Monthly Archives: April 2013

Ecoliteracy: The Challenge for Education in the Next Century

Liverpool Schumacher Lectures March 20, 1999




Ecoliteracy: The Challenge for Education in the Next Century

“It was twenty years ago today” that I gave my first Schumacher Lecture in Bristol, and I am very grateful to the Schumacher Society and the Institute for Health for inviting me back. What unites this community— the Schumacher Society, the Institute for Health, the participants in the Schumacher Lectures and in the courses at Schumacher College, and the readers of Resurgence — is the recognition that our great challenge today is to build and nurture sustainable communities —social, cultural, and physical environments in which we can satisfy our needs and aspirations without diminishing the chances of future generations. Since its introduction in the early 1980s, the concept of sustainability has often been distorted, co-opted, and even trivialized by being used without the ecological context that gives it its proper meaning. So, I think it is worthwhile to reflect for a moment about what sustainability really means.

What is sustained in a sustainable community is not economic growth, development, market share, or competitive advantage, but the entire web of life on which our long-term survival depends. In other words, a sustainable community is designed in such a way that its ways of life, businesses, economy, physical structures, and technologies do not interfere with nature’s inherent ability to sustain life. The first step in this endeavor, naturally, is to understand the principles of organization that ecosystems have developed to sustain the web of life.

This understanding is what I call ecological literacy. The ecosystems of the natural world are sustainable communities of plants, animals, and microorganisms. There is no waste in these ecological communities, one species’ waste being another species’ food. Thus matter cycles continually through the web of life. The energy driving these ecological cycles flows from the sun, and the diversity and cooperation among its embers is the source of the community’s resilience.

The Center for Ecoliteracy in Berkeley is dedicated to fostering the experience and understanding of the natural world in primary education.

A sustainable community is designed in such a way that its ways of life, businesses, economy, physical structures, and technologies do not interfere with nature’s inherent ability to sustain life.

Being ecologically literate, or ecoliterate, means, in our view, understanding the basic principles of ecology and being able to embody them in the daily life of human communities. In particular, we believe that the principles of ecology should be the guiding principles for creating sustainable learning communities. In other words, ecoliteracy offers an ecological framework for educational reform. The word ecology, as you may know, comes from the Greek oikos (“household”). Ecology is the study of how the Earth Household works. More precisely, it is the study of the relationships that interlink all members of the Earth Household. As John Muir, the famous naturalist, whom we claim as a Californian, but was really a Scot, put it eloquently:

When we try to pick out anything by itself, we find it hitched to everything else in the universe.


The most appropriate theoretical framework for ecology is the theory of living systems. This theory is only now fully emerging but has its roots in several scientific fields that were developed during the first half of the century— organismic biology, gestalt psychology, ecology, general systems theory, and cybernetics. In all these fields scientists explored living systems, which means integrated wholes whose properties cannot be reduced to those of smaller parts. Although we can distinguish parts in any living system, the nature of the whole is always different from the mere sum of its parts. Systems theory entails a new way of seeing the world and a new way of thinking, known as systems thinking, or systemic thinking. It means thinking in terms of relationships, connectedness, and context. Systems thinking was raised to a new level during the past twenty years with the development of a new science of complexity, including a whole new mathematical language and a new set of concepts to describe the complexity of living systems.

Examples of these systems abound in nature. Every organism—animal, plant, microorganism, or human being—is an integrated whole, a living system. Parts of organisms—e.g. leaves, or cells—are again living systems. Throughout the living world, we find systems nesting within other systems. And living systems also include communities of organisms. These may be social systems—a family, a school, a village—or ecosystems. All these living systems are wholes whose specific structures arise from the interactions and interdependence of their parts. Systems theory tells us that all living systems share a set of common properties and principles of organization. This means that systems thinking can be applied to integrate academic disciplines and to discover similarities between phenomena at different levels of scale—the individual child, the classroom, the school,the district,and the surrounding human communities and ecosystems. The principles of ecology are the principles of organization that are common to all these living systems. If you wish, they are the basic patterns of life. Indeed, in human communities, they could also be called the principles of community.

Now, of course, there are a lot of differences between ecosystems and human communities. There is no culture in ecosystems, no consciousness, no justice, no equity. So we can’t learn anything about these human values from ecosystems. But what we can learn and must learn is how to live sustainably. Over more than three billion years of evolution, ecosystems have organized themselves so as to maximize sustainability. This wisdom of nature is the essence of ecoliteracy.

All living systems share a set of common properties and principles of organization.


So, how do ecosystems organize themselves? Well, the first thing we recognize when we observe an ecosystem is that it is not just a collection of species but a community, which means that its members all depend on one another. They are all interconnected in a vast network of relationships, the web of life.

Understanding ecosystems, then, leads us to understanding relationships. This is a key aspect of systems thinking. It implies a shift of focus from objects to relationships. A vibrant community is aware of the multiple relationships among its members. Nourishing the community means nourishing these relationships. Now, understanding relationships is not easy for us, because it is something that goes counter to the traditional scientific enterprise in Western culture. In science, so we have been taught, we measure and weigh things. But relationships cannot be measured and weighed; relationships need to be mapped. You can draw a map of relationships, interconnecting different elements or different members of a community. When you do that, you will discover certain configurations of relationships that appear again and again. This is what we call patterns. The study of relationships leads you to the study of patterns.

Relationships cannot be measured and weighed; relationships need to be mapped.


And here we discover a tension that has been characteristic in Western science and philosophy throughout the ages. It is a tension between two approaches to the understanding of nature, the study of matter and the study of form. These are two very different approaches. The study of matter begins with the question, “What is it made of?” This leads to the notions of fundamental elements, building blocks to measuring and quantifying. The study of form asks, “What is the pattern?” And that leads to the notions of order, organization, relationships. Instead of quantity, it involves quality; instead of measuring, it involves mapping. So, these are two very different lines of investigation that have been in competition with one another throughout our scientific and philosophical tradition. For most of the time, the study of matter—of quantities and constituents—has dominated. But in recent decades the rise of systems thinking has brought the study of form—of patterns and relationships—to the fore again. The main emphasis of chaos and complexity theory is on patterns. The strange attractors of chaos theory, the fractals of fractal geometry—all these are visual patterns. The whole new mathematics of complexity is essentially a mathematics of patterns.


As I said before, when you study a pattern, you need to map a set of relationships, whereas the study of matter is the study of quantities thatcan be measured. Understanding patterns requires visualizing and mapping. This is the reason why, every time the study of pattern was in the forefront, artists contributed significantly to the advancement of science. Perhaps the two most famous examples are Leonardo da Vinci, whose whole scientific life was a study of pattern, and the German poet Goethe in the eighteenth century, who made significant contributions to biology through his study of pattern. The study of pattern, then, is central to ecology. For educators, this recognition should be important also because it opens the door for integrating the arts into the school curriculum. There is hardly anything more effective than the arts—whether it’s the visual arts, music, or the performing arts—for developing and refining the child’s natural ability to recognize and express patterns. Thus, the arts can be a powerful tool for teaching systems thinking, in addition to enhancing the emotional dimension that is increasingly being recognized as an essential component of the learning process.

There is hardly anything more effective than the arts— whether it’s the visual arts, music, or the performing arts—for developing and refining the child’s natural ability to recognize and express patterns.


When systems thinking is applied to the study of the multiple relationships that interlink the members of the Earth Household, a few basic principles can be recognized. They may be called principles of ecology, principles of sustainability, or principles of community; or you might even call them the basic facts of life. We need a curriculum that teaches our children these fundamental facts of life:

• that an ecosystem generates no waste, one species’ waste being another species’ food;

that matter cycles continually through the web of life;

that the energy driving these ecological cycles flows from the sun;

that diversity assures resilience;

that life, from its beginning more than three billion years ago, did not take over the planet by combat but by cooperation, partnership, and networking.

Teaching this ecological knowledge, which is also ancient wisdom, will be the most important role of education in the next century.


Teaching this ecological knowledge, which is also ancient wisdom, will be the most important role of education in the next century.

Because of its intellectual grounding in systems thinking, ecoliteracy offers a powerful framework for the systemic approach to school reform that is now widely discussed among educators. Systemic school reform is based on, essentially, two insights: a new understanding of the process of learning and a new understanding of leadership. Recent research in neuroscience and cognitive development has resulted in a new systemic understanding of the process of learning, based on the view of the brain as a complex, highly adaptive, self-organizing system. The new understanding recognizes the active construction of knowledge, in which all new information is related to past experience in a constant search for patterns and meaning; the importance of experiential learning; of diverse learning styles involving multiple intelligences; and of the emotional and social context in which learning takes place. The new understanding of the learning process suggests corresponding instructional strategies. In particular, it suggests designing an integrated curriculum, emphasizing contextual knowledge, in which the various subject areas are perceived as resources in service of a central focus. An ideal way to achieve such an integration is the approach called “projectbased learning,” which consists of facilitating learning experiences that engage students in complex, real-world projects through which they develop and apply skills and knowledge.


At the Center for Ecoliteracy, we have experienced that growing a school garden and using it as a resource for cooking school meals is an ideal project for experiencing systems thinking and the principles of ecology in action, and for integrating the curriculum.

At the Center for Ecoliteracy, we have experienced that growing a schoo garden and using it as a resource for cooking school meals is an ideal project for experiencing systems thinking and the principles of ecology in action, and for integrating the curriculum. Gardening reconnects children to the fundamentals of food—indeed, to the fundamentals of life—while integrating and enlivening virtually every activity that takes place at a school. In the garden, we learn about food cycles and we integrate the natural food cycles into our cycles of planting, growing, harvesting, composting, and recycling. Through this practice, we also learn that the garden as a whole is embedded in larger systems that are again living networks with their own cycles. The food cycles intersect with these larger cycles—the water cycle, the cycle of the seasons, and so on—all of which are links in the planetary web of life.


Through gardening, we also become aware how we ourselves are part of the web of life, and over time the experience of ecology in nature gives us a sense of place. We become aware of how we are embedded in an ecosystem; in a landscape with a particular flora and fauna; in a particular social system and culture. “Places,” writes David W. Orr, “are laboratories of diversity and complexity, mixing social functions and natural processes… The study of place enables us to widen our focus to examine the interrelationships between disciplines and to lengthen our perception of time.”

For children, being in the garden is something magical. As one of our teachers put it, “one of the most exciting things about the garden is that we are creating a magical childhood place for children who would not have such a place otherwise, who would not be in touch with the Earth and the things that grow. You can teach all you want, but being out there, growing and cooking and eating, that’s an ecology that touches their heart and will make it important to them.”


In the garden, we observe and experience the life cycle of an organism— the cycle of birth, growth, maturation, decline, death, and new growth of the next generation. In the garden, we experience growth and development on a daily basis, and the understanding of growth and development is essential, not only for gardening, but also for education. While the children learn that their work in the school garden changes with the development and maturing of the plants, the teachers’ methods of instruction and the entire discourse in the classroom changes with the development and maturing of the students. Since the pioneering work of Jean Piaget, Rudolf Steiner, and Maria Montessori, a broad consensus has emerged among scientists and educators about the unfolding of cognitive functions in the growing child. Part of that consensus is the recognition that a rich, multi-sensory learning environment— the shapes and textures, the colors, smells, and sounds of the real world—is essential for the full cognitive and emotional development of the child. Learning in the school garden is learning in the real world at its very best. It is beneficial for the development of the individual student and the school community, and it is one of the best ways for children to become ecologically literate and thus able to contribute to building a sustainable future.

In the garden, we observe and experience the life cycle of an organism—the cycle of birth, growth, maturation, decline, death, and new growth of the next generation.


In a learning community, teachers, students, administrators, and parents are all interlinked in a network of relationships, working together to facilitate learning.

It is obvious that integrating the curriculum through gardening, or any other ecologically-oriented project, is possible only if the school becomes a true learning community. The conceptual relationships among the various disciplines can be made explicit only if there are corresponding human relationships among the teachers and administrators. In such a learning community, teachers, students, administrators, andparents are all interlinked in a network of relationships, working together to facilitate learning. The teaching does not flow from the top down, but there is a cyclical exchange of information. The focus is on learning and everyone in the system is both a teacher and a learner. Feedback loops are intrinsic to the learning process, and feedback becomes the key purpose of assessment. Systems thinking is crucial to understand the functioning of learning communities. Indeed, as I have mentioned, the principles of ecology can also be interpreted as principles of community. Finally, the systemic understanding of learning, instruction, curriculum design, and assessment can only be implemented with a corresponding practice of leadership. This new kind of leadership is inspired by the understanding of a very important property of living systems, which has been identified and explored only recently. Every living system occasionally encounters points of instability, at which some of its structures break down and new structures emerge. The spontaneous emergence of order—of new structures and new forms of behavior—is one of the hallmarks of life. In other words, creativity—the generation of forms that are constantly new—is a key property of all living systems. Leadership, therefore, consists to a large extent in continually facilitatingthe emergence of new structures and incorporating the best of them into the organization’s design. This type of systemic leadership is not limited to a single individual but can be shared, and responsibility then becomes a capacity of the whole.


This brings me to the conclusion of my talk. I have tried to show you how systems thinking forms the intellectual core of ecoliteracy, the conceptual framework that allows us to integrate its various components. Let me summarize these components:

understanding the principles of ecology, experiencing them in nature, and thereby acquiring a sense of place;

incorporating the insights from the new understanding of learning, which emphasizes the child’s search for patterns and meaning;

implementing the principles of ecology to nurture the learning community, facilitating emergence, and sharing leadership;

ntegrating the curriculum through project-based learning.

As our century comes to a close and we go toward the beginning of a new millennium, the survival of humanity will depend on our ability to understand the principles of ecology and live accordingly. This is an enterprise that transcends all our differences of race, culture, or class. The Earthis our common home, and creating a sustainable world for our children and for future generations is our common task.



Vatican Assassins – Eric Phelps on the Jesuits

“It is impossible to read history except in the context of an army of Jesuits, masters of deceit, treachery, treason, infiltration, subversion, assassination, insurrection, civil war and coercion, plotting for the good of the papacy, and the defeat of all the Pope’s foes anywhere in the world.”


I believe the pope of Rome is Antichrist (Daniel 7:7-27,2Thessalonians 2:1-12,2Peter 2:1-22,1 John 2:18-25, Revelation 13:1-9) and Rome ‘Mystery Babylon the Great the Mother of Harlots and Abominations of the Earth’ (Revelation 17:1-18).I urge every true Christian to come out of her.(Revelation 18:1-8) KJV Bible

During the Reformation this is what most Preachers taught regarding Antichrist
1522 Martin Luther,1536 Jean Calvin,1543 Phillip Melanchthon,1545 Andreas Osiander,1554 Nicolaus von Amsdorf,1558 Johann Funck,1560 Virgil Solis,1570 Georg Nigrinus,1572 David Chytraeus,1530 Johann Oecolampadius,1557 Heinrich Bullinger,1550 William Tyndale,1545 George Joye,1554 Nicholas Ridley,1553 Hugh Latimer,1582 Thomas Cranmer,1550 John Bale,1562 John Jewel,1587 John Foxe,1547 John Knox,1593 John Napier,1614 Thomas Brightman,1618 David Pareus :
-Antichrist,Man of Sin – Pope of Rome
-Book of Revelation Chapter 17 Harlot,Babylon – Roman Catholic Church
-Book of Daniel Chapter 7 the Little Horn — Papacy

After the Reformation this is what most Preachers taught regarding Antichrist
1798 Richard Valpy,1798 Joseph Galloway,1798 Edward King,1797 David Simpson,1796 Christian Thube,1795 George Bell,1794 Joseph Priestly,1793 James Bicheno,1768 Johann Ph. Petri,1764 John Wesley,1758 John Gill,1754 Thomas Newton,1745 John Willison,1740 Johann Al. Bengel,1735 Thomas Pyle,1729 Th. Crinsox de Bionens,1727 Sir Isaac Newton,1720 Charles Daubux,1712 Heinrich Horch,1706 William Whiston,1703 Daniel Whitby,1701 Robert Fleming, Jr.,1701 Johannes Cocceius,1700 William Lowth
-Antichrist, Man of Sin – Pope of Rome
-Book of Revelation Chapter 17 Harlot,Babylon – Roman Catholic Church
-Book of Daniel Chapter 7 the Little Horn – Papacy
-Book of Revelation Chapter 13 Beast from the sea – Rome,Empire

Before the Reformation, this is what most Preachers taught regarding Antichrist
c. 1310 Dante Alighieri,c. 1331 Michael of Cesena,c. 1350 Francesco Petrarch,
c. 1367 John Milicz,c. 1379 John Wycliffe,c. 1390 John Purvey,c. 1412 John Huss,
c. 1497 Girolamo Savonarola
Book of Revelation 17 Harlot – Roman Church
Antichrist – Pope of Rome
Man of Sin , Abomination of Desolation — Papacy

After the Reformation,this is what most Preachers taught regarding Antichrist
1689 Drue Cressener,1687 Pierre Jurieu,1685 Jacques Philippot,1684 Thomas Beverley,1681 Johann Alsted,1670 William Sherwin,1664 Henry More,1655 John Tillinghast,1654 Thomas Goodwin,1643 Johannes Gerhard,1631 Joseph Mede,1618 Daniel Cramer,1618 Matthias Hoe,1612 Andreas Helwig,1603 George Downame,1600 James I of England
-Antichrist,Man of Sin – Pope of Rome
-Book of Revelation Chapter 17 Harlot,Babylon – Roman Catholic Church
-Book of Daniel Chapter 7 the Little Horn – Papacy
-Book of Revelation Chapter 13 Beast from the sea — Rome

Biblical Expositors of the Post-Reformation Era-America:
1639 John Cotton,1644 Roger Williams,1644 Ephraim Huit,1646 Thomas Parker,1653 John Davenport,1658 Edward Holyoke,1669 Increase Mather,1698 Nicholas Noyes,1702 Cotton Mather,1724 William Burnet,1739 Jonathan Edwards,1757? Ezekiel Cheever,1757 Aaron Burr, Sr.,1767 Isaac Backus,1774 Samuel Langdon,1788 Benjamin Gale,1793 Samuel Hopkins,1794 Samuel Osgood,1794 William Linn
-Book of Daniel Chapter 7 the Little Horn – Papacy
-Book of Revelation Chapter 13 Beast from the sea – Rome
-Antichrist,Man of Sin – Pope of Rome

Biblical Expositors of the Early Medieval Period
d. 430 Augustine of Hippo,6th century Andreas of Caesarea,d.735 Bede,12th century Waldensians,d.1105 Rashi,d.1164 Abraham ibn Ezra,c. 1178 Petrus Comestor
-Book of Daniel Chapter 7 the Four Beasts – 1Babylon,2Persia,3Greece,4Rome
-Book of Daniel Chapter 7 the Little Horn — Antichrist

Biblical Expositors of the Early Church Period
c. 100 Josephus,c. 90 Yochanan ben Zakai,c. 61 Barnabas,c. 165 Justin Martyr,c. 202 Irenaeus,c. 236 Hippolytus of Rome,c. 240 Tertullian,c. 254 Origen,c.304 Victorinus of Pettau,c. 320 Lactantius,c. 339 Eusebius of Caesarea,373 Athanasius of Alexandria,c. 376 Cyril of Alexandria,c.? 407 John Chrysostom,c. 420 Jerome,449 Isidore of Pelusium,457 Theodoret of Cyrus
-Book of Daniel Chapter 7 the Little Horn – Antichrist
-Book of Daniel Chapter 7 the Four Beasts – 1Babylon,2Persia,3Greece,4Rome

I am Christian (Acts 11:26, Acts 26:27-29,1Peter 4:16) KJV Bible
I believe in One God (Malachi 2:10, Mark 12:32, Romans 3:30,1Corinthians 8:6, Ephesians 4:6,1Timothy 2:5, James 2:19)
I believe Jesus(Yahweh is Salvation) [Joshua, Yeshu, Yeshua, Isa, Yahshua, Iesu, Iesous] Is God (Isaiah 9:6,John 10:30,John 20:28-29,Hebrews 1:1-14,1John 5:7-8,Revelation 1:8-19) KJV Bible
I believe Jesus Christ is The Head of the Church (Acts 4:10-12,1Corinthians 11:3, Ephesians 1:22,23, Ephesians 5:23,Colossians 1:17-19,Colossians 2:10-19) KJV Bible
I believe Jesus Christ is The High Priest (Hebrews 2:17, Hebrews 3:1, Hebrews 4:14-16, Hebrews 5:10, Hebrews 7:25-28, Hebrews 9:11-14)
I believe Jesus Christ entered through the veil into the Most Holy (Holiest of all) in Heaven once and for all when He sacrificed Himself on the tree and by His own blood are we saved (Hebrews 9:1-28, Hebrews 10:1-39)
I believe in the Priesthood of all true Christians (1Peter 2:9,10, Revelation 1:4-7)

I believe the Name of God is ” I AM ” [ Yahweh , Yahuah ] (Exodus 3:14)
I believe Jesus Christ is Yahweh El The Father Incarnate (Isaiah 9:6, Isaiah 43:11, Matthew 1:20-23, Luke 1:32-35, John 1:1-4, John 14:6-9,1Timothy 3:16, Colossians 2:9,1John 5:7-8) KJV Bible
I believe Jesus Christ is The Holy Spirit Incarnate (Isaiah 9:6, Luke 1:35, John 4:24, John 14:15-21,1Corinthians 12:3-6,2Corinthians 3:17-18, Galatians 4:6-7, Colossians 2:9, Colossians 1:15-19,1Timothy 3:16,1John 5:7-8, Revelation 2:7) KJV Bible

I believe The Father, The Son and The Holy Spirit are One and the Same Person. [ Isaiah 9:6,Luke 1:35,John 4:24,John 14:15-21,1Corinthians 12:3-6,2Corinthians 3:17-18,Galatians 4:6-7,Colossians 2:9,Colossians 1:15-19,1Timothy 3:16,1John 5:7-8,Revelation 2:7,Isaiah 43:11,Matthew 1:20-23,Luke 1:32-35,John 1:1-4,John 14:6-9,1Timothy 3:16 ] KJV Bible

I believe everyone is predestined (Romans 8:28-30, Romans 9:8-21) KJV Bible
I believe if you bow down in worship of statues,images,icons,paintings,humans,an­gels,”Jesus”,”saints”,”Mary”,the sun, moon, stars….,if you are an adulterer, homosexual, child abuser, molester, criminal, thief, liar, wizard, satanist or just living in ignorance, then you’re a goner, and you will be tormented for eternity.(Exodus 20:1-7,Exodus 20:12-17,Exodus 23:1-9,Mark 9:42-50,1Corinthians 5:9-11,1Corinthians 6:9-10,Galatians 5:19-21,Revelation 20:9-15,Revelation 21:8) KJV Bible

I believe in keeping the Jewish Sabbath (Genesis 2:1-3,Exodus 20:8-11,Isaiah 56:6-7,Matthew 12:8,Luke 23:55-56,Acts 13:14,Acts 16:13,Acts 17:2,Revelation 11:19) KJV Bible
I believe all foods are clean (Genesis 9:3-4, Mark 7:14-23, Acts 10:9-16, Colossians 2:16-19) KJV Bible

I believe in Scripture Alone (2Timothy 3:14-17), God Alone (1Corinthians 10:31,1Peter 4:11,Revelation 1:6,Ephesians 3:21,Revelation 7:12), Christ Alone (1Timothy 2:5-6,Colossians 1:13-18), Spirit Alone (Romans 8:1-7,Romans 8:14,1Corinthians 2:10,1Corinthians 3:16,1Corinthians 12:13,2Corinthians 3:17,Galatians 5:5,Ephesians 2:18), Love Alone (Romans 8:39,Romans 13:8,Galatians 5:6,Ephesians 1:4), Grace Alone (Ephesians 1:2-12), Faith Alone (Galatians 3:6-11) KJV Bible

I believe EL [God] created the heavens and the earth in six days (Genesis 1:1-31)
I believe The Creation took place approximately 6243 years ago (which I calculated using as a reference Genesis 5:1-32,Genesis 11:10-32,the years of Abraham, Isaac and Jacob,+ Egyptian captivity 430 years (Exodus 12:40),+Judges of Israel 450 years (Acts 13:20),+Kings of Israel and Judah until the Babylonian captivity (Saul ~40 years,David 40 years (2Samuel 5:5), Solomon 40 years (1Kings 11:42),Rehoboam 17 years (1Kings 14:21),Abijam 3 years (1Kings 15:2),Asa 41 years (1Kings 15:10),Jehoshaphat 25 years (1Kings 22:42),Joram 8 years (2Kings 8:17),Ahaziah 1 year (2Kings 8:26),Athaliah 7 years (2Kings 11:3),Jehoash 40 years (2Kings 12:1),Amaziah 29 years (2Kings 14:2),Azariah 52 years (2Kings 15:2),Jotham 16 years (2Kings 15:33),Ahaz 16 years (2Kings 16:2),Hezekiah 29 years (2Kings 18:2),Manasseh 55 years (2Kings 21:1),Amon 2 years (2Kings 21:19),Josiah 31 years (2Kings 22:1),Jehoahaz 3 months (2Kings 23:31),Jehoiakim 11 years (2Kings 23:36),Jehoiachin 3 months (2Kings 24:8),+Babylonian captivity 70 years (Jeremiah 29:10),+Messianic prophecy 490 years (Daniel 9:24-25) a week 7 days,a day=a year (Numbers 14:34), +2012 years after Christ

I believe the pope of Rome is Antichrist (Daniel 7:7-27,2Thessalonians 2:1-12,2Peter 2:1-22,1John 2:18-25, Revelation 13:1-9) and Rome ‘Mystery Babylon the Great the Mother of Harlots and Abominations of the Earth’ (Revelation 17:1-18).I urge every true Christian to come out of her.(Revelation 18:1-8) KJV Bible

I believe in the Reign of Jesus Christ on Earth for 1000 years (Revelation 19:11-21, Revelation 20:1-15)

The NAZIS and FASCISTS who founded THE EU and their influence today

Unless the people of Europe stand up and liberate their nations from the claws of EU’s “Hitler-jugend” with the EURO as their stun gun and handcuffs, we are all heading towards a corporate fascist-state.



In 2008, director of the Freenations website Rodney Atkinson — former British Ministerial Adviser, author, and lecturer at University of Mainz in Germany — sent out the following press release:

26th June 2008 – “THE NAZIS AND FASCISTS WHO FOUNDED THE EUROPEAN UNION – AND THEIR INFLUENCE TODAY: RECORDING ON CD of a speech given at a public meeting at the House of Commons in February 2008 chaired by Philip Davies MP by Rodney Atkinson


In the cd “The Nazis and Fascists who founded the European Union”…Rodney Atkinson tells the detailed story of an unmentionable truth — that:

“The EU was founded and initially led by ‘former’ Nazis and Fascists, as was the Charlemagne Prize awarded to Tony Blair, Edward Heath, Roy Jenkins and others for their role in removing democratic sovereignty from the nation states of Europe.” No wonder, says Atkinson, that the EU has today reproduced the policies and structures of 1940s Europe and shows all the characteristics of a totalitarian anti democratic corporatist Empire — for that is what its fascist founders intended.

In this speech — delivered at a public meeting held at The House of Commons on Tuesday 26th February 2008 — Atkinson describes in detail the backgrounds of those Nazis and Fascists who were so prominent in founding and supporting that “European Union” which now governs Britain — he describes how, among many others:

Walter Hallstein, a “Nazi Leadership Officer” who promoted Nazism in Universities and the Law became the First President of the European Commission in 1957.

Paul Henri Spaak openly rejected the democracies in favour of the fascist powers and warned the Allies not to attack Germany through Belgium. He became a Founding Father of the European Union.

Walter Funk was a Minister under Goebbels at the Nazi Propaganda Ministry and as [the] Reich’s Economics Minister was responsible for dispossessing Jews of their property. He wrote the economic blueprint for a united Europe adopted by the European Union. He was employed in the Lower Saxony Education Ministry from 1957 to 1960.

Hans Josef Globke drafted the Nuremburg Race Laws and then became Director of the German Chancellor’s Office from 1953 to 1963 when the European Economic Community was created.

Lady Diana Mosley, the Hitler-admiring wife of [Oswald] Mosley (a supporter of the European Union and leader of the British Union of Fascists) expressed her admiration for the European Union in a BBC interview shortly before her death.

No wonder, says Atkinson, that “The EU has promoted the ethnic cleansing of 1m people in the Balkans, mainly Serbs, Jews and gypsies, from Croatia, Bosnia and Kosovo which all provided Waffen SS divisions for the Nazis in the 1940s.”

“Either what those political elements wanted in the 1940s was reasonable, in which case we should not have fought the Second World War to prevent their “integrated Europe,” or they were extremely dangerous people and we must reject the European Union which they helped to create and which [has] their ideological stamp today.”

Atkinson also describes a number of post war political figures…who have framed modern Europe and whose suspect political beliefs made inevitable the grave crisis facing democrats and freedom-loving peoples in Europe today.

Rodney Atkinson is a former adviser to Ministers and an internationally praised author of 6 books on political economy and the crisis caused by the European Superstate, including “Europe’s Full Circle” and “Fascist Europe Rising” …He founded the international cross party website Freenations and The British Declaration of Independence. He has broadcast on radio and television in the UK, Germany, Poland, Yugoslavia, Australia and the USA and his books have sold in more than 50 countries. […]

One no longer has to order a CD to hear the speech that Atkinson delivered to British Parliament. The recording and accompanying images appear on youtube:

The EU has been sold to Britain as our best hope for the future. But behind the scenes, has another, more unsettling agenda been unfolding? The European Economic Community (EEC) began for Britain as a free-trade agreement in 1972.

Today’s European Union is well on its way to becoming a federal superstate, complete with one currency, one legal system, one military, one police force – even its own national anthem.

In this shocking new documentary featuring EU insiders and commentators, independent author Phillip Day covers the history and goals of the European Union, as well as the disturbing, irrevocable implications this new government has for every British citizen.

Whether the viewer is for or against Britain’s participation, this film asks the troubling questions the mainstream media has refused to confront.

John Perkins “Confessions of an Economic Hitman” Extended Interview 2008


John Perkins -essential viewing.
– Confessions of an Economic Hit Man – Part I…

– Confessions of an Economic Hit Man – Part II…

All Terror Attacks are Psyops

by Jon Rappoport  –  published in April 16, 2013


Whether the Boston Marathon murders were staged as a false flag, and if so, by whom, there are certainly contradictions in the media story line so far.

Mike Adams, at natural news, has pointed out several key absurdities in the official scenario, including the apparent controlled demolition of a bomb at the JFK library, a mile away from the explosions at the Marathon finish line.

This demolition, unreported by the press, was mentioned just before it took place, by a Boston Globe tweet: “There will be a controlled explosion opposite the library within one minute as part of bomb squad activities.”

The demolition would have taken place about an hour after the two explosions at the Marathon finish line, which means the bomb squad was able to find the Library device, rig it for demolition, and blow it up in record time.

Whatever the cause of the fire/explosion in the Library, that “incendiary device” was spent, and the bomb squad found another unexploded bomb on the premises.

A local Boston TV reporter, Eileen Curran, took a photo of the Library. The exterior of the building, at the employee’s entrance, shows blackened walls. If the “electrical fire” or the “incendiary device” caused this damage, the room in the Library where the fire or explosion took place must have been just inside the building. No media sources are specifically reporting that, which seems quite odd.

The press is merely stating there was a fire in a room in the Library. The fact that the fire was quite close to an entrance certainly rates a mention. It adds juicy media drama to the report. But there is no coverage of the fact.

All terror attacks, no matter who launches them, have a psychology. They have a purpose. Inducing fear, of course. Causing the public to give in to a new set of “security regulations,” which tighten the screws on freedom, of course. Painting some designated group as heinous, of course.

The third Monday in April, is Patriot’s Day. It commemorates the April 19, 1775, opening battles in the Revolutionary War against England, at Lexington and Concord. Previously celebrated on April 19th, it is also the anniversary of the Oklahoma City Bombing (1995), and the final FBI attack on the Waco, Texas, Branch Davidian compound that killed 76 men, women, and children (1993). April 15 is also tax day.

So some media commentators are already opining that “anti-tax-pro-patriot-anti-government” persons are behind the Boston murders.


At an elite level, where psyop research is conducted, the psychology of terror attacks involves disrupting the normal perception of reality.

Most people live their days in a more or less steady state of mind. They perform routine tasks over and over. They see their daily environment as quite familiar. All this produces what could be called a light trance.

If that seems improbable, notice what happens when something completely unexpected intrudes on habitual perception and experience. Shock is what happens.

It’s as if the person had been sleeping and suddenly and forcibly wakes up.

On a quiet residential street, a car plows into a lamp post. On a peaceful boulevard, a gust of wind blows a sign from its hinges into a store window, smashing it.

People are shocked. They look up. “Wow. Where was I?” Yes, it’s like waking from a dream.

Multiply that effect by a thousand. Bombs go off. The sounds of the explosions, the shock waves, people falling, people bleeding, grotesque injuries, death. In the space of a few seconds, and on a street where nothing ever happens.

And one layer removed from this, the world watches it unfold on television.

It’s a rip in the fabric of perceived reality. Right now.

Retired psyop planner, Ellis Medavoy (pseudonym), told me in a 2002 interview: “People think it’s very esoteric to talk about disruption in the space-time wave. But setting up certain psyops is very much about that. The theory of these operations has everything to do with the fact that people exist in an average and consistent space-time wave.

“They become used to that. They’re not even aware of it. So a psyop can go two ways. It can encourage that form of sleep, to make it continue. Or it can blow people right out of their wave into something that’s very disorienting.

“In the latter case, you’re forcing people out of their average perception of space and time, but you’re not giving them anything to replace it. They’re hanging in a void, so to speak.

“What’s the result? People desperately want a resolution of the psyop, so they can return to their former continuum. And because they feel desperate, they’ll take whatever and whoever you give them. You can say a deer chewed on a power cable and blew out the power for the entire east coast for a week, and they’ll believe you.

“And that’s what you want. The ability to say anything and have people believe you.”

I asked Medavoy if this included peppering the public with contradictions in the official account of a terrorist attack.

“Of course,” he said. “They’ll overlook those contradictions. They won’t pay any attention to them. They’re so panicked, they just want a resolution. You can plug in anybody as the guilty party, and they’ll buy it.”

Later in the conversation, I went back to the subject of the “space-time wave.”

Medavoy said: “The psychology on this is clear. An overwhelming percentage of people deal with space-time in a passive way. They receive it, so to speak. They are presented with that fundament of reality and they blindly accept it. Therefore, when you take it away, they’re lost. A tiny percentage of the population, those who are intensely creative, react differently. That’s because they are, in a real sense, projecting their own space and time.”

Psyops planners who stage events are aware of these factors. They want to create a world, a picture of a world, that is in dangerous flux and absolutely requires our “leaders” to stop that flux.

One of my more vivid experiences of this came in the mid-1980s. I was interviewing a relative of a soldier who died in Vietnam. When the subject of whether the war was justified came up, he flew off the handle. He went into a towering rage.

The fact that his cousin had been killed there automatically made the war a necessary policy of the government, a correct action. That conclusion stopped the unbearable flux for him. Otherwise, he was lost.

It was, of course, that way on 9/11, too, and in many other such instances.

There is a psychology operating here, and it isn’t merely some academic brand of nonsense. It cuts to the heart of how people literally exist in reality, and how it affects their deep response to events managed by professionals, who understand that psychology.


Jon Rappoport – The author of two explosive collections, THE MATRIX REVEALED and EXIT FROM THE MATRIX, Jon was a candidate for a US Congressional seat in the 29th District of California. Nominated for a Pulitzer Prize, he has worked as an investigative reporter for 30 years, writing articles on politics, medicine, and health for CBS Healthwatch, LA Weekly, Spin Magazine, Stern, and other newspapers and magazines in the US and Europe. Jon has delivered lectures and seminars on global politics, health, logic, and creative power to audiences around the world.

1900 (1976) του Μπερνάντο Μπερτολούτσι – 1900 Bernardo Bertolucci’s Novecento (1976) (greek subs)


MV5BMTY3NjEzMDQyNl5BMl5BanBnXkFtZTcwNjk4MTkzMQ@@__V1_SY317_CR5,0,214,317_Η ταινία ποταμός του Μπερτολούτσι (έχει διάρκεια πάνω από πέντε ώρες) αφηγείται την πορεία, μέσα από τις πρώτες πέντε δεκαετίες του αιώνα μας, της ιταλικής αγροτιάς και πιο ειδικά των χωρικών της μεγάλης πεδινής περιοχής της Εμίλια, όπου η σοσιαλιστική ιδέα είναι βαθιά ριζωμένη από παλιά, μέσα από την παράλληλη ιστορία δύο νέων που γεννήθηκαν την πρωτοχρονιά του 1900, σε γειτονικά σπίτια: ο γιός ενός τσιφλικά και ο γιος ενός κολίγα. Τα παιδιά συνδέονται με στενή φιλία, μεγαλώνουν μαζί, ανακαλύπτουν την φύση και τον έρωτα, μοιράζονται τις γυναίκες, αλλά όσο περνούν τα χρόνια, η ταξική διαφορά που στα νεανικά τους χρόνια είχε μικρή σημασία, αυξάνει όλο και περισσότερο, γιά να καταλήξει να αποτελεί ανάμεσά τους, ένα χάσμα.Η ταινία ξεκινάει με την εικόνα ενός ζωγραφικού πίνακα που παρασταίνει με επική έξαρση μια αγροτική πορεία. Πρώτα προβάλλεται σε γκρο πλάνο το κεντρικό πρόσωπο και ύστερα με οπισθοχώρηση του φακού, η συνολική σύνθεση, όπου οι κεντρικές μορφές χάνονται στη μάζα. Το έργο ακολουθεί σ’όλη την διάρκειά του αυτή την κίνηση, περνώντας εξακολουθητικά από το άτομο στην ομάδα και κάνοντας να κυριαρχεί το συλλογικό στοιχείο πάνω στο ατομικό.

Και επίσης έναπολύ καλό πορτρέτο για το γενικό προφίλ του φασιστικού χαρακτήρα – δειλός, ψυχοπαθής, απατεώνας και σεξουαλικά διεστραμμένος

English subtitles


mikis theodorakisΔιαβάζοντας την «Τρίτη Επιστολή προς Κύπριο φίλο» του Δημ. Κωνσταντακόπουλου διαπιστώνω ότι τελικά κερδήθηκε κι αυτός από την … γοητεία της Ουτοπίας. Άλλωστε την κάθε του πρόταση για την έξοδο από την κρίση φροντίζει να την ακυρώνει με μια δική του αντιπρόταση. Ουτοπία ενάντια στην Λογική. Είτε Λογική ενάντια στην Ουτοπία. Πώς το είχε πει ο Όρσον Ουέλλες … «Τελικά οι Ελβετοί το μόνο που κατάφεραν να προσφέρουν είναι τα ρολόγια

Όταν έχεις συνηθίσει να σε κουρδίζουν για να πιστεύεις ότι μ’ αυτόν τον τρόπο ολοκληρώνεσαι ως άτομο και ως λαός, τότε φτάνεις στο σημείο να μισείς τα πουλιά που πετούν ελεύθερα και τους ανθρώπους που σκέφτονται και προχωρούν χάρη στην δική τους ενέργεια, ελεύθερα, χωρίς να έχουν ανάγκη τον Κουρδιστή!

Πάρτε παράδειγμα τους Έλληνες. Που πριν προλάβουν να ελευθερωθούν μετά το 1821 τους παραλαμβάνει ο Κουρδιστής, πότε οι Βαυαροί, πότε οι Γλύξμπουργκ, πότε οι Άγγλοι, πότε οι Γάλλοι, οι Γερμανοί, οι Αμερικανοί και πότε οι Τροϊκανοί, με λίγες εξαιρέσεις που τιμωρήθηκαν παραδειγματικά, έτσι που να μην μπορούν να σκεφτούν τη ζωή τους χωρίς τον Αρχικουρδιστή, που εδώ και αιώνες πότε με τις αποικίες και τα προτεκτοράτα, πότε με τους πολέμους και τις κατοχές, τις Χιροσίμες, τα Άουσβιτς, τις Τράπεζες και πάντοτε με τις απειλές, τα «Σοκ και Δέος» ρυθμίζει τους Λαούς σαν τους δείκτες του ρολογιού: Εσύ για τις ώρες, Εσύ για τα λεπτά κι εσείς για τα δευτερόλεπτα. Όλα τακτικά και αναλλοίωτα, χάρη στο σιδερένιο χέρι του Κουρδιστή

Να όμως που η ανθρώπινη φύση αντιστέκεται σ’ αυτό τον κτηνώδη και απάνθρωπο Νόμο. Γιατί τελικά αντιστρατεύεται το Νόμο της Ζωής και την Αρμονία της Φύσης, μιας και τελικά είναι ο Νόμος του Χάους και του Θανάτου

Έτσι γεννιούνται κάπου-κάπου ελεύθεροι άνθρωποι, που ξεφεύγουν από τον Νόμο του Κουρδιστή, με ελεύθερη Σκέψη, Πνευματικές Δημιουργίες, Ιδεώδη, Οράματα που απέναντι στον κυρίαρχο Νόμο φαντάζουν Ουτοπίες. Ουτοπίες, Παρθενώνες και Μαραθώνες. Πνευματικές και καλλιτεχνικές Κορυφές. Μάχες και θυσίες για την Ελευθερία και τον Ελεύθερο Βηματισμό με σάρκα, νεύρα, πόδια, χέρια, όραση, ακοή και προ παντός μυαλό και θέληση να αγαπούν, να ονειρεύονται και να πράττουν περιφρονώντας το τριχωτό και βάρβαρο χέρι του Κουρδιστή. Που όμως για να το κόψουν, δεν έχουν τη δύναμη να το κάνουν μόνοι τους χωρίς οι άνθρωποι-ωρολογιοδείκτες να συνειδητοποιήσουν πως είναι άνθρωποι που δεν έχουν ανάγκη από τον Κουρδιστή για να κινούνται σαν στρατιωτάκια γύρω-γύρω μονότονα, απάνθρωπα, χειρότερα απ ό φυτά, σκέτα νούμερα, υποψήφια θύματα για τις σαρκοβόρες Τράπεζες και τα Νέα Νταχάου, χωρίς φύλακες και βασανιστές που στοιχίζουν, αφού τα θύματα έγιναν εθελοντές εξαθλίωσης, ατίμωσης και αργού θανάτου

Αθήνα, 2.4.2013

Μίκης Θεοδωράκης

Valet 2014: Är svaret på problemen, nya politiska partier eller en vital folkrörelse? – Del II

Del II behandlar specifikt för Sveriges del, faktum att den rätta handlingen är viktigare än enbart handling, de politiska partiernas begränsade förmåga att verkligen göra något inom det nuvarande politiska systemetfolkrörelsernas vitalitet och politiska kraft och medborgarens aktiva roll i en verklig samhällsförändring.


Jag har anågra allvarliga funderingar över nya politiska partiers egentliga möjligheter, till något relevant demokratiskt förändringsarbete INOM det nuvarande politiska systemet. EU’s plundringspolitik och de problem som också det svenska samhället kommer att ställas inför p.g.a detta, kräver att partiernas (nya som gamla) framtida handlingar och strävanden skall kunna granskas och bedömas av det svenska folket, enligt grundprinciperna för Livets Hållbarhet, enligt grundprinciperna för sann  Demokrati och sann Rättvisa och enligt FN-deklarationen för De Grundläggande Mänskliga Rättigheterna och Behoven.


av Kosmas Loumakis


En vital och fokuserad folkrörelse är mycket effektivare för snabb, radikal förändring än ett nytt politiskt parti, i synnerhet när ett samhälle befinner sig i kris.

Jag och många med mig, försäkrar jag, är oerhört svårcharmade av politiska partier eller enstaka ”expertutlåtanden” numera. Vi måste övertygas om att de nya politiska aktörerna verkligen är “ekologiskt läskunniga” (se delI) och socialt uppmärksamma och insiktsfulla om vi skall bedöma deras förslag som intressanta. Inget politiskt parti, gammalt som nytt klarar det förtroendetestet i nuläget, ifrån en helt vanlig svensk medborgare så som undertecknad, som alltså behagar ställa verkliga krav på sina politiker och inte vill hålla på med symptombehandling när det är sjukdomen som akut måste behandlas. Jag vill inte att det skall uppfattas som om jag med denna artikel fördömer de nya eller de gamla partiernas goda förslag, utan endast att jag med stort allvar bryr mig om att goda förslag och realistiska lösningar, dels verkligen skall vara hållbara för samhället, men också skall kunna förankras väl hos svensken och inte enbart ‘slängas i hans knä’ som en obegriplig modell, från ‘dem som vet bättre’.

Handla, men se till att handla rätt

Om den ekologiska läskunnigheten och den sociala insikten skulle existera i ett samhälle återstår det också att kunna handla rätt därefter, annars är det ju bara tomma, orkeslösa teorier som endast syftar till att bekräfta vår duktighet för oss själva och inget annat.

Att i nuläget agera för agerandets skull och hävda att man “åtminstone gör nåt”, är bevis på desperation. Man måste också agera rätt om det skall spela någon som helst roll.

Den där skrönan som många som vill “göra något” tror på, den att man måste förändra inifrån, oavsett om det man söker att förändra i själva verket visat sig vara en Hydra, står mig upp i halsen därför att det inte finns tid för snurriga gissningar nu. Den skrönan bygger på okunskap, eftersom radikal förändring av oligarkiska eller plutokratiska system, aldrig någonsin har åstadkommits inifrån det gällande politiska systemet. Inte ens av nya partier, aldrig utan en folkligt förankrad rörelse som utifrån pressar, i det här fallet, Hydran ut ur demokratins institutioner. Denna mycket viktiga ‘historialektion’ borde man känna till och ta lärdom av, om man vill kunna erbjuda Sverige något av egentligt värde i dessa frågor! Om man däremot bara vill ta svenskarna i handen som omyndiga barn, använda deras röster och leda dem till att supporta ens egna samhällsklass och dess behov, har man i själva verket ytterligare försenat den “nödvändiga” handlingen och därmed avsevärt ökat risken för stort lidande och smärta hos folket eftersom utvecklingen i Europa inte kommer att bromsa in tills Sverige behagar upptäcka de verkliga hoten. Det existerar en tidsbrist i nuläget eftersom det plutokratiska och numera diktatoriska Europa försöker legalisera alla de odemokratiska och de konstitutionella övergreppen, samt sudda ut mänskliga rättigheter, civila rättigheter från våra medvetanden och ut ur ”vår civilisations” institutioner.

Milt uttryckt, är jag alltså mycket försiktig med att tro att något politiskt parti i verkligheten kan göra något av egentligt värde för den svenska medborgaren inom det politiska system och det politiska klimat som gäller idag (detsamma gäller i hela Europa). Ett nytt parti kommer inte särskilt långt utan att det “eskorteras” väl av en vital och relevant folkrörelse som generator. För mig är frågan till er/oss i Sverige som strävar efter en radikal förändring: Är det nya partier eller en ny folkrörelse med ett starkt och uttalat relevant mål som svenskarna verkligen behöver? Vilket är snabbast och vilket kan skaffa sig brett folkligt stöd fortast? När det handlar om ett akut behov av att rengöra demokratin och rättvisan enligt sitt ursprungs principer, samt lyfta livets hållbarhet till en politisk prioritet, har man nämligen inte råd eller tid med parti-politiska skiljeväggar, smutskastningskampanjer, ego-debatter eller byråkratiska kvarnar som ALLA partier inom det nuvarande politiska systemet tyvärr måste finna sig i om man vill vara kvar på “plan”.

Man behöver fort UPPLYSA och ENA folket i de stora frågorna och då är självklart rätt strategi avgörande för framgång. Upplysning som i hjärtat övertygar folk är INTE den som kommer genom reklambyråernas parti-politiska marknadsföringskampanjer, utan istället genom dem som visar tillbörlig respekt för medborgarens egna förnuft och slutledningsförmåga – genom dem som lyckas uttrycka det som folket KÄNNER. Det som de facto visat sig vara oslagbart, är att upplysa svenska folket via ett vitalt och brett upplysnings- och informations-arbete utfört av nätverk av insatta och livserfarna eldsjälar som tydligt visar att de har större respekt för vanligt folks djupa oro än sina politiska motståndare, sin partiledning, propaganda-median och den statliga byråkratin. Ett nytt parti inom det nuvarande politiska systemet kommer att anpassas och ’tillrättaläggas’ enligt det i allra högsta grad accepterade normsystemet för politisk överlevnad, på den svenska politiska arenan (där svensk mass-media utgör ’skvallertanterna’ som hjälper eller stjälper det ”nyinflyttade” partiet).

Oavsett om det handlar om FC Barcelona eller Åshöjdens BK så kan man inte spela bra fotboll på en plan som lutar starkt åt ena hållet och som har massvis med djupa fallgropar över hela planen och där majoriteten av ”publiken” faktiskt glömt hur man bäst spelar fotboll och hur fotbollsplaner måste se ut

Så ser nästan alla de Europeiska nationernas politiska fotbollsplaner ut idag och på dessa planer spelar det föga roll hur bra fotboll man spelar eller hur bra lag eller taktik man har. Huruvida man verkligen KAN använda sig av den taktiken och de spelarna eller om man överhuvudtaget KAN spela fotboll alls på sådana fotbollsplaner, spelar ju onekligen större roll, än faktumet att man HAR dem. Inom dagens politiska system kan man INTE arbeta för demokrati och rättvisa på ett värdefullt sätt, då systemet självt numera bygger på plutokrati och orättvisa. Om det inte var så, skulle vi inte ha yttrandefrihet, och samtidigt politiker som fullkomligt kan strunta i vad vi yttrar, eller rösträtt som grovt påverkas av en propagerande media och som egentligen endast kan avgöra åt vilket håll vi skall gå i den rigida, stela, ogästvänliga och utifrån låsta labyrinten. Därför efterlyser jag istället för nya partier, EN VITAL, VÄL SYNLIG OCH VÄXANDE FOLKRÖRELSE KRING EN ELLER TVÅ AV DE HETASTE FRÅGORNA (sann demokrati och rättvisa och den ekologiska läskunninghet som bas för båda).

Att försöka på allvar arbeta för sann demokrati och sann rättvisa inom det nuvarande politiska systemet, är enligt min åsikt som att försöka starta ett friluftsfrämjande i Kumla-bunkern, som att försöka styra en skuta fast den står i torrdocka, som att försöka förmedla kärlek till en lerklump. Inom det nuvarande vedertagna politiska systemet kommer vilket nytt välmenande parti som helst att bli rigid och till slut också gå främst de egna ambitionernas och administrationernas ärenden istället för medborgarens. Inom dagens politiska system är det att vara bankernas “fnask” som är politikernas självklara läggning och man kan inte komma in som ett nytt “fnask” i “bordellen” och vägra ha sex med kunderna och tro att man effektivt kan arbeta emot prostitution och trafficking därifrån. Det trodde Löfven och de andra med rymligt samvete i de flesta politiska partierna. Oavsett om man kanske verkligen vill förändra från början, så kommer man att aktivt delta i att föda detta plutokratiska, odemokratiska system. Man kommer att tvingas förhandla grovt med sin uttalade etik och när man inte kan hålla det man lovat, kommer man också att få utstå misstro, cynism, utskällningar och till slut avsky från folket. Tvärtom så måste detta plutokratiska, politiska system svältas ut och inte födas mer… Låt det tyna bort samtidigt som ”det nya” vitaliseras och ges liv genom sprudlande relevanta folkrörelser bortom de politiska hyenornas ”fotbollsplaner” och bankernas och företagens mäniskofientliga parasit-kultur. Folkrörelser som lyfter de viktigaste sakfrågorna bortom politikers eller partiers lust och förmåga att nonchalera.

Folkrörelserna ger Demokratin muskler och parti-politiken ger den åksjuka

Min nyligen bortgångna vän, kollega och mentor, Anders Carlberg kände sig tvungen att i början av 90-talet lämna parti-politiken efter 30 år för att han verkligen skulle kunna åstadkomma något politiskt i den fråga han brann för, de ungas situation i Sverige. Han menade att parti-politiskt arbete i Sverige blivit som att gå i varm tjära, man fastnar och blir av med skorna vid varje steg. Han föredrog att arbeta politiskt men utanför parti-politiken, gentemot det politiska etablissemanget och det gjorde han enligt min åsikt på ett mästerligt sätt. Så fick han många sossar att skämmas över sin bristande sociala insikt och vissa moderater att tvingas gräva i sina plånböcker, i sina budgetar men också i sina hjärtan och visa mänsklighet genom att stödja Fryshusets grundideologi, pedagogik och människosyn, som synbart genomsyrar majoriteten av verksamheterna. Så fick han många odugliga förvaltningschefer att se ut som de prydnadskrukor de är, så gav han obeskrivlig inspiration och handlingskraft till eldsjälar över hela landet, och så lockade han stora sponsorer som inte hade lust att hamna utanför eller anses likgiltiga inför de sociala problemen bland ungdomar i det svenska samhället. Vi på Fryshuset såg klart och tydligt inom både höger- och vänster-falangernas toppar, dem som verkligen brydde sig och dem som verkligen INTE brydde sig. Sverige idag behöver först och främst att de som bryr sig enas i en förankrad folkrörelse kring ett par mycket viktiga frågor. Anders hade kunnat fortsatt i 30 år till med sin parti-politiska kamp och vi hade fortfarande väntat på ett förverkligande av ett initiativ som Fryshuset.

I princip ingenting av reellt värde inom nytänkandet kring sociala och pedagogiska frågor för unga görs idag i Sverige utan att Fryshuset utgör en slags kunskapsbas, en tanke-smedja man konsulterar, samarbetar med, fortbildar sig i, finner stöd och hämtar kraft hos.

Ingen regering har sedan mitten av 90-talet kunnat nonchalera de allra vitalaste åtgärderna från Fryshuset, eftersom vi därifrån skapade en begynnande folkrörelse, där tusentals frivilliga eldsjälar, socialsekreterare, fältassistenter, lärare, fritidsledare, socialpedagoger, idrottsledare, föräldrar, småföretagare, storföretagare, forskare och aktiva i idrottsföreningar, musikförenigar och andra relevanta föreningar över hela landet anslöt sig. Det syntes klart och tydligt att det inte spelade någon större roll vilken politisk färg man tillhörde om bara sakfrågan gavs tillräcklig uppmärksamhet, och just DEN inställningen och insikten är början till reell förändring när ett samhälle är i kris. Jag har personligen tillsammans med Anders och ytterligare fyra kollegor, suttit med både Carl Bildt, Ulf Adelsohn, Mona Sahlin, Ylva Johansson och flera andra ministrar vid skilda tillfällen och förklarat hur det psyko-sociala klimatet ser ut i storstädernas förorter och hur man rent socialpedagogiskt kan påverka detta klimat i positiv riktning. Dessa samtals innehåll vet jag, skulle INTE vara möjligt och INTE förekommit, om jag och mina kollegor representerat ett politiskt parti istället för en förening med en begynnande folkrörelse i ryggen. Märk väl att de sökte upp Fryshuset när det svenska samhället högljutt krävde åtgärder och det är ju alltid en förnämligt utgångsläge om man har radikala och i verkligheten beprövade förslag på lut.

Ungdomskravallerna under två sommrar i Kungsträdgården i mitten på 80-talet var en anledning (Ingvar Carlsson vände sig till Fryshuset då och gav sitt fulla förtroende för  grundfilosofin) och Stureplans-morden utanför Sturecompagniet i Dec 1994 var en annan (det var då Bildt sökte vår hjälp). Det är de vitala folkrörelserna som gör det verkliga förändrings-arbetet och inte de politiska partierna (i synnerhet inte inom dagens politiska system). Det en folkrörelse ser på en sommar, tar upp till ett decennium för ett parti-poltiskt system att se och ytterligare en mandatperiod för att sätta igång relevanta åtgärder. Mycket få svenskar har i modern tid visat på ett bättre sätt än Anders, att det vitalaste, snabbaste och mest slagkraftiga politiska arbetet gör man genom folkrörelser som “håller efter” parti-politiken. Folkrörelser som har äkta folklig resonans, behöver ju för det mesta inte befatta sig med någon stram politisk praxis, med paj-kastning, falska löften, media-slickning och röstfiske, utan kan enbart hålla sig till sakfrågan och politiskt pressa partierna till effektiva beslut genom fakta, upplysningskampanjer, kontinuerliga rapporter, vetenskapliga rön och praktiska goda exempel kring de specifika sakfrågorna. De måste ge efter och tillfälligt mjuka upp den byråkratiska trögheten, då de förstår att “when the shit hits the fan” så kan hundratusentals röster komma i gungning p.g.a just dessa två frågor. Fryshuset & Co (besläktade föreningar, organisationer, vakna politiker och kändisar) gjorde exempelvis förortsproblematiken och integreringen av invandrare in i det svenska samhället till valfrågor på 90-talet och inget parti som brydde sig om valsiffrorna kunde uttala sig negativt eller ens nonchalant kring dessa frågor, utan att hamna i politikens soptunna (se Ny Demokrati). Vissa partier red skickligt på trenden som Fryshuset & Co lyft fram och vann t.o.m pluspoäng på detta (se Folkpartiet). Personligen höll jag mellan 1993 och 2005 över 2000 föreläsningar om “gängkriminalitet, medborgar-ansvar och samhällsmobilisering” i hela landet från Gällivare till Ystad och från Tjörn till Visby. Jag har personligen sett, hört och känt det sociala klimatet i över 600 orter och ca 1300 högstadie och gymnasie-skolor i landet, talat med lärare, elever, föräldrar, skolpsykologer, rektorer, fältassistenter, poliser och föreningsfolk i orterna och vet mycket väl hur detta klimat kan inspireras, entusiasmeras och påverkas med en lokal förankring i en eller flera föreningar per ort som aktivt driver en rikstäckande, brännhet samhällsfråga.

Enligt min uppfattning och erfarenhet, så borde de som strävar efter att starta nya partier istället lägga all sin kraft på att arbeta brett över hela landet som en folkrörelse, förankra ideerna hos folket, vitalisera “de nya ideerna” så att säga. Man måste inspirera svensken så att dessa viktiga frågor verkligen blir hans/hennes hjärtefrågor och inte endast heta valfrågor som glöms bort genom retoriska frivolter, bortförklaringar, påstådda nya förutsättningar och en dirigerad media-debatt kring kärnfrågorna. Det behövs en bred medborgarfront som utanför det politiska systemet pressar på med en eller två av de viktigaste övergripande frågorna (sann demokrati och sann rättvisa med livets hållbarhet som syfte). Det finns oerhört duktigt föreningsfolk och en armé av eldsjälar i det här landet som mycket väl känner till hur både idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, var och en för sig, blev mycket större än något parti någonsin blivit i Sverige och mycket uthålligare än något parti eftersom de överlevt nästan alla partiernas uppgång och fall. Dessa tre rörelser har antingen hjälpt eller stjälpt alla de stora politiska partierna under svensk modern historia, de har lyft ignorerade frågor högt upp på dagordningen, lagt ribban för debatter och de har avgjort val. Detta skedde därför att de föreningar som hade sett DE VERKLIGA BEHOVEN och identifierat FRÅGORNA som rörde folket i det dåvarande Sverige (30-, 40-, 50- och 60-talet) valde att arbeta politiskt också UTANFÖR partipolitiken för de frågorna,.. de som mest rörde hela det svenska folket. Man förstod helt enkelt det demokratiska värdet i förenad ’lobbying’ som ‘håller efter’ politikerna. Studieförbunden och Folkhögskolorna blev deras folkbildningsredskap och tankesmedjor, och i princip alla folkhögskolor drivs idag med någon av de stora folkrörelserna som huvudman. Då var det fattigdomen, svälten, den kritiska bristen på fysisk hälsa, arbetsgivarnas och markägarnas ointresse inför arbetarnas och bondesamhällets verkliga problem och ett omfattande och utbrett alkoholmissbruk som plågade svensken. Så de stora folkrörelserna växte ur ett påtagligt behov som medborgarna organiserat sig kring. Nu är det bristen på sann rättvisa och sann demokrati och den ekologiska analfabetismen, som utgör de överhängande hoten emot den svenska medborgarens tillvaro. Det MÅSTE existera en folkligt förankrad rörelse innan ett politiskt parti kan bli en betydelsefull faktor om ett positivt radikalt förändringsarbete skall kunna äga rum. Detta är en “socialpolitisk naturlag” för oss som sysslade med reel, praktisk och demokratisk, samhällsförändring när alla andra satt handfallna i sina kontor och gissade sig till möjliga lösningar (i de brännheta frågor vi redan arbetade med när hela svenska folket krävde åtgärder och politikerna och de teoretiska ”experterna” svamlade bort sig i TV-rutan kring kriminologiska och psykiatriska förklaringsmodeller).

Jag vet att vi är många som idag i själva verket utgör just denna begynnande folkrörelse, eftersom informationen om bankster-elitens pyramidspel och politikernas verkliga lojaliteter, har nått ut och ”uppvaknandet” sker i ökad takt. Det behövs ett ”paraply” att samlas under (folkrörelse),… INTE deltaljfrågor att splittras kring (parti-politik). Nu är tiden absolut mogen för initieringen av en aktiv folkrörelse som naturligt kommer att befrukta den svenska folksjälen kring värdefrågor och föda det relevanta politiska partiet eller den relevanta folkliga aktionen. Ett parti som skulle kunna t.o.m ta täten i ett nytt, framtida friskt politiskt system, som väl synligt i praktiken skyddar både grundprinciperna för livets hållbarhet och demokratins och rättvisans grundprinciper.

De högerextremistiska partierna över hela Europa har tyvärr förstått vitaliteten i folkrörelse-strategin och därför försöker de idogt bete sig och agera som folkrörelser, de ordnar läger, de ordnar fritisdsysselsättningar, de försöker öppna egna dagis och kaféer (ex. i Grekland) och de åker land och rike kring och försöker sprida sina ideer samtidigt som de förstås låtsas förstå folks missnöje, besvikelse och vrede. Dessa politiska ‘asätare’ har valt att klättra politiskt på just dessa fenomen trots att deras grundideologi bygger på en perverterad elitism, intollerans och en fascistisk syn på stat och medborgare. De ser endast demokratin som en repstege till makt som man sedan bränner ner, så att ingen annan skall kunna klättra upp och ta makten ifrån en. Tänk om de som vill ha sann demokrati och sann rättvisa gick samman och verkligen stod de vanliga människorna bi och fanns DÄR när människorna behöver stöd istället för att vilja lösa problemet från ett parti-kansli i Stockholm? Där SD finns ute bland folk borde en ny demokratisk folkrörelse finnas mångfalt genom de tusentals redan befintliga föreningarna (ca 140 000 ideela föreningar existerar i landet) som skulle kunna ansluta sig till rörelsen p.g.a att den driver en eller två brännheta frågor. Ordnar de 1 sommarläger, ordnar man 10 sommarläger på olika orter, ordnar de 1 loppmarknad ordnar man 10 loppmarknader under samma helg. När de ordnar en fest ordnar man en festival. Man kräver sin plats i media utan att lisma eller köpslå med sin integritet, utan att behöva underkasta sig otillbörlig media-dirigering och man ser till att alltid uttala sig offentligt, att folkbilda på ideel basis och man ser till att bli tjatig med huvudargumenten när sakfrågan tas upp i media. Det är så man sätter iland det som kan bli en vital och viktig folkrörelse och det är så man ger demokratin muskler, inte genom politiska debatter i riksdagen! Det partipolitiska arbetet och kammardebatterna håller sig inom det som anses vara vedertagna, accepterade ramar i det gällande politiska klimatet och det gör också utskottsarbetet. I den miljön blir demokratin åksjuk, den slumrar till som den gjorde på 80-talet och ibland hamnar den till och med i koma, som den gjort idag.

Folkrörelserna kan röra sig utanför det politiska systemets ramar och ändå driva en eller två frågor politiskt p.g.a sitt antal i medborgare som vid folklig medvind, utan problem kan överskrida de största partiernas röster i både antal och decibel. I just detta har Sverige bättre förutsättningar än de flesta andra länderna i västvärlden, och inte på grund av någon ytlig duktighet som parti-slipsarna och “Borg-arna” marknadsför, utan p.g.a en ännu levande folktradition som under sin storhetstid krävde av idrottsföreningar, arbetsplatser och näringsliv att de även skall respektera medborgarens kroppsliga, mentala och sociala behov utöver sin ordinära verksamhet. Den absolut viktigaste ’naturprodukten’ som svensken har ärvt av sina förfäder från 1900-talet är varken järnmalmen eller skogsindustrin,.. det är denna folkliga tendens till ett rikt föreningsliv och starka folkrörelser. Tänk på detta!

Så slutligen, innan ni börjar jubla över ny partiers friska nytänk, kolla upp, innan ni lägger er röst på dem, om de har för avsikt att påpeka att ”fotbollsplanen” lutar kraftigt, att den är full av fallgropar och att det inte går att spela fotboll på sådana planer. Kolla också upp om de i sitt partiprogram visar att de är ekologiskt läskunninga och om de uttrycker detta genom en detaljerad värdegrund och en genomtänkt människosyn som respekterar de grundläggande mänskliga behoven och rättigheterna. Via en vaken och vital folkrörelse kan medborgarens framtidstro sprudla och han/hon kan ingjutas nytt liv och vitalitet. När det sker måste oftast ALLA de politiska partierna hålla i hatten och hänga med eller försvinna ut i politikens soptunna.

Nu är det, det politiska etablissemangets oligarkiska och tyvärr numera kroniskt ingrodda cynism kring människans grundläggande behov och principerna för livets hållbarhet, som utgör åkomman och då är en vital folkrörelse med ett politiskt mål och en socialpedagogisk precision den bästa, och den mest relevanta ’medicinen’, och dessutom utan skadliga bieffekter.

Som några av er nog anat vid det här laget om ni följt mina inlägg om Grekland, så är jag upptagen i den politiska kampen i Grekland, så jag har svårt att i den grad jag skulle vilja just nu praktiskt delta i det som jag ser som det viktigaste arbetet för Sverige i modern tid. EU trappar sedan en tid upp ett väpnat militant polisförtryck på sina håll i Grekland och den modellen är precis den som kommer att lanseras som modellen som skall skydda bankernas och storföretagens plundringståg i hela Europa. Jag är fast besluten att INTE handfallet endast se på när mina två hemländer och de båda folk jag älskar högt misshandlas p.g.a ny-kolonialisternas “korståg” för kontroll. Grekland är nere för räkning nu, men inte alls knockat, medans Sverige fortfarande har sin match framför sig. Jag lovar att jag inte kommer att vara frånvarande ifrån en uppriktig, MOGEN och fokuserad strävan och en folkligt förankrad kamp för ett verkligt demokratiskt och rättvist Sverige när den matchen går av stapeln. Jag tar mig friheten att själv avgöra vad jag anser vara en uppriktig, mogen och fokuserad kamp och undanber mig därför parti-inviter. Det är inte valet som avgör svenskens match utan det svenska folkets förmåga till insikt i de övergripande mänskliga frågorna jag beskriver i denna aertikel.

Allt det jag försökt säga här kan förstås bara vara av någon relevans om man håller med om att det politiska systemet numera är strukturellt skevt och plutokratiskt orienterat och därför INTE KAN göra så mycket annorlunda än vad det gör idag.

Om man  däremot tvärt emot vad jag tycker, anser att det nuvarande politiska systemet är OK och att man inom detta politiska system som ett nytt parti (eller gammalt för den delen), menar att man kommer att kunna driva de viktiga mänskliga frågorna, vi står inför, kan ni bortse från de tankar och erfarenheter jag försökt åskådliggöra härovan och jag önskar då de nya partierna lycka till och vi kanske ses på nära håll i framtiden, fast med mig på andra sidan av det nuvarande politiska systemet, på svenskens sida.

Tack för ordet



Artikel Del I





“Τα μάτια των Ελλήνων για πρώτη φορά στα τρία χρόνια από την αρχή της κρίσης, βλέπουν καθαρά ότι δέχονται πολεμική επιχείρηση. Και επειδή ακούω συνεχώς ότι ο πόλεμος είναι οικονομικός θέλω να τους πω… Αρχίδια ! Είναι πόλεμος κανονικός. Ήδη ειδικές μονάδες καταστολής δρουν σε αυτό που κάποτε ήταν πατρίδα. Τους μαυροφορεμένους με τα βαρέα ημιαυτόματα στην Χαλκιδική τους είδατε;  Είδατε να φορούν διακριτικά της Ελληνικής αστυνομίας;



Είναι ξεκάθαρο πλέον ότι η Ελλάδα δέχεται επίθεση με στόχο τον εξανδραποδισμό του πληθυσμού και την μετατροπή της σε αποικία. Και παρακολουθώντας στο διαδίκτυο είναι η πρώτη φορά που βλέπω κάποιοι να πείθονται ότι αυτό είναι που πραγματικά συμβαίνει. Είναι λοιπόν έτοιμοι να συνειδητοποιήσουν ότι οι διεκδικήσεις δεν είναι δυνατόν να είναι μικρά κλαδικά αιτήματα. Δεν είναι δυνατόν να είναι απλά διεκδικήσεις που αφορούν τον μισθό, την ανεργία κτλ.

Η διεκδίκηση είναι πλέον η διεκδίκηση της χώρας και αυτό γίνεται με ένα μόνο τρόπο. Χρειάζεται άμεση ανατροπή.

Ο δρόμος για τα κλειδιά της χώρας είναι: ΠΟΛΙΤΙΚΗ ΑΠΕΡΓΙΑ ΔΙΑΡΚΕΙΑΣ”

Τα παρακάτω βίντεο είναι όλα απαραίτητα να τα δει ο κάθε Έλληνας!

Ακούστε την αλήθεια για τον Μεταξά, τον Παπαδόπουλο και τους κληρονόμους τους την Χρυσή Αυγή – Ποιος πολέμησε και ο ποιος ήταν προδότης; Ποιος ήταν ο Μεταξάς; Τι εξυπηρετήσαν οι δύο δικτατορίες;


Ολιγαρχία – Oligarchy

Πρώτα το Debtocracy, κατόπιν το Catastroika και τώρα το Olygarchy




Ολιγαρχία! Ένας πόλεμος, που παραμένει μυστικός! Κυβερνούν περιφρονώντας τη δημοκρατία! Ένας ακήρυχτος πόλεμος, που πρέπει να παραμείνει μυστικός, έχει ξεσπάσει σε ολόκληρο τον πλανήτη. Διεξάγεται από μια χούφτα τραπεζιτών και πολιτικών που κυβερνούν τον κόσμο περιφρονώντας τη δημοκρατία. Τα τελευταία χρόνια, το επίκεντρο των συγκρούσεων έχει μεταφερθεί στην Ευρώπη,

Ένας ακήρυχτος πόλεμος, που πρέπει να παραμείνει μυστικός, έχει ξεσπάσει σε ολόκληρο τον πλανήτη. Διεξάγεται από μια χούφτα τραπεζιτών και πολιτικών που κυβερνούν τον κόσμο περιφρονώντας τη δημοκρατία. Τα τελευταία χρόνια, το επίκεντρο των συγκρούσεων έχει μεταφερθεί στην Ευρώπη, με την Ελλάδα να παίζει το ρόλο του πεδίου δοκιμών. Στην Ευρωπαϊκή Ένωση, μια οχταμελής ομάδα – που θυμίζει τα δεσποτικά  πολίτμπιρο της Σοβιετικής Ένωσης- ρίχνει εκλεγμένους πρωθυπουργούς και διορίζει νέους της αρεσκείας της. Την ονομάζουν ομάδα της Φρανκφούρτης γιατί δημιουργήθηκε στην Όπερα της πόλης, σε μια εκδήλωση αφιερωμένη σε ένα από τα μέλη της ομάδας…

Οι διεθνείς τάσεις ιδιωτικοποίησης αναγκάζουν τους Βολιβιανούς, για παράδειγμα, να ξοδεύουν το μισό μισθό τους για να αγοράζουν νερό, το οποίο ελέγχουν αμερικανικές εταιρείες, ενώ ο έλληνας πρωθυπουργός Γιώργος Παπανδρέου παραιτείται το 2011 για να μην πουλήσει οργανισμούς κοινής ωφέλειας και νησιά προκειμένου να δανειστεί η χώρα από το ΔΝΤ. Εντυπωσιακές πληροφορίες για τους θεατές που δύσκολα θα βρει κανείς στα γερμανικά και ευρωπαϊκά ΜΜΕ, όπως μια καμπάνια με επικεφαλής την Γερμανία που στόχο έχει να δυσφημίσει την Ελλάδα, ως τον αποδιοπομπαίο τράγο της κρίσης…


89876g-flyer_mprosta-211x300The famous journalist Stelios Kouloglou chose the internationally used Greek word “Oligarchy” to present his latest documentary in which he seeks to shed light on the “birth” and spread of the financial crisis, as well as of the role Goldman Sachs played in the situation.

The documentary was filmed in the USA, Germany, Belgium, Great Britain, Spain, Portugal, Ecuador and Greece, and highlights the effects of the crisis.

Many important politicians and journalists were interviewed, explaining the crisis from their own point of view. Successful economists, including Michael Hudson, Dimitris Papadimitriou, Michael Albert, Juan Torres Lopez and Jan Kregel, and sociologists such as Mike Levi and Dick Morris, analyze financial and sociological reasons as well as consequences the debt crisis has.

The documentary also asks for scientific help of many other specialists. Oscar Lafontaine, ex-leader of the German Left Party, in addition to many politicians, former and present members of the European Parliament, explain the political and economic scene of our times in the film.

Also interviewed in Kouloglou’s documentary: Jean Quatremer of Liberation, Peter Spiegel of the Financial Times, the editor of Harper’s Magazine, Frederick Kaufman, and Marc Roche, Le Monde journalist and writer of the book “How Goldman Sachs Rules the World.”

Sylvan Raines, a former employee of Goldman Sachs, reveals the bank’s influence concerning the Greek crisis, while Deputy Director of IMF Poul Thomsen helps Kouloglou unfold the story.

Lastly, modern Greeks discuss their personal experience, daily financial problems, and the difficulties they face in everyday life.

%d bloggers like this: