel i två delar, inkl introduktion, den 6 April 2013 och jag vill damma av den igen inför valet om några veckor.

20110108_eud000

Detta är en artikel i två delar plus introduktion som jag tåtat ihop, kring det jag anser vara de viktigaste övergripande frågorna för den svenska medborgaren att tänka på innan det svenska valet i September 2014 och jag vill anlägga tonen med denna introduktion.

Introduktion

Jag uppehåller mig i denna artikel endast kring de övergripande frågorna och går inte så mycket in på sakfrågor som rör den ena eller andra delen av det svenska folket. Det jag kommer att ta upp i denna artikel borde beröra ALLA. Redan nu har både gamla och nya politiska ‘kiosker’ börjat pocka på svenskens uppmärksamhet med sina ‘bröllopsgåvor’ som vi vet allt för ofta ger oss sura uppstötningar, en unken eftersmak och ibland även livshotande skador. Jag påstår att utan att vi löser de grundläggande principiella frågorna kring livets hållbarhet, dagens stympade Demokrati och dagens likgiltiga medborgare är de andra frågorna orelevanta. De återkommande orättvisorna och de mättas nonchalans kommer aldrig att upphöra, såvida inte vi själva var och en tar ansvar för vår framtid, genom vitala folkliga rörelser som driver de nödvändigaste frågorna… Detta säger jag i Grekland och detta säger jag i Sverige och i Grekland tittar man äntligen på mig som att jag nog har rätt, men i Sverige tittar man ännu på mig som om jag vore konstig som bryr mig om “det där”. “Allt kommer ju att ordna sig till slut”, åtminstone för Sverige säger man, och jag kan i samma ögonblick som de fäller kommentaren skönja en mix av Borgs, Bildts och Rheinfeldsts  godnattsaga och en inre oro och rädsla inför framtiden i deras ansikten.

När jag på en TV-debatt i mitten av 90-talet satt bredvid dåvarande justitieminister, Gun Hellsvik och uttryckte orden, “det existerar inte någon riktig demokrati i dagens Sverige”, ryckte Gunsan till och tittade förskräckt på mig och uttbrast förnärmat att “det är klart att vi har demokrati i Sverige”. När jag frågade henne hur det då kommer sig att så stora delar av samhället inte längre tror på den, eller litar på den, vände hon sig bort och fnös åt min fräckhet. Möjligen visste hon att jag i mitt yrkes vägnar hade besökt hela det svenska samhället fysiskt, från Jämtland till Skåne och från Gotland till Bohuslän och att jag därför mycket lätt hade kunnat uppfatta både demokratins ‘trötthet’ och det utbreda missnöjet kring denna ‘trötthet’. Hennes reaktion bekräftade emellertid exakt det jag just sagt. Jag nämner enbart detta därför att den reaktionen och den attityden beskriver den allmänna inställningen från proffs-politikerna gentemot sina medborgare, när vi säger sanningar de inte vill höra. Hon var ju dessutom den svenska rättvisans ‘högsta höna’ (justitieminister) då och borde därför förmå vara mycket mer lyhörd för rösterna från ‘hönsgården’, från en kaxig och påläst ‘ungtupp’ som mig!

I den 1:a delen av artikeln beskriver jag de grundläggande principerna för ett hållbart samhälle, och behovet av att återuppväcka meningen med de grundläggande mänskliga rättigheterna, att kunna identifiera problemens egentliga grunder och nödvändigheten av en vital, kraftfull demokratisk front emot EU’s totalitarism. I den 2:a delen av artikeln beskriver jag hur folkrörelser kan göra mycket mer än partipolitiken då radikala förändringar krävs, om man bara slutar upp med att dela upp folk efter partiflaggor, utan istället koncentrerar sig på vilka inom alla partier som verkligen bryr sig och vilka som verkligen INTE bryr sigDe finns i alla partier garanterar jag er. Detta innebär naturligtvis inte att man inte kan fortsätta ha sin personliga uppfattning, åsikt och ideologi kring samhällsfrågorna, sakfrågorna och statens affärer, tvärtom så är det just den mångfalden som behövs när det handlar om att lösa en nationell kris, men när ens höghus brinner ter det sig något löjligt att käfta om det är den vänstra eller den högra balkongen man bäst släcker elden ifrån. När nationens och folkets grundläggande rättigheter hotas och när rättvisan inte fungerar lika för alla, måste både den och demokratin först säkras. I annat fall blir ju det politiska systemet endast ett klädbås där ‘marionetter’ byter kläder enligt gällande proffspolitiska praxis, men där icke-folkvalda håller i trådarna. Så som det ser ut nu med andra ord.

KOM IHÅG:

Om demokratin inte fungerar så är det inte demokratins fel, utan det är utbildningssystemets, samhällets och familjens sätt att fostra barn och ungdomar, som fatalt har misslyckats med att skapa fria, kritiskt tänkande, upplysta, insiktsfulla  och ansvarsfulla medborgare. Svaret på dagens stora problem är alltså INTE, skrota demokratin som många politiska virrpannor, eller medvetna anti-demokrater, förgiftade av EU’s totalitära strävan, idag försöker lansera. Svaret är istället: SLUTA UPP MED ATT STYMPA DEN!

De oerhört kritiska frågorna Sverige, svensken och resten av världens folk står inför måste lösas bortom partigränser, bortom “sila mygg och svälja kameler-attityden” och bortom arrogans, nonchalans och likgiltighet inför andras lidande. Hoten riktar sig emot de mänskliga fundamenten för överlevnad och emot de grundläggande mänskliga rättigheterna och därför är det inte i första hand klasskamp det rör sig om utan om en mänsklig, nationell och internationell befrielsekamp.

En pöbel eller ett folk

Detta innebär att ett folk först måste bli ett folk och inte agera som en pöbel. En pöbel kan relativt lätt, av storfinansen och ett pseudo-demokratiskt politiskt system, delas in i “flockar” som bussas på varandra med det kan inte ett folk som vet hur man försvarar eller vinner sin frihet. Skillnaden mellan ett folk och en pöbel är att ett folk handlar utifrån självrespekt, anständighet, insikt, kunskap, solidaritet och ansvar och pöbeln handlar utifrån fördämda känslor, själviskhet, hat, hämndlystnad, okunskap, fördomar, brist på insikt, kortsiktigt och våld som enda utväg. Det är oftast när pöbeln  ‘fått nog’ eller när de provocerats tillräckligt av stormakternas säkerhetstjänster som blodiga uppror, grovt urskilljningslöst våld och lynchningar förekommer och inte när ett enat folk reser sig gemensamt emot en förtryckar-elit.

I Argentina tvingades pöbeln bli ett folk först efter att 28 000 människor slaktats,… och inte av de fattiga utan av den ‘civiliserade’, småborgerliga samhällsklassen som såg sina insättningar försvinna. Argentinarna tvingades att gå ihop som ett folk, lägga parti-politiken åt sidan och först efter att de bytt ut 4 presidenter och tvingat iväg en med helikopter från parlamentets tak fann de ‘stigen’ för sin återbyggnation av det Argentinska samhället. Hade de reagerat som ett folk från början istället för en pöbel skulle inte 28 000 människor slaktats i ursinne. Det var inte de fattiga som tog fram sina machetas, utan medelklassen som under hela upptakten till krisen valde att nonchalera faktumet att arbetslösheten skjutit i höjden, att fattigdomen ökat dramatiskt och att tusentals människor blivit bostadslösa och letade mat i sopor och sov i kartonger längs med Buenos Aires gator och torg. Detta efter att bankerna, IMF och regeringen ruinerat dem. De som tills dess likgiltigt hade vänt bort sina blickar och viftat bort orättvisorna, reagerade i panik och med övervåld p.g.a sina förlorade insättningar. Man skall vara på det klara med att det faktiskt visat sig att det alltid är de som sitter och tror att “allt ordnar sig så småningom” och fullkomligt struntar i de uppenbara orättvisorna när ‘larmen går’, som sedan mycket lätt dras till våldsamma lösningar och t.o.m. kan slakta urskilljningslöst, eller vara slaktarna behjälpliga. I Sverige råder jag oss alla att vara på vår vakt emot just DEM som ännu idag struntar i de fattigas, i arbetarnas, i de ungas, i de gamlas och i de lågavlönades stegrande ohållbara situation.

De fattiga och av de övriga, av samhället nonchalerade, har oftast lärt sig hur man överlever i kristider, medans de bekväma och själviska lärt sig blunda inför klara orättvisor tills det slår emot dem personligen. Under hela upptakten till krisen i Argentina sa de bekväma med pengar på banken: “Äsch, det löser sig snart”, precis som många ännu inte drabbade svenskar gör idag. Lägg detta exempel på minnet inför framtiden.

Genom denna artikel vill jag ge mina personliga åsikter kring titelns frågeställning och några av mina erfarenheter och insikter kring dessa frågor.

 

Kosmas Loumakis

Stockholm 06-04-2013

 

Artikel Del I

Artikel Del II

________________________________________________________________

About athenianvoice

Kosmas Loumakis - Sociological consultant, analyst, field operative and tactical field coordinator of national and regional social projects in Sweden. Was contracted for almost two decades by governmental bodies and NGO's, in governmental gang crime and extremism preventive efforts. Have produced a number of socio pedagogic action plans and developed methods, field tactics and strategies for gang crime and extremism preventive projects.

Posted on April 6, 2013, in Artiklar på Svenska, Hot. Bookmark the permalink. 1 Comment.

  1. Du har så rätt Kosmas. Bland det farligaste är bristen på engagemang, och denna eviga indelning i höger och vänster som gör att även de engagerade mest ägnar sig åt mindre viktigt käbbel än att hålla ögonen öppna för vad som händer i regeringen.
    Men jag anser även att den stora majoriteten regeringsledamöter är korrumperade av näringslivet, vilket har visat sig tydligt i bl.a grundlagsändringen 2010 som genomfördes i tysthet, utan att ens oppositionen eller sade ett ord om det för att varna väljarna.
    Själv kommer jag därmed aldrig mer att lägga min röst på något av de partier som idag är representerade i regeringen.
    Jag har hittat mitt parti, alldeles nytt och därmed finns det fortfarande en del att utveckla vidare. Men grundtanken är att makten ska tillbaka till folket och bankerna ska oskadliggöras. Titta på det här:

    http://www.defria.se/v%C3%A5r-politik-15491254

    Ha en fin söndag🙂
    Ann Johansson.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: