Sverige, Sverige fosterställning


En socialhumanistisk reflektion och en sträng kritik emot ”neo-svenskens” förhållningssätt till krisen i Grekland och i övriga Europa. (se fotnot efter artikeln för förklaring av begreppet neo-svensk)

av Kosmas Loumakis

“Mod, är den främsta av alla de mänskliga kvalitéerna, för enbart den kan garantera de övriga”

Aristoteles

Av karaktären och tonen på de frågor och förslag på “lösningar” jag  alltför ofta får i Sverige, angående krisen i Grekland, förstår jag att majoriteten krampaktigt har klamrat sig fast i en, väl vinklad bild av verkligheten. Det stör mig inte lika mycket att svensk media väljer att rapportera endast ur bankernas och marknadernas perspektiv, som faktumet att neo-svensken* helt okritiskt fortfarande biter sig fast vid just DEN media-bilden. Apatiskt bortser man från den mänskliga tragedi och det mänskliga lidande som döljer sig bakom procentsatser och staplar. Detta sker enligt en sedvanlig och tyvärr numer folkligt förankrad “tradition”, som neo-svensken* i olika “jobbiga” sammanhang plockar fram för att slippa se den skrämmande sanningen i vitögat. 

Bortsett från den nuförtiden lilla skara av känslomässigt friska medmänniskor och modiga demokrater i Sverige, som främst i lokalpress och i social media uttalat sig kring olagligheterna och orättvisorna i den nuvarande attacken på det grekiska folket, envisas resten av det Svenska samhället att hålla huvudet i sanden. Sin vana trogna under de senaste 30 åren, håller man blicken bortvänd från de brännheta, konstitutionella, demokratiska, rättsliga och mänskliga kärnproblemen, som idag tornar upp sig som svarta åskmoln över demokratierna i Europa… Den ekonomiska och politiska demagogin kring dessa frågor saknas förstås inte. Nej ALLA har sina ”hushålls-åsikter” och ALLA har plötsligt blivit makroekonomer och experter på geopolitiska analyser (papegojornas kör) och man bortser förstås alltid från de mänskliga, sociala och rättsliga frågorna. De är ju “jobbiga”!

De numera uppenbart, åtminstone ur ett altruistiskt perspektiv, impotenta neo-svenskarna*, tycker det är “jobbigt” att höra att den, sedan 2 år tillbaka, EU-ledda bankster-attacken emot Greklands folk, nu nått katastrofens riktmärken. Där begås det ca 2-4 självmord om dagen, medel-livslängden har sänkts med nästan 10 år i snitt, över 50% av ungdomarna är arbetslösa och ca 25% av de övriga… Dagligen tas hus, lägenheter och småföretag  ifrån vanliga människor och de ställs bokstavligen på gatan. Barn svimmar sedan ett år tillbaka och fortfarande av undernäring i skolorna och Athen har blivit en stad kantad av hemlösa, utmärglade och tiggare!… Sjukvården, skolan, sociala försäkringssystem och skyddsnät är på god väg att haverera totalt och gamla och sjuka människor kan inte få tag i sina mediciner, de flesta skolorna har inga skolböcker och pensioner och löner har sänkts med ca 50% de senaste två åren. Detta i ett land där priserna på nödvändiga livsmedel ligger mellan 40% till 60% högre än exempelvis Sverige. Kriminaliteten, rasvåldet och det grova våldet har ökat lavinartat och miliser och medborgargarden bildas, som vill ”skydda sitt kvarter”. Inbrotten och rånöverfallen har nått höjder som Grekland aldrig förut sett. Grupper på motorcyklar med svarta munkjackor, med luvor och med Grekiska flaggan i händerna hotar, misshandlar och dödar invandrare regelbundet. Fortfarande väller det in flyktingar som blir dömda till en hemsk tillvaro i dagens sargade Grekland.  Den extrema högern har ställt in sitt sikte på vänsterrörelserna i Grekland och i detta har de den Grekiska polisen (EL.AS) på sin sida. Tusentals utbildade ungdomar flyr landet varje vecka för att hitta ett arbete och av dem som stannar, börjar ca 7% att ansluta sig till extrema organisationer på höger eller vänsterkanten.

Neo-svenskarna*, som ju själva anser sig vara demokrater och alltså anser sig hålla mänskliga rättigheter och civila rättigheter högt, skulle om det stämde ha ägnat sig lite allvarligare åt just detta “folkmord” i EUROPA, istället för att undvikande och med känslorna stympade, välja att se allt genom endast ekonomens glasögon (från den enda av finans-eliten accepterade ekonomi-skolan). De ekonomiska analyserna är ju självklart oerhört viktiga, men det är INTE siffror, procentsatser och ekonomiska modeller som på ett adekvat sätt beskriver den sanna tragedi som just nu utspelar sig i Grekland och som  tar fart i Spanien och Italien. Det är uppenbart idag att man inte kan förklara den nuvarande krisen på ett tillfredställande sätt, genom enbart ekonomiska analyser. Krisen är ju inte ekonomisk i sin riktiga grund utan främst kunskaps-relaterad och samhällspsykologisk. Framförallt skall man förstå att man INTE KOMMER ATT LÖSA KRISEN genom endast ekonomiska korrigeringar. Ekonomer som har ett helt annat ekonomiskt system än det kapitalistiska på förslag, får ju förstås INTE komma till tals i varken de internationella ekonomi-magasinen eller i övrig massmedia.

Emellertid, för att verkligen kunna hitta de bästa lösningarna på dagens mänskliga problem, krävs det också grundläggande insikter från områden som ekonomer inte är utbildade i. Finansiella gurus och topp-ekonomer vet inte ett jota om hur man löser samhälleliga och sociala problem, på ett långsiktigt och hållbart sätt och de kan sällan se längre bort än dit marknader och de främsta finanshusen pekar. Adekvata förändringar kan självklart inte ske utan också ekonomers ansträngningar, men deras perspektiv skall absolut inte utgöra färdriktningen i den förändringsprocessen. Således måste alla som verkligen vill vara seriösa, förstå att det krävs samlade krafter och kunskaper från flera olika, oerhört viktiga domäner, för att lösa dagens problem från grunden. Man måste förstå att om man vill lösa samhälleliga problem lönar det sig bättre, att lyssna på dem som förstår hur mänskliga samhällen verkligen fungerar och som förstår hur människan som väsen fungerar. Att tvingas bli reducerad till endast ett ekonomiskt och finansiellt redskap åt karteller, monopol och finans-elit, är INTE alls det majoriteten av mänskligheten vill och det är heller inte i enlighet med vad människan som väsen är bäst lämpat för.

För att man skall förstå de samhälleliga fenomenen som spårar ur och kulminerar som en ekonomisk kris, måste man förmå se den sociala och den kulturella krisen först, som inte bara Grekland utan hela Europa successivt sjunkit allt djupare in i sedan 80-talets början. Det bäddades nämligen då, medvetet, oerhört ytligt och kortsiktigt, för den kommande “slit och släng-kulturen” som sipprade in i alla aspekter av våra liv, ja även i våra relationer med våra närmaste. De som sedan 80-talet “fostrades” i att INTE ta ansvar för sina handlingar, INTE idka självkritik och att “INTE bry sig”, enligt den nya tidens pedagogier (som propagerade för “fri uppfostran”, men som oftast tolkades som “fri från uppfostran”), svalde dess förtecken med hull och hår. I detta vaacum började de unga barnen att i verkligheten ”fostra” och forma  varandra och så föddes neo-svensken* och han började omedelbart hylla egoismen, självhävdelsen och ansvarslösheten och han belönades förstås kortsiktigt av Mammon, för visad duktighet i demoraliseringen av det svenska samhället. Han var ju genom sin lydnad bekväm för sytemet så han kallades kreditvärdig och tilläts leka rik under ett par decennier. Ett levande känsloliv, ansvar och samvete blev endast otympliga hinder för framgång enligt den nya normen.

Denna kulturella och sociala kris sattes igång av London’s och New York’s ny-liberala tankesmedjor inom marknadsförings-företagen och PR-företagen, som allt oftare började rekrytera beteendevetare till sina “reklam-byråer” (propagandaskapare). Genom sina marknadsföringsmodeller, d.v.s sälj-strategier, alltså psykologisk manipulation, “släppte de loss” en konsumtions-hysteri och en hård marknadsföring av den nya yuppie-livsstilen, samtidigt som bankerna gladeligen försåg denna livsstil med de nödvändiga lånen och krediterna. Detta grundlade den nödvändiga acceptansen av de “nya värderingarna”, som började få folk att bedöma varandra främst efter vad de hade istället för vad de gjorde. Plötsligt var det inte så viktigt längre HUR man hade tjänat sina pengar, utan bara ATT man tjänat oerhörda förmögenheter på kort tid och kunde delta i den väl marknadsförda ”livsstilen”.

Man måste kunna se ur ett sociologiskt perspektiv, varför grundläggande mänskliga värderingar ställdes på sin spets och man måste känna till hur egoismen, narcissismen och känslokylan marknadsfördes mycket hårt som centrala kvaliteer för “karriären” och den “personliga utvecklingen”.

Man måste utifrån ett gruppsykologiskt perspektiv veta hur det kom sig att hälften av hela Europas arbetare som genom ett trollslag, efter lån-hysterins etablerande, började att rösta på konservativa och nyliberala partier, istället för socialistiska och vänsterorienterade partier.

Man bör vara historiskt insatt i stormakternas geo-politiska strävanden, för att förstå deras ensidiga presentation av de s.k internationella hoten och farorna, men även deras ytterst diskutabla affärs- och handels-etik.

Framförallt så måste man rent filosofiskt kunna bedöma framgång i ett samhälle, på annat än endast hur de 10 mest privilegierade procenten har det och hur den stora delen av medelklassen som “apar efter” de rikas vanor och fritid låtsas att de har det.

Ur ett jurudiskt perspektiv måste man se hur lagar och konstitutioner, utan att medborgarna tillfrågades, ändrades och omformulerdes för att passa den nya Europeiska överklassens behov och inte längre befolkningarnas.

Slutligen så måste man rent medicinskt tala om ohälsan och de nya folksjukdomarnas ursprung och man måste diskutera varför psykofarmaka och lugnande mediciner ökat med flera hundra procent hos främst medelklassen i Europa, sedan just början av 80-talet.

Om man väljer att se de ovannämnda fenomenen endast ur ett ekonomiskt perspektiv, hamnar man snart mycket snett. I vart fall om man påstår sig vilja hitta adekvata och värdiga lösningar på dagens samhällsproblem, som ju idag så självklart presenteras som endast ekonomiska och politiska. Tror vi på det, kommer vi att fortsätta rösta på serie-stöpta politiker och de kommer att fortsätta envisas med att söka lösningarna endast inom en specifik, ekonomisk läras domäner och de politikerna kommer aldrig att kunna förstå vanligt folks frustration och vrede, inför de uppenbara orättvisorna. De ekonomiska orättvisorna är ju förstås endast symptomet (febern) i ett samhälle, där sjukdomen i dess grund är kulturellt och socialpsykologiskt orsakad och där meningen av ordet civilisering (friskhet), allt oftare börjar tolkas utifrån endast plutokraternas (virusets) perspektiv. Sjukdomen heter “kroniskt, människofientligt värderings-syndrom”, och den orsakar en suicid beteendekedja, alltså en dödligt, självdestruktiv samhällsatmosfär. Det är nämligen först när samhällsatmosfären förgiftats noggrant  och länge, åtminstone över en hel generation, som virusangripna, ekonomiska modeller kan accepteras och hyllas så av ett helt samhälle.

Det är tyvär bevis på en både neurotisk och feg samhällskaraktär, när ett helt samhälle lägger sig i en mental fosterställning… När det låtsas som om det regnar och hysteriskt bortser från de socialpsykologiska analyserna och de oerhört vidriga mänskliga kostnaderna. Denna uppenbara känslomässiga flykt, som så okritiserat förekommer i det svenska samhället,… för att man skall slippa tala om de smärtsamma, mänskliga kostnaderna och de mänskliga tragedierna (som också den Svenska regeringen är medskyldig till), är skamlig och är  inte värdig ett folk som försöker presentera sig som demokratiskt, rättsmedvetet och upplyst. Att älta siffror och ekonomiska modeller till leda och samtidigt undvika att tala om de mänskliga tragedierna, som Bryssel, Tyska regeringen och EU-trojkan, konstitutioner och lagar till trots, orsakat grekerna i över två år nu, är bevis på en pinsam brist på politiskt kurage! Tragedin börjar nämligen nå mycket kritiska nivåer nu och neo-svenskens* afasi stör dem som fortfarande har ett intakt samvete  –  Det är dags att NU och på allvar börja lyssna på även andra vetenskapsmän än ekonomer, annars riskerar neo-svenskarna* att sitta där med “tummen i munnen” som moraliska och etiska krymplingar och välkammade och välsminkade endast rabbla politiska teorier och ekonomiska redskap och verktyg, medan de verkliga fasorna piskar upp stigande dödssiffror hos ett ”grannfolk” (Europa är ju en union och vi är alla grannar, eller?). Vi får trots allt inte glömma att det var ju just ekonomer (förvisso från en specifik ekonomisk lära), som föreslog för “finans-experterna” att de kunde  leka oansvariga finansiella lekar hur de ville. Dessa lekar satte sedermera som bekant igång självaste lavinen!

Framförallt sociologer, socialantropologer, psykologer, läkare, filosofer, jurister och historiker, måste nu verkligen ägna sig åt att ÖPPET  och framförallt TILL allmänheten, tala om det NÖDVÄNDIGA och inte tillåta att vissa rovdjurs-ekonomers och samvetslösa politikers psykopatiska tendenser, förpassar dagens mänskliga offer till opersonliga staplar och diagram på en ipad-skärm!

De flesta fritt tänkande människorna, klarar av att ställa sig frågorna:

  • Vart ligger rättvisan i att låta ett helt folk lida för att en liten rik klick, levt som kungar på den offentliga sektorns pengar och inte betalat mer än någon procent i skatt?…
  • Vart  är den svenska, allmänna opinionens samlade röst till sina EU-parlamentariker emot EU’s, bevisligen, katastrofala “lösningar”?

När nästan 3 000 människor dog i New York  i och med attacken den 9/11, 2001, startade USA stor-krig, med lydstaternas “förståelse” och tysta medgivande (däribland förstås även Sverige). Vi uppmanades alla att hålla två tysta minuter, för att visa respekt för offren. Vi tvingades alla att bli amerikaner i våra känsloliv under några veckor, då inga kritiska åsikter kring attackerna tilläts ens i Sverige. Social-pornografin från USA’s TV-kanaler skulle få oss alla att känna med det Amerikanska folket och framförallt emot Arabvärlden. Det gjorde neo-svensken* snällt och blev amerikan över en natt. Våren 2010, skulle vi alla börja känna med EU’s “ädla hjälpaktioner” och emot de lata, otacksamma grekerna! Alla, utom sydeuropeerna gick på detta skamliga social-pornografiska skvaller och det blåstes igång en lögnkampanj som liknade skolgårdsmobbing, utan dess like i centrala och norra Europas media.

Nu har nästan 4 000 greker dött som direkt resultat av IMF’s, Goldman Sachs’, ECB’s och Eurogruppens attack på det grekiska samhället (det är nästan 6 Estonia-katastrofer på två år)… Detta är inget annat än en statssanktionerad, väl förberedd, ekonomisk terrorattack och det vet ALLA som är något insatta i de verkliga mekanismerna, som ledde till den dödliga krisen i den grekiska ekonomin. Vad bör vi greker göra nu? Skall vi säga att de som inte är med oss är emot oss och skicka våra specialförband över hela Europa och USA, för att börja attackera de institutioner, byråer och kansli som sänker Grekland och dess folk alltmer i avgrunden? Skall dessa elitsoldater, svartklädda, maskerade och med svarta helikoptrar, hämta alla de grekiska affärsmännen och politikerna som sänkt Grekland, oavsett vart i världen de befinner sig, så att de kan dömas i Athen för högförräderi? Skall vi kräva att regimerna i Washington DC, London, Bryssel, Berlin och Strassbourg omedelbart tar sitt ansvar, annars bombar vi livet ur alla som bor i dessa städer?… Och skall vi då för att visa vår enorma medmänsklighet när vi bombar oskyldiga, bara för att de råkar bo i samma stad som de ekonomiska terroristerna, kasta ner tusentals paket med fetaost, oliver och lite moussaka i, prydda med den grekiska flaggan och en notis som förklarar att vi bombar dem, för att vi “måste återställa demokratin”? Nej, det låter ju sjukt eller hur? Men just detta gjorde USA med exempelvis Afghanistan och Irak och i Sverige ekade adekvata protester, med sin pinsamma tystnad… igen (skamligt långt bort rent värderingsmässigt ifrån 70-talets politiska kurage och kamp-anda i det svenska samhället)! Är det möjligen så  att neo-svenskens* kollektiva känsla för medmännisklighet endast vaknar till när det ”förväntas” av stormakterna? Vad säger i sådana fall det om det svenska samhällets egentliga förmåga, eller kurage till kritisk granskning av fakta?

Alla måste NU förstå att  det inte längre räcker med några hundralappar till Röda Korset eller Amnesty, det räcker inte med kändisars insamlingsgalor, fadderbarn och stödkampanjer för att två sina händer och på ett billigt sätt köpa sig ett samvete! Inte ens pseudo-engageman i de politiska partierna räcker någonstans. Tiden vi alla lever i kräver numera en medveten, personlig, känslomässig reaktion och ett personligt ansvar också  i handling, för att man skall kunna ses som en mentalt och känslomässigt frisk medmänniska… Det är inte alls OK längre att låtsas som om det regnar när demokratin, konstitutioner och de mänskliga rättigheterna i Europa och världen trampas på och slits sönder.

Under mer än två år har jag och ett par andra greker, men också flertalet svenskar försökt att upplysa och väcka folk inför detta avskyvärda brott som begås emot Grekland och alldeles för många, viftar ryggradslöst bort det med allmängiltiga kommentarer som ”ja, det sprider sig också till andra länder”, ”det är hemskt”, ”man borde… bla…bla…bla”! När situationen är akut, d.v.s när människor dör p.g.a. påtvingade, omänskliga förhållanden, bör inte reaktionen hos friska människor vara ”ja, det sprider sig till andra länder också”. Emotionellt friska människor bör fokusera på den angripna delen av Europa och gå samman och resa en direkt fokuserad och solidarisk medborgarrörelse, som pressar SIN regering och sin media och som protesterar högljutt emot den, av centralmakten i Europa, påtvingade misären i Europas födelseland! – Säg för fan inte att det är ”ofattbart” när blod börjar flyta på allvar på Athens gator och fråga för fan inte ”hur kunde detta hända”, när vi dagligen har försökt att upplysa er om det kriminella som sker i över två år nu? För den som inte förstått det innan, så är det framme vid hornen matadoren bäst gör sitt jobb och inte 50 m bakom svansen! “Tjuren” (Mammon, materialismens och profitens gudabild på Wall Street) är det kreditfinansiella systemet som riktade sin dödliga attack emot Grekland och den ofrivilliga “matadoren” är folket som sedan dess vill stoppa dess framfart… I detta drama väljer neo-svensken* att lägga sig i fosterställning på betryggande avstånd bakom svansen och fortsätta babbla meningslösa ramsor om gemensamt ansvar och nödvändigheten av att “arenan” och “tjuren” till varje pris måste  räddas. Vi, de ofrivilliga matadorerna, som stått öga emot öga med tjuren i över två år nu frågar oss: Varför måste vi offras på Mammons offerfaltare, när det är Mammon själv och dess tjänare som valt att skena iväg huvudlöst och emot avgrunden? Varför orkar inte neo-svenskarna* reagera emot Mammon’s skenande framfart?

Hur kommer det sig att folk kan bli så invaggade i apati och nonchalans inför mänskligt lidande?

Jo, en näst intill oifrågasatt och därför eskalerande dumbom-kultur, där skvaller-media, trams-nöjena och förnedrings-TV roar,…  där moralens, etikens och anständighetens förfall ständigt marknadsförs och där ett fortfarande omoget och hysteriskt förhållande till alkohol, gör neo-svensken* ointresserad av mänskliga värden. Moraliska aspekter och vitala handlingar i solidaritetens namn kan därför neo-svensken* idag undvika att axla, utan minsta skamkänsla eller skuldkänsla. Den människosyn som det neo-svenska* samhället idag visar upp är utmärglad och behöver både konstgjord andning och mängder av adrenalin för att komma till sans. Några djupare insikter eller kritiska reflektioner kring den nuvarande, av nyliberalismen marknadsförda, ”lifestylen” och dess följder, existerar knappt… Åtminstone så ekar obefintligheten av sådana insikter, allt högre och alltmer störande. Man har blivit socialt korkad, egocentrisk och narcissistisk till sådan grad att vi idag ser alltfler, som mer ihärdigt och passionerat skyddar sin rätt till personlig profit och egenvinning, än sin rätt till mänskliga och civila rättigheter,…  som hellre lägger all sin egna tid på att förverkliga det sötsliskiga koncentratet av den Amerikanska drömmen, än lyfter ett finger för medmänniskors rätt till sann demokrati och sann rättvisa.

När yttrandefrihet, vår gemensamma trygghet och den medmänskliga anständigheten, kommer så långt ner på den personliga prioriteringslistan och den “aktiva medborgaren” har bytts ut mot den ”skygglappade egoisten”, ja då kan också tvivelaktiga och odemokratiska regeringar fritt sälja in sig hos neo-svensken* som “duktiga” och “moraliska”. Detta samtidigt som de korkade massorna direkt via sin röstsedel, gör sig medskyldiga till sanktioner emot civila, förföljelse, krigsbrott och brott emot mänskligheten… Och detta oavsett om man valt att ”inte veta”, att “inte vara insatt”. Missta er inte här!… Att “inte veta” eller att “inte vara insatt” kommer inte att accepteras som ursäkt av de drabbade offren, när de slutligen reser sig på fullt allvar. De brott EU och dess lyd-regeringar begår idag, äger ju rum väl sanktionerat av de hjärntvättade och samvetshandikappade ”medborgarnas” pinsamma tystnad. Deras tystnad mildrar förstås inte deras skuld och fråntar dem förstås INTE deras ansvar! I sin samhälls-afasi, är det just de som så tjurigt önskar fortsätta att leva över sina tillgångar (leka rika på lånade pengar och lånade liv) som om kriser och politiska omvälvningar inte kan beröra Sverige.  Det är de som villigt pantsatt sin yttrandefrihet och sin autonomi mot banklån, en lånad livsstil och en blind statusjakt. Det är de som spottar på genuin mänsklig utveckling och civilisering och som just rent civiliseringsmässigt, fortfarande befinner sig i Platon’s ”grotta”. Utan ett spår av kurage, längtan eller drift nog att titta ut ur okunskapens, manipulationens och hjärntvättens mentala mörker! Det kan ju vara ”jobbigt”!

Jag är både besviken och förbannad på neo-svensken*, som är kapabel att samlas i hundratusentals på exempelvis en PRIDE-festival, men inte förmår samla ihop mer än några futtiga hundra, för att i solidaritet med de lidande Europeerna, protestera med de övriga 80 miljonerna som högljutt protesterar och uttrycker sitt motstånd ute i Europa! Jag har sannerligen inga problem med festivaler men när dessa, under en tid då mänsklighetens framtid hänger i en skör tråd, lockar en halv miljon människor men nästan inga till politiska protester, finns det anledning för neo-svensken* att sänka sin blick i gatan och verkligen skämmas. Han bör skämmas för sin uppenbara apati, sin brist på sann empati och sin isolering från det verkliga Europa, de vanliga människornas, mödrarnas, barnens, arbetarnas och de kämpande medborgarnas Europa.

I Sverige har gräsrötter, politiskt vakna organisationer och föreningar, tänkande medborgare och de uppmärksamma, tydligen inte hittat något bra sätt att inspirera och uppmuntra till massiva möten ännu! Frågan är varför? Varför lockas inte exempelvis 200 000 medborgare till massiva protester i Stockholm? Jag tror det är därför att det proffs-politiska klimatet alltid ger intrycket av att ”det återstår ingen annan lösning”, och då klagar neo-svenskarna* i kör ”vad skall vi små människor kunna göra åt saken”? Detta förstås utan att någonsin ens försökt! Det existerar INGEN vital proteströrelse i Sverige värd namnet och tron från neo-svenskens* sida att han skulle kunna förändra något är på mycket låg nivå. Han har gett upp kampen emot finans-elit och dess lydiga politiker innan den ens börjat. Jag har alltid förundrats över hur neo-svensken* så lätt faller för fenomenet kring den rätta handlingen, men undviker handlingen i sig och därmed essensen av meningen med folklig protest. Man romantiserar bilden av politisk kamp och motstånd och anammar endast dess yttre attribut och dess ethos i tal och skrift men ytterst sällan i handling.

Efter en väl förankrad kunskap om det svenska samhället de senaste 30 åren och ”neo-svenskens*” förhållningssätt till tillvaron, har jag förstått att neo-svensken*, mer än någon annan i Europa, tillsammans och med allmänhetens tysta medgivande, faktiskt föredrar att sopa pinsamheterna och de skamliga, fula effekterna kring den påstådda välfärden under mattan. Samtidigt som man utåt låtsas som om Sverige, bara vore DET som endast ca 15% av medborgarna i verkligheten kan avnjuta och som ca ytterligare 15% kan försöka låna sig till. Nog borde också neo-svensken* gå man ur huset, om det fanns någon känsla för solidaritet och rättvisa och om han/hon brydde sig om några andra än sig själv? 1,2 miljon svenskar lever ju i faktisk fattigdom, ca 1 miljon har ärenden som ligger hos kronofogde-myndigheter eller inkasso-företag, över 300 000 barn lever med föräldrar som har sociala, psykiska eller drogrelaterade problem, närmare 2 miljoner individer är i själva verket arbetslösa, oavsett olika pinsamma och ovärdiga arbetsmarknadsprogram. En tredjedel av svenskarna har medicinskåp som är proppade med psykofarmaka och 2 i veckan tar livet av sig! Bostadspolitikens och bostadsmarknadens kartellbildning och avskyvärda praxis i Sverige, är i sig nog för att man skall förpassa det svenska samhället i sällskap med förtryckta samhällen från andra delar av världen. Nog finns det väl underlag för massiva protester och vitalare medborgaraktioner också i Svedala? Frågan är: Orkar neo-svensken* släppa den mentala hinken och spaden och lämna den intellektuella och emotionella sandlådan, släppa bagatellerna och koncentrera sig på det som räknas i verkligheten? Eller skall han/hon fortsätta att blunda för det otäcka och jobbiga med “tummen i munnen” och ansiktet gömt bakom snuttefilten och hålögt, varje kväll, lämna över sitt medvetande till TV-kanalernas och den lydiga pressens skenbild av verkligheten? I Sverige får man bristfälligt och vinklat veta vad som sker i världen, men aldrig på fullt allvar varför! Enkelspårigheten och bristen på verkligt, kritiska röster är kväljande i Sverige och detsamma gäller bristen på tillräckliga forum för medborgaren att göra sin röst hörd. I varje, av systemet organiserat, forum är det underförstått att man har en sorts ordförande, anförare eller moderator som leder samtalen annars är neo-svensken* rädd för att det hela skall ”balla ur”… Har det inte redan ballat ur något alldeles förfärligt, när vuxna människor inte kan föra normala samtal utan en ”tillsynsman”? Media-monopolet med bihanget som utgörs av ca 200 “proffstyckare” i alla lägen, påminner om en smyg-fascism där censuren presenteras “mjukt” för de kuvade och “sken-duktiga” medborgarna. Man får i överflöd ta del av bilder, artiklar, debatter och reportage som alltid utgår från att väst-regeringarna och de västerländska finansiella institutionerna alltid har rätt och allmänhetens ifrågasättande av dessa i Sverige är på akvarienivå förstås, eftersom de motsatta rösterna kvävs och stryps av den samlade media-atmosfären.

Jag undrar, kan ni börja bete er som vuxna, mogna och ansvarsfulla medborgare, eller väljer ni att fortsätta reagera med den intränade och väl marknadsförda, för neo-svensken* karaktäristiska, pubertala “orkar-inte-bry-mig-reaktionen” på allvarliga sociala, politiska och ekonomiska brott? Är det kanske därför ni så ofta väljer att väga obetydliga fenomen på guldvåg och ägna veckor av debattartiklar åt dessa,… och överstöka avskyvärda övertramp i kärnan av vår civilisation med en notis eller en snabb kommentar. Är det för att neo-svensken* i själva verket är för rädd och omogen för att våga bry sig om allvarliga och betydelsefulla saker? Om neo-svensken*  apatiskt och osolidariskt lullar vidare och bedövar sin kollektiva skam och sociala impotens i en alltmer hysteriskt skygglappad tillvaro, finns nämligen en överhängande risk att de mörkaste skuggfigurerna i det svenska samhället skapar de nya förutsättningarna, så fort krisen landar i Sverige! När ordning kommer att krävas ur kaoset, är jag inte så säker på att neo-svensken* kommer att kunna motstå höger-extremismens och ny-nazismens erbjudanden om ordning. Jag varnar er som både kunnig och i praktiken erfaren yrkesman i frågan och som vanlig svensk medborgare. Kom ihåg mina vänner att för att kunna stoppa huvudet i sanden måste man redan stå på knä! Det är dags för dagens neo-svensk* att återigen bli endast svensk och därför höja sin samhällsmoral, resa sig från knäna och våga sig ut ur grottan!

—————————————————————————————————————————-

* Neo-Svenskar kallar jag i denna artikel svenskarna som moraliskt formades under början av 80-talet i “klipparnas” och yuppie-erans solidaritets-torka och som samhällsmoraliskt och djupt i sitt väsen, skiljer sig från de mänskligt och politiskt medvetna svenskarna, som utgjorde samhällskaraktären under 50-, 60- och 70-talet… Det var den tiden då Sverige utmärkte sig internationellt, för sin mänsklighet och sin solidaritet, i praktiken väl synlig i det svenska samhället och det svenska vardagslivet.

Sammanfattning av Plato’s “Grotta”

About athenianvoice

Kosmas Loumakis - Sociological consultant, analyst, field operative and tactical field coordinator of national and regional social projects in Sweden. Was contracted for almost two decades by governmental bodies and NGO's, in governmental gang crime and extremism preventive efforts. Have produced a number of socio pedagogic action plans and developed methods, field tactics and strategies for gang crime and extremism preventive projects.

Posted on July 13, 2012, in Artiklar på Svenska. Bookmark the permalink. 9 Comments.

  1. Ja du Linda,… du har helt rätt i dina iaktagelser om människornas emotionella åkommor. Som du kanske förstått av de frågor som uppenbarligen utgör huvudfokus på min sida, så är jag själv aktiv inom den grekiska motståndsrörelsen SPITHA och under både “articles in english” och “artiklar på svenska” skriver jag och rapporterar om dessa frågor utifrån ett direkt-demokratiskt perspektiv, där medborgarens ansvar är absolut avgörande för att nå de humanistiska målen… Jag befinner mig själv i Athen på alla stora protestaktioner och strejker och jag kan försäkra dig att det pågår ett genuint poltiskt, juridiskt och humanitärt arbete gentemot Bryssel, Geneve, Strasbourg och Haag som tyvärr all europeisk media blundar inför… Angående uteliggare och västerländska människans attityd till detta kan du läsa följande artikel… //athenianvoice.wordpress.com/2012/12/11/kapitalismens-skygglappar-gor-dig-kanslomassigt-handikappad-och-sjalsligt-sjuk/

    klicka gärna på min facebook (högst upp till höger på min blogg) så kan du ta del av mina dagliga inlägg! Tack för dina kommentarer Linda

  2. Fantastiskt bra skrivet! Och frågan är när vi ska vakna upp från vår ego-koma och inse att Kofi annans uttalande om vikten av världsfred kanske är en viktigt verklighet och inte en illusion som man ska avvisa. Problemen som nu existerar i övriga Europa kommer med all säkerhet komma till Sverige. Den har knappt hunnit hit och vi stirrar oss redan blint på syndabockar och röstar hej vill på Sverigedemokraterna, vilket i sin tur leder till ytterliggare problem med rasmotsättningar och våldsbrott. Jag förvånar mig dagligen över information som kommer till min kännedom. B la över den som berättar att vi skänker mer pengar till djurfonder än fonder för svältande barn, eller när jag ser en fullsatt fotbollsarena men en tom kyrka, eller när jag ser människor passera alla uteliggare utan att ens svara på ett så enkelt tilltal som hej,

  3. Klas, jag skrev arikeln med kärlek i sinnet och jag ser också sorgen i mångas ögon! Den närmaste tiden kommer att innebära mycket uppvaknande, många nya insikter för dem som levt i den “ingrodda vardagstrallen” – Nu är det hög tid för varenda svensk att verkligen se till att i sin personliga sfär lyfte de frågor som räknas och lägga allt annat åt sidan! Mitt folk (grekerna) har klarat sig igenom krig, inbördeskrig, folkmord och diktaturer genom sin medmänsklighet emot varandra, främling som bekant! När det blir hårda tider måste vi räcka t en hand till varje behövande och inte som idag vägra titta på dem! Om inte medmänsklighet och empati blir tydlig i samhällskaraktären går ett samhälle under!… Klas, jag vet att i Sverige existerar det otroligt genuina och goda människor, med stort hjärta – Vi måste alla hjälpas åt att ge dem luft, en plattform, uppmärksamhet och styrka!

  4. Hej Kosmos, den mest träffande analys av min samtid och min generation jag läst. Men du ska veta att jag ser smärtan och saknaden i ögonen på de som sitter med sina surdegsbröd i sina överbelånade lägenheter…det är så jävla oförlöst.

  5. Bra skrivet Kos, jag brukar säga till folk som undrar “what the fuck is going on i världen” att titta lite på ens egen historia och backa 60-70 år och navigera själva utifrån det dom själva ser.
    Dom som inte orkar titta och lägga ner lite tid på det skiter jag fullständigt i och hoppas att ruttnar inifrån och dör ensamma och dom som tror att EU ska fixa våra problem skiter jag i och hoppas att dom tar sitt jävla guld och flyttar till en annan planet, men sen finns det dom som ser och lägger ner lite tid och energi för att stötta våra bröder och systrar där ute och det lever jag för….

    DNA
    Girighetens arv kan få en att tro tills vi ser skuldens arv som vi glömde.

    Vi syns snart.

  6. Du har rätt Olof i att det mesta som jag skriver angående hur vi alla blev konsumtionskåta och lurades in i felaktiga politiska och ekonomiska val, faktiskt gäller de flesta folken i Europa, men likgiltigheten och bristen på kritik inför den livsstilen existerar i sin mest störande form i Sverige!… Ingen annanstans lyser protester och opinion till sådan grad med sin frånvaro… När det gäller protesterna emot förtryck från regeringarnas och statens sida, har Grekerna i själva verket alltid varit snabba på att gå man ur huset,..Folk “sov” över hela Europa eftersom de som marknadsförde girighet- och trams-kulturen, mycket väl kände till vilka som var de verkligt destruktiva mänskliga svagheterna i vårt väsen, nämligen själviskhet, fåfänga och högmod och därför “promotades” och hyllades också dessa som tecken på “frihet” av nyliberalismens agitatorer… I Grekland började dock de verkligt stora protesterna redan 2007, alltså 3 år innan ens krisen blev aktuell! Studenter och professorer hade börjat se skamliga nedskärningar i det grekiska utbildningssystemet och reagerade starkt genom massiva protester. Spanien, Italien, Frankrike har snart protesterat i två år! Ja även i England och Tyskland har stora återkommande demonstrationer emot bank-elitens monopol förekommit, de sista två åren. Sammanlagd beräknas det existera ca 80 miljoner protesterande i Europa som visar sitt missnöje genom att gå ut på gator och torg! I Svensk media får du förstås endast se en bråkdel av dessa massiva demonstrationer och aldrig får du veta de egentliga orsakerna… I Sverige är det ett under om en politisk protest lyckas locka mer än 5 000 individer! Min analys av det neo-svenska samhället är gjort med all kärlek till det land som i min barndom på riktigt var ett av världens rättvisaste och mest humana samhällen men också med sorg över att ett samhälle som det svenska kunde försämras så fatalt på endast ca 25 år. Och Olof, tro inte att jag inte på grekiska har skrivit en lika kritisk och syrlig artikel till mitt eget folk, för sin 40-åriga politiska “autism” där endast två familje-styre i själva verket skiftade makten emellan sig och drog landet in i en alltmer korrupt riktning, där partitillhörighet betydde allt för möjligheterna att lyckas…

  7. Du har rätt i det du skriver men du skulle lätt kunna applicera samma sak på alla nationer i europa. Folk sover i sverige, folk sov i grekland, folk sov i spanien. Men du såg inga protester där innan det gick åt skogen där.. Vi lever i en tid då jaget är allt. Ingen reagerar innan det händer dom själv. Det är fakta. Tv.n har fördummat människor totalt sen.dess intåg. De flesta svenskar säger det e grekernas eget fel. Men djupt inne hoppas dom att samma sak inte kommer hit…. För det gör den

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: