Skuldens Tystnad


First published by Kosmas Loumakis (athenianvoice) on facebook, Friday, September 30, 2011

 

Den Grekiska regeringen och Nationalbanken döljer sanningen kring monsteraktien och media leker tysta leken.

Vid ett flertal tillfällen sedan 30-talet, har både affärsmän och politiker behandlat Banque d’Orient-aktien som ett betydelsefullt och värdefullt värdepapper och vid andra tillfällen, då det gällde aktieägare som ville ha sin förmögenhet utbetald, fick de svaret att aktien är ogiltig och att alla utbetalningar hade gjorts! Detta har emellertid aldrig någonsin skett och lagen 18/1944 som påstås vara den som man stödjer sammansmältningen på mellan Banque d´Orient och den grekiska Nationalbanken, beskriver tvärtom att exakt dessa aktier exkluderades ur sammansmältningen p.g.a. att dessa aktiers värde var i guld och alltså inte kan bli mindre värda än sitt guldvärde. Dessa aktier har alltså aldrig blivit varken ogiltiga eller värdelösa.

Aktien från Banque d´Orient har sannerligen satt sig som en tonårsfinne i fejan på det grekiska etablissemanget. Precis som tonåringen försöker politiker och massmedia dölja den här historien bakom den politiska luggen och helst vill man kväva frågan i kölvattnen av den marknadsförda ”viktiga”, stora frågan som ältas som ett mantra i grekisk media. Nämligen den som lite dramaturgiskt gestaltad, kan ses som frågan om hur det Grekiska folket på bästa sätt skall slaktas och offras till Mammon på Bryssels offeraltare. Grekisk media vill helst att grekerna i någon slags Stockholmssyndrom skall bli tårögda av hopp och tillgivenhet efter Merkels och Papandreous, Lady & Lufsen-middag. De vill att folk skall befinna sig i den mentala sfären som de har skapat åt dem (”Norrmalmstorg”) och inte i den sfär som historien kräver (Revolution). Tisdagens reportage i zougla-gr gav en ännu klarare bild av att dessa aktier verkligen finns, att de har använts som säkerhet för stora summor pengar och att regering och Nationalbanken sedan länge försökt strypa aktiens existens. Regeringens och Nationalbankens tystnad i frågan bekräftar i själva verket att avräkning INTE ALLS  har gjorts så som Nationalbanken muntligt påstod i Måndags.

Avslöjandet  i tisdagens zougla.gr visade tydligt, genom intervjun med Herr Ebriviades Metoharakis, kärnfysikern, teknologen och den f.d entrepenören, att Andreas Papandreou (premärminister 1981-1989), Konstantin Mitsotakis (premärminister 1990-1993), Georgios Rallis (premärminister1980-1981), Giorgios Papandreou (dåvarande utbildningsminister, nuvarande premiärminister) och Dora Bakogianni (dotter till Mistotakis och i Ny Demokratis dåvarande partitopp) mycket väl kände till aktien. Intervjun visar också tydligt att de alla valde att täppa till möjligheterna för herr Metoharakis att nyttja en fond, som ägare av Banque d´Orient aktier startat i slutet av 70-talet med just dessa aktier som säkerhet. Intervjun avslöjar att dåvarande general Papathanassiou som varit direktör för den Allmänna Banken och rådgivare inom den grekiska regeringen visste att det existerade en pott av pengar tillgänglig för industriell utveckling, en fond med denna aktie som säkerhet. Han skickade nämligen själv ett brev från aktieägare i USA med herr Metoharakis till premärministern. Detta brev togs emot av tre olika regeringar mellan 1981 och 1991 och alla lyckades ”fibbla” bort det och svar uteblev, muntligt såväl som skriftligt. Ingen av de eminenta politiska topparna gav någonsin herr Metoharakis någon upplysning om aktiens tillstånd… Man hade mycket enkelt kunnat ta fram ett dokument där fusionen och avlutet av denna aktie redovisades, men eftersom det inte fanns något sådant dokument att frambringa valde man att låta Herr Matoharakis svar tyna bort i glömska och försvinna i samma svarta hål som guldet. Det står klart att dessa aktiers värde  bara var tillgängligt för den yttersta politiska och finansiella eliten i Grekland och att aktien officiellt behandlades  som ogiltig och värdelös.

Från 1932, datumet för fusionen mellan “Banque d´Orient” och moderbanken “Grekiska Nationalbanken” till 1991 hann det gå precis 59 år. Under alla dessa år besökte många människor olika bankkontor, och krävde att få veta priset på sina aktier. Eftersom guldet tagits till förvar i Rothschilds banker och eftersom detta guld nu hade börjat ”arbeta” för den bankens räkning, kunde man naturligtvis inte erkänna att aktien var valid. Svaret människorna fick under dessa 59 år var nästan alltid detsamma. Aktien har blivit neutraliserad, och dess värde har försvunnit, eller sagts upp och att allt detta skett enligt en rättslig garnityr, i lagen 18/1944. Denna lag skulle alltså ligga till grund för ett regelrätt avslut på hela affären. Påståendena stöddes på en “speciell avveckling”, som enligt de dåvarande ansvariga hade avslutats i december 1936. Det intressanta är att det i denna lag tydligt nämns att JUST DESSA AKTIER EXKLUDERADES från fusionens sluträkning, eftersom dess värde var i guld. Inga dokument har någonsin lämnats från Nationalbankens och regeringens håll som kan bekräfta deras påståenden. Ingen kan heller förklara hur den Grekiska Nationalbankens advokater, som var i kontakt med en av aktieägarna, kunde erbjuda 1,5 miljarder euro för 10 påstådda värdelösa aktier för ett par år sedan. Detta möte finns bekräftat, med dokument som bevisar att en sådan kontakt existerat och vad som var huvudfrågan i denna kontakt. Man kan heller inte förklara hur en aktieportfölj innehållande dessa aktier kan deponeras och användas som säkerhet för ekonomiskt stöd av högteknologisk industrietablering i Grekland, om dessa aktier är värdelösa och ogiltiga. Grekiska regeringar och Nationalbanken har endast agerat som om aktien vore värdelös, när någon aktieägare krävt att få lösa ut aktien. Det nästan humoristiska i det hela är att dessa aktier INTE KAN BLI VÄRDELÖSA, så länge de finns i omlopp. Eftersom värdet är i guld kan det aldrig försvinna och om någon hade löst ut sina andelar så skulle de adekvata aktierna legat makulerade som kvittens i bankens valv. För övrigt så gäller avräkning på aktier och dess värde ENDAST om detta har kungjorts i parlamentets tidning (FEK)Detta har heller aldrig gjorts. Frågorna är många och att Nationalbanken och Regeringen försökt att tysta ner denna akties historia ger naturligtvis aktieägarna, åtminstone moraliskt rätt i denna fråga. Genom journalisten Makis Triantafilopoulos och ägarnas advokater kan de också få juridisk rätt i en framtida rättegång. I Grekisk media talas det INGENTING om denna aktie förutom i zougla.gr. Även detta väcker naturligtvis många frågor. Sanningen är den att stölden av det grekiska folkets förmögenheter har gjorts av Herr Rothschild och hans bankirer, men med stor hjälp av grekiska politiker och bankirer. Det blir mer och mer uppenbart att Grekland sedan decennier haft politiska toppar som gått utländska bankers och regeringars ärenden.

Detta är också den brännande punkten i hela den här historien med aktien. Nämligen att det har existerat ett stort antal människor som blivit folkvalda, men som i själva verket funnits i maktens topp endast för att mörka Rothschilds stöld och försätta Grekland i en ekonomisk beroendeställning till stormakterna! Aktiens historia följer tragiskt nog, också den moderna grekiska historian. Vem kan ge Grekland sina förlorade generationer tillbaka? Kan Herr Barosso, fru Merkel och herr Zaskozy ge oss tillbaka de miljoner som dog, torterades och tvingades till exil p.g.a. storkrig, inbördeskrig och andra av eliten iscensatta konflikter? Att grekiska regeringar gjorde allt för att ta lån från stormakterna har många greker förstått tidigare, men att det fanns räddning på hemmaplan och att dessa regeringar tystade ner denna möjlighet från år till år, är en chock för många! Det förefaller som om Grekland har styrts till kanten av stupet via stormakternas marionetter, som placerats i nyckelpositioner inom den grekiska politiska makten. Det är därför som NSA och MI6 har sett till att det skall finnas två politiska ”kungafamiljer” i Grekland. En som verkar gynna finansen och en som verkar gynna arbetarna och den breda medelklassen. Familjen Karamanlis och familjen Papandreou.  Den enes arbetsgivare är Huset Windsor och MI6 och den andres arbetsgivare är Herr David Rockefeller och NSA. Dessa familjers överhuvuden och deras närmaste (deras hov), har sedan länge endast gynnat stormakternas intressen och sorgligt nog i de allra flesta fallen i direkt konflikt med det som skulle varit bäst för Grekland och det grekiska folket.

Under alla omständigheter, så står det ganska klart nu att den största bevisbördan i allra högsta grad ligger på Nationalbanken och dem som suttit i de grekiska regeringarna, sedan åtminstone 1974. Aktieägarna har ju tonvis med giltiga papper och verifierade skriftliga uppgifter, som visar att aktierna är äkta och har ett monstruöst värde. Det finns dokument som bevisar att aktien använts som säkerhet, för att få loss stora summor pengar i flera fall. Nationalbanken eller Regeringen har till skillnad från aktieägarna inte lyckats producera ett enda dokument som kan stärka deras påstående, att aktien skulle vara ogiltig och att avräkning och utbetalning av dess värde gjorts redan 1936. Det har framförallt inte kungjorts i parlamentets tidning (FEK).

Eftersom det förbereds juridiska aktioner i denna fråga, så kan innehållet i många mycket intressanta dokument inte publiceras just nu. Om nuvarande grekisk rättvisa skall döma i målet, kommer det att sätta igång en utdragen och pinsam fars eftersom de ”golfar” ihop med den politiska eliten.  Allt kommer då att strypas i sanslösa vändningar, politiska skandaler, justitiemord, lögner, lögner och åter lögner och allt kommer att åter falla in i tidens glömska. Om däremot europadomstol och internationella domstolar rakryggat vågar kalla herr Rothschild m.fl. till domstolen, kan vi äntligen få se en av de första rättegångarna emot dem vi alla har velat se dömda i årtionden nu. Precis som inom dagens ekonomiska pyramidspel med europeiska nationer som insats, så även inom bankster-eliten: Faller en faller alla!

About athenianvoice

Kosmas Loumakis - Sociological consultant, analyst, field operative and tactical field coordinator of national and regional social projects in Sweden. Was contracted for almost two decades by governmental bodies and NGO's, in governmental gang crime and extremism preventive efforts. Have produced a number of socio pedagogic action plans and developed methods, field tactics and strategies for gang crime and extremism preventive projects.

Posted on November 18, 2011, in Artiklar på Svenska. Bookmark the permalink. 1 Comment.

  1. The last word has not been said on this matter – It may take years, but this matter will escort the current “system” to the grave.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: